Här är frikyrkorna med flest kvinnliga föreståndare

Två frikyrkosamfund har mindre än en fjärdedel kvinnliga föreståndare i sina församlingar. Det visar nya siffror som Dagen har fått från samfundskontoren. Bara ett frikyrkosamfund uppger att över hälften av föreståndarna är kvinnor.

Lägst bland de fem tillfrågade frikyrkosamfunden hamnar Pingst – fria församlingar i samverkan. Där uppgår andelen kvinnliga föreståndare till 16 procent, vilket i antal personer innebär att 47 föreståndare är kvinnor, jämfört med 243 män. Det är förhållandena inom just pingstförsamlingarna som har speglats i de två poddavsnitt om kvinnligt ledarskap som Dagen nyligen har publicerat.

Men också Evangeliska frikyrkan (EFK) och Svenska alliansmissionen har förhållandevis låg andel kvinnor med det yttersta ansvaret i sina församlingar. EFK rapporterar att 24 procent av föreståndarna är kvinnor, medan Alliansmissionen hamnar strax över en fjärdedel kvinnor, med en andel på 27 procent.

Equmeniakyrkan befinner sig jämförelsevis ett rejält kliv uppåt med 41 procent kvinnor bland föreståndarna i församlingarna. Det innebär också det högsta antalet kvinnor, 156 individer. Bland dem som har ordinerats till pastorer eller diakoner inom samfundet de senaste tio åren är andelen kvinnor hela 67 procent, uppger Equmeniakyrkan till Dagen.

Frälsningsarmén, slutligen, uppger att över hälften av kårledarna inom samfundet – 52 procent – är kvinnor. Här räknas också biträdande kårledare in i siffrorna. Det ska samtidigt noteras att det är kutym inom Frälsningsarmén att gifta officerspar fungerar som kårledare tillsammans, något som skiljer samfundet från övriga frikyrkor.

”De som varit privilegierade backar inte gärna”

Marianne Andreas, pensionerad pingstpastor och tidigare generalsekreterare för Sveriges Frikyrkosamråd, är inte förvånad över att just Frälsningsarmén har en hög andel kvinnliga föreståndare.

– I Sverige var det en kvinna som introducerade Frälsningsarmén, Hanna Ouchterlony [på 1880-talet], och satte en prägel på ledarskapet i kårerna, säger hon.

– Wasti Feldt, som blev den första kvinnliga föreståndaren i Pingströrelsen [1980], var för övrigt uppväxt i Frälsningsarmén och hade sin utbildning där. Hon var inte rädd för att ta befälet.

När den tidigare generalsekreteraren i Sveriges Frikyrkosamråd hör siffrorna ovan reflekterar hon dels över att det behövs kvinnor som är föredömen – rollmodeller – som föreståndare. Dels över att det här handlar om maktstrukturer och bibelsyn, och vilka hierarkier det finns inom samfunden, där männen traditionellt har varit dominerande, inte minst inom hennes eget samfund, pingströrelsen.

– De som varit och är privilegierade, och har fått fördel av nuvarande ordningar, backar inte så gärna från detta. Att ifrågasätta och bryta med givna strukturer och traditioner kan vara svårare än att bygga en ny kyrka.

”Finns mycket kvar att göra”

Inom pingströrelsen har antalet kvinnor med yttersta församlingsansvaret samtidigt fördubblats de senaste tio åren, från 24 kvinnor 2014 till 47 kvinnor i dag, även om andelen alltså ligger lägst bland frikyrkorna. I andra pastorsuppgifter inom Pingst, med ansvar för barn- och unga, omsorg, lovsång med mera, är andelen kvinnor 40 procent.

Marianne Andreas ser att det går åt rätt håll, men menar att det finns mycket kvar att göra.

– Jag tänker att den dag större pingstförsamlingar som Uppsala och Jönköping kallar en kvinnlig föreståndare, eller inbjuder till delat föreståndarskap, så kan en ny struktur växa fram med modell för kvinnligt och manligt i god samverkan, säger hon.

Skiljer mellan generationer

Lisa Fredlund är tidigare församlingsföreståndare och i dag ledarutvecklare inom Evangeliska frikyrkan (EFK) nationellt – och drygt 30 år yngre än Marianne Andreas. Hon är även en av initiativtagarna till nätverket Nelly med tiotalet kvinnliga förkunnare i frikyrkan.

Hon tror att de kvinnor som har varit en generation före henne har upplevt mer motstånd inom frikyrkan än vad hon själv och de som är ännu yngre gör.

– Jag har för egen del alltid känt mig uppbackad. När jag fick frågan om att bli föreståndare i en Pingst- och EFK-församling kände jag tyngden i uppdraget, och funderade över om jag klarade ansvaret, och förtroendet, men inget av det handlade om att jag var kvinna, säger hon.

– Jag upplevde heller aldrig något problem eller att jag ifrågasattes för att jag är kvinna.

– Det är fantastiskt, utmanande och komplext att vara ledare i en församling. Det är det bästa jag har gjort.

Nya strömningar mot kvinnligt ledarskap

Lisa Fredlund reflekterar samtidigt över varför så många av de många kvinnor som läser till pastorer på exempelvis Akademi för ledarskap- och teologi, ALT, tidigt försvinner bort från församlingstjänst efter färdig utbildning. Hon tror att frikyrkosamfunden över lag behöver jobba med frågan om hållbart ledarskap i församlingarna, något som gäller både män och kvinnor.

– Det är viktigt att vi medvetandegör kulturhinder, maktmissbruk och annat som kan hindra kvinnor som upplever ett pastorskall. Det är också viktigt att fortsätta göra bibelarbetet och brottas med teologin. Det kommer även nya strömningar som tydligt går emot kvinnligt ledarskap. De är inte stora, men det här är en sak vi hela tiden behöver prata om, säger Lisa Fredlund.

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.