Här får barnen lära sig om Jesus på sitt sätt

” … nio, tio lärjungar”, räknar ledarteamet och stannar. ”Jesus hade tio lärjungar … eller hade Jesus tio lärjungar?”, frågar Carina Fredriksson. ”Nej!”, ropar alla föräldrarna och barnen visar också på olika sätt att Jesus minsann inte hade tio lärjungar.

TORP. Efter att gått in genom entrén till Götabro under hejarop och med såpbubblor i luften samlas en skara barn med sina föräldrar i ett av klassrummen. Ena väggen är täckt av en stor flanellografliknande tavla och innan samlingen drar i gång kan barnen komma fram och känna på några av figurerna som redan är uppsatta.

När alla som vill har gjort det, och alla även har hittat en plats där de kan se vad som händer, inleds samlingen: först blir det en presentationssång följt av bön och bibelberättelse (där frågan om hur många lärjungar Jesus hade kommer upp).

Det är Carina Fredriksson samt Josefine och Jill Andersson som håller i samlingen för barn med flerfunktionsvariationer. De berättar om hur Jesus mättade flera tusen människor med några bröd och fiskar och successivt fylls tavlan på med fler figurer. Olika hjälpmedel används hela tiden. Det handlar bland annat om stödtecken och om tekniska hjälpmedel som barnen kan trycka på för att uttrycka sig.

Dans lockar till skratt

Barnen får också känna på brödskivor och några batteridrivna sprattlande fiskar.

– Alla barn, oavsett funktion, har rätt att höra om Jesus, slår Carina Fredriksson fast.

Efter att det berömda brödundret har presenterats är det dags för kollekt som i sin tur följs av dans. Då flyttas alla stolarna så att det blir lättare att gå runt med rullstolarna och det går inte att ta miste på glädjen när musiken drar i gång.

– För mig personligen blir det en lovsång när barnen får dansa. Barn i rullstol blir ofta fråntagna den möjligheten, säger Carina Fredriksson.

Avslutningsvis får barnen pyssla och hoppas på napp i fiskedammen (alla får napp) innan det är dags att säga hej då.

– Vi vill att verkligen alla barn ska kunna komma till Torpkonferensen, säger Josefine Andersson.

Ville ha mindre sammanhang

De stora barnsamlingarna på Torpkonferensen är väldigt uppskattade. Men för barn med flerfunktionsvariationer har det fram tills i år varit svårt att hitta samlingar som passar för dem.

Rakel Claar berättar att de testade Kalasmöten ett par år. Men det var ett för stort sammanhang för hennes son Natanael. Dessutom var ljudvolymen för hög samtidigt som han inte fick det tecken- och bildstöd som han behöver.

– Natanael blev orolig på samlingarna, det blev för mycket intryck på en gång, säger hon och berättar att de har längtat efter ett mindre sammanhang.

– Förra året var vi med på småbarnssången och där känner han sig mycket tryggare och lugnare, men det är ju ingen bibelberättelse utan enbart sånger så vi har velat ha ett sammanhang som är anpassat för honom.

”Jag blev alldeles gråtfärdig”

Efter samlingen med Carina, Josefine och Jill konstaterar Rakel Claar att det här var precis vad Natanael behövde. Att få känna på kulisserna innan samlingen var en bra start och även att få en genomgång av sakerna som skulle användas. Att Natanael dessutom kunde sitta så att han såg allt som hände var ytterligare en bra sak.

– Det var så väl förberett och han kändes lugn och trygg. Natanael är van att jobba med tecken som stöd från skolan så det kände han igen. Bildstöd känner han också igen, och han älskar sång och musik.

Liksom många andra föräldrar till barn med flerfunktionsvariationer upplever Rakel Claar och hennes make att stödet från samhället, i form av exempelvis assistanshjälp, är dåligt. De är medlemmar i Brickebergsskyrkan i Örebro, men periodvis har de inte orkat åka till kyrkan. Att då få komma till Torpkonferensen och gå på samlingar som är särskilt anpassade för Natanael och andra barn med liknande behov innebär både glädje och lättnad.

– Jag blev alldeles gråtfärdig när jag var på samlingen, allt var så fint förberett. Att få komma till ett lugnt sammanhang där någon har tänkt på Natanael, till exempel knappar som han kan trycka på för att svara med, alla tecken och bilder, ja hela strukturen, det var så skönt, säger Rakel.

Johannes Ottestig

Johannes Ottestig är reporter på Dagen.