Här får kristna flyktingbarn i Libanon en paus från kriget

För bara några år sedan levde de helt vanliga liv i Syrien och Irak. Men sedan den bestialiska terrorrörelsen IS intog område efter område tvingades de fly – de som kunde.

Efter en bilfärd genom gatorna i Beirut, där inga trafikregler verkar gälla och där man använder signalhornen i stället för blinkers, hälsas vi välkommen till en trerumslägenhet av två medelålders par och deras barn.

Familjerna kommer från Khabourområdet i nordöstra Syrien och har drivits på flykt undan kriget. Männen är bröder och till syskonskaran hör även deras blinda syster, som är i 60-årsåldern.

Atmosfären inne i trerumslägenheten är tung av sorg och uppgivenhet. Den yngre broderns familj kom till Beirut för åtta månader sedan. Innan de flydde var frun och familjens tre barn fångna hos IS men blev frigivna tack vare en stor lösensumma. Omständigheterna kring frigivningen är höljda i dunkel.

– Jag är på gränsen till ett sammanbrott, säger frun. Även om jag skrattar så är det bara fejk.

Krävde konvertering

De togs ända till IS huvudstad Raqqa. Man särade på familjerna: kvinnor och barn för sig och män för sig. IS krävde gång på gång att de skulle konvertera, men de vägrade. Tre av mannens bästa vänner dödades inför kamerorna och mannens 15-åriga systerdotter togs av en utländsk IS-medlem, som gjorde henne till sin fru. Efter det har de inte hört något ifrån henne.

För att klara det nödvändigaste får familjen hjälp av den kristna hjälporganisationen Syriac League, som samarbetar med A Demand for Action (ADFA). Organisationen A Demand for Action startades av journalisten och människorättsaktivisten Nuri Kino 2014 när IS ockuperade Mosul i norra Irak.

Maten tar slut

Inför ADFA-teamets påsk­resa till Libanon har pengar donerats till organisationen, främst av européer och amerikaner som följer dess verksamhet via sociala medier. Dessa pengar används nu till att ge de fattigaste flyktingfamiljerna en gladare påsk med god mat och påskfest för barnen.

Maten fördelas och packas i säckar. För att få en matsäck har mottagarna registrerat sig hos Syriac League, men det visar sig att ryktet om matutdelning har gått och att långt fler än de som registrerat sig dyker upp och vädjar om mat till sina familjer. När det står klart att säckarna inte räcker till blir situationen något kaotisk och det uppstår tumult.

Kino skriver då ett inlägg om detta på Facebook och en amerikan, som läser det, meddelar att han skänker 50 dollar till alla familjer som blir utan matsäck. Nuri Kino är märkbart rörd.

– Jag förstår inte att till exempel kyrkorna i Skandinavien inte tar förföljelsen av kristna i Mellanöstern på allvar. Kristendomen håller ju på att utplånas här, säger han och skyndar vidare för att hjälpa till.

Får hjärtinfarkt

Gebran Kally, som är volontär i Syriac League och håller i trådarna för utdelningen, blir hårt pressad och av tonläget och av gesterna att döma uppstår mycket upprörda känslor.

Nuri Kino sa åt Gebran redan på åtta på morgonen att han såg blek ut. Han kallsvettades och klagade dessutom på att den högra armen inte riktigt gjorde som han ville. Nuri Kino försökte tvinga honom till sjukhus, men han vägrade.

Vid 13-tiden börjar han andas tungt och då bärs han bokstavligen ut i en bil av Nuri och andra hjälparbetare. Det visar sig att han drabbats av en hjärtinfarkt och förs akut till sjukhuset.

Han kan opereras först när sjukhuset får de 1 700 dollar som det kostar, pengar som tillfälligt tas ur ADFA:s kassa.

Det saknas resurser att hjälpa alla, biståndsorganisationernas kassor har sinat för länge sedan. Den libanesiska staten går också på knä på grund av två miljoner flyktingar. På individuell nivå drabbas därför hjälparbetarna.

Var fjärde är flykting

I S:t Jacobskyrkan i Beirut träffar vi den syrisk-ortodoxa ärkebiskopen i Libanon, Theophilus George Saliba. Han uttrycker sin sorg över att kristna dödas och fördrivs från sitt fäderneland. Han vill varna de västerländska ledarna.

– Många i väst har anslutit sig till terroristerna och det har börjat bli ett problem även där. Här i Libanon är situationen bättre än i många andra av våra grannländer, men vi befarar att den kan ändras. Terroristerna blir allt fler, säger han.

Från 2011 har hans församling tagit emot mer än 10 000 familjer från Syrien och Irak. Många har emigrerat, men det finns fortfarande 5 000 familjer kvar som är i behov av hjälp.

– I början fick vi hjälp från väst, men det får vi inte längre. Vi gör vårt bästa, men situationen börjar bli ohållbar. Behoven ökar dag för dag, säger Theophilus George Saliba.

En festligare påsk

Efter matutdelningen, som ägt rum i S:t Jacobkyrkans festsal, ställs den i ordning för nästa tillställning. En clown och akrobater från Beiruts bästa cirkus har anlitats och nu är det barnens tur. Festsalen fylls av barn och föräldrar och snart hörs glada barnskratt och applåder. Även de föräldralösa flyktingbarnen från ett barnhem kommer dit.

På måndagen bjuds cirka 300 flyktingar på mat i Syriac Leagues kafeteria. Där träffar jag en kvinna, vars man och son har kommit till Sverige med hjälp av flyktingsmugglare. Själv kan hon inte ta sig dit med sin baby.

– Jag kan inte besöka någon svensk beskickning eftersom Jordanien och Turkiet nu stängt sina gränser, säger hon.

Vill åka igen

Volontären Izla Chabe reste med i teamet till Libanon för första gången.

– Jag var jätterädd innan jag åkte för jag visste inte vad jag skulle få se där. Jag är både positivt och negativt överraskad. Jag blev positivt överraskad över hur alla vill hjälpa till och över all den kärlek som finns. Negativt för att flyktingarna fortfarande inte får hjälp de behöver, säger hon.

Hon vill gärna åka på nytt.

– Om jag kan göra en människa glad så vill jag göra det.

Karin Dahlström