Här lämnar Roland Utbult sjukhuset - frisk efter allvarlig covid-19

– Det är med mycket glädje jag går ut härifrån, men det är också väldigt känslomässigt, säger Roland Utbult när Dagens reporter möter honom utanför sjukhuset.

För första gången ser jag Roland Utbult i mjukisbrallor och gympadojor. I handen har han svart pappkasse med sina persedlar och alla papper från läkaren där hans nya förhållningsorder står. Hustrun Marie Nylén Utbult är där för att hämta honom, men innan han packar in sig i bilen för att bli hemskjutsad hinner vi samtala i några minuter. Rösten är svagare än jag minns den och Roland blir lätt andfådd, men ögonen är pigga. Munskyddet behåller han på, de svarta tygvantarna likaså. Vi är noga med avståndet. Marie också, trots att de inte setts fysiskt sedan ambulansen hämtade Roland Utbult i hemmet för precis tre veckor sedan.

Roland Utbult säger att han aldrig tidigare varit så nära döden.

– Det var nära. Jag fattar inte hur nära det var tror jag.

Roland Utbult.

Hur känns det att gå ut härifrån och vara mer eller mindre frisk?

– Jag känner en enorm tacksamhet. Till min familj, till Marie och till alla som bett för mig och sänt varma tankar. Och till en fantastisk vårdpersonal. Helt enormt. Att det fortfarande ligger kvar ett varsel på undersköterskorna här på Karolinska är helt ofattbart, säger Roland Utbult.

Sjukhusresan inleddes den 27 mars när han hämtades med ambulans i hemmet. Men då hade han redan legat sjuk hemma ett tag, Till slut blev det ohållbart. Efter ett dygn på Danderyds sjukhus fördes han till infektionskliniken på Karolinska i Solna.

– Jag var väldigt, väldigt sjuk, berättade läkarna. Det var allvarligt och nära till respiratorn. Jag kommer ihåg en läkare som var inne hos mig och sa att "jag kanske får ta hand om dig". Han var intensivläkare som jobbade respiratorerna. Men jag slapp det, säger Roland Utbult lättat.

– Det var väldigt bra, för de söver ju ner en vecka eller två. Och man vet ju inte om man kommer tillbaka.

Den 1 april räknar han som dagen då coronaresan vände.

– Jag berättade för Marie över telefonen: "Det har vänt nu". Då hade människor satt igång med förbön och min övertygelse är att det påverkade hela situationen.

Du har alltså känt det här stödet från människor där du har legat inne på sjukhuset?

– Ja, ja! Enormt alltså! Det är så många som har sagt: "Jag är inte särskilt religiös, men jag har bett för dig."

Så det är många som har börjat be till Gud tack vare dig?

Roland skrattar när jag vinklar frågan på det sättet.

– Ja. Du vet, detta kommer så nära människor. Det är ju inte bara jag, alla kan drabbas. Kanske blir det så att när man ser hur någon drabbas som jag, att man engagerar sig och ber. För man vet ju inte vart man ska vända sig. Då är bönen en tillflykt där man dels kan be för en person, men också på det sättet få tröst själv, resonerar Roland Utbult.

Han berättar om en bekant från Uddevallatiden som tagit kontakt i samband med hans sjukhusvistelse.

– Jag tror inte att hon har någon kyrklig förankring, men när nyheten gick ut att det hade vänt för mig skrev hon så här: "Då hjälpte min bön!" Det var så basic på något sätt. Hon blev glad för att hennes bön hade gjort att det hade vänt. Det har varit väldigt många som säger att man normalt inte ber, men att gjort det nu.

Inte minst har stödet från arbetskamraterna i riksdagen varit massivt. Roland är den enda riksdagsledamot som insjuknat i covid-19 så här långt och många kollegor från olika partier har visat sitt stöd.

– Kulturminister Amanda Lind skrev ett jättefint sms och även talmannen Andreas Norlén har uppmuntrat mig under den här perioden.

Även stödet från kyrksverige har känts påtagligt i sjukbädden där Roland legat.

– Alla människor där ute i kyrkor och kapell som har tänkt på mig med varma tankar och böner, det har gjort en väldig skillnad för mig. Det har påverkat mitt tillfrisknande helt enkelt.

Har du haft något tillfälle, någon stund, när du har varit rädd?

– Ja, det har jag. Flera gånger, medger Roland Utbult.

Hur har det känts?

– Väldigt utlämnande. Man har inte förberett sig för det här, så man blir rädd. Framför allt i början var jag så dålig att det var svårt att känna sig trygg. Man visste inte vart det skulle ta vägen riktigt. Men så har jag hittat tröst i olika bibelord som har skickats till mig.

Läs mer Roland Utbult: Jagupplevde en vändning när folk började be för mig

Han nämner särskilt Psaltaren 30:3–5 som lyder: Herre, min Gud, jag bad till dig och du gjorde mig frisk. Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka. Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn! (Levande Bibeln).

– Ett fantastiskt bibelord som jag har kunnat leva med. Framför allt sedan det vände. Innan dess var det så väldigt osäkert. Men jag vill inte säga att rädslan dominerat, det har den inte gjort.

Stödet från hustrun Marie har varit ovärderligt. Roland har haft daglig kontakt med henne och med de båda sönerna under hela sin sjukhusvistelse.

– De var naturligtvis oroliga, men de är jätteglada nu

Hur mycket har du kunnat ta in av det som hänt utanför när du har varit inlagd?

– Det går inte att ligga och se på nyhetssändningar för det är bara corona, corona, corona hela tiden. Jag orkar inte se det.

Såg du att Adam Alsing dött i covid-19?

– Ja, och det gjorde väldigt ont i mig.

Roland Utbult hade ingen närmare relation till medieprofilen, men 51-årige Alsings oväntade död har understrukit det Roland redan insett, att ingen går säker för det härjande viruset.

– Som kristen har man förstås inget frikort när det gäller detta. Men jag tycker det är viktigt att säga att människor – jag själv och andra – bör förbereda sig, reflektera, över evigheten och döden. Förbereda sig praktiskt, men också andligt, säger Roland Utbult eftertänksamt.

Du är en flitig låtskrivare också. Kan det på sikt födas några sånger ur det här?

– Jag har en ny sång på repertoaren som jag och Evelina Gard sjunger duett i. En tröstesång i den här tiden och just i dag håller min son Carl på att mastera den och sedan lägger vi upp den på Spotify nästa vecka. Den heter "I Jesu armar".

Sången ingår i det album med tio nya spår som Roland Utbult och Carl under det gångna året var över i Nashville och spelade in. Snart kommer skivan att släppas i sin helhet.

Hur frisk är du nu på en skala?

Roland Utbult fiskar upp en läkarraport ur sin svarta pappkasse och citerar vad en av hans läkare skrivit: "Under vårdtiden har din inflammation gått tillbaka ganska bra och med understödjande behandling har din kropp själv läkt ut infektionen".

Svart på vitt, alltså.

Vad tänker och känner du när du i dag går ut från sjukhuset?

– I dag har det varit en blandning av enorm glädje och samtidigt kraschar känslomässigt.

Ett minne från sjukhusvistelsen är särskilt starkt.

– Jag kraschade känslomässigt ordentligt en gång och det var när jag läste Jakob Forssmeds påskkrönika i Dagen. Den var fantastisk, men jag fick dela upp den på två dagar. Jag läste ena halvan om hans far ena dagen. Sedan läste jag den andra delen nästa dag.

Allra mest handlar dock känslorna om tacksamhet. Över livet, över stödet från familj, vänner och mängder av okända människor. Under hela samtalet sneglar han återkommande på Marie som sitter några meter bort. Rösten darrar av kärlek.

– Marie har varit ett otroligt stöd, Jag vet inte om detta hade gått bra utan henne.

Ett är tydligen säkert i denna osäkra tid. Varken bön eller kärlek låter sig hindras av fysiska avstånd.

Läs också Utbult släpper singel med Evelina Gard - veckan efter han lämnat sjukhuset

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.