Historiskt när kenyanska kvinnor tar plats i ledning för pingströrelse

För första gången tar kvinnor plats i styrelserna för den pingströrelse i Kenya som har sina rötter i Sverige och Norge. Det kenyanska samfundet – med 400 000 medlemmar – blir därmed föregångare för pingströrelser i nio länder i östra Afrika, alla med skandinavisk bakgrund.

I förra veckan installerades en nyvald nationell styrelse för Free Pentecostal Fellowship in Kenya, FPFK. Av medlemmarna i styrelsen är nu fyra kvinnor och sex män. För några månader sedan valdes också totalt 68 kvinnor in i de 31 regionala pingststyrelserna i landet. Det innebär att drygt 20 procent av ledarna i de regionala styrelserna numera är kvinnor. Detta kan jämföras med att de tidigare varit utestängda helt, både nationellt och regionalt.

– Vi är väldigt glada och ser fram emot att kunna förbättra vår kyrka. Gud har gett oss chansen, säger Emily Samante Mayiani på telefon från Kenya. Hon är pastor och ledare inom den kvinnoorganisation som finns i samfundet.

Teologi och kultur

Hon uppger att det har funnits både kulturella och teologiska skäl till att de 200 000 – 250 000 kvinnorna i den kenyanska pingströrelsen inte har varit aktuella för olika styrelseposter. Men 2018 skrevs konstitutionen inom FPFK om, så att de skulle kunna väljas in. I dagsläget finns också omkring 200 kvinnor som äldste i olika församlingar. Ett 30-tal kvinnor fungerar som pastorer i rörelsen och två av dem har uppdraget som vice-biskop, regionalt, något som har vuxit fram under samma tidsperiod.

– Vi ser en ny gryning. Förändring har kommit. Vi har blivit starkare och får ledarpositioner. Männen har samtidigt insett vikten av att ha kvinnor som står sida vid sida med dem, säger Emily Samante Mayiani, som har argumenterat för att Gud skapade både män och kvinnor till sin avbild, och välsignade dem tillsammans.

Svenskar har stöttat

Josefin Fållsten och Maud Andersson från Sverige är två av de svenska missionärer och biståndsarbetare som har stöttat i processen. De senaste två åren har Emily Samante Mayiani och andra åkt runt i hela landet och mött kvinnor i församlingarna för att motivera dem att kliva in i andligt ledarskap och ta ansvar, och samtidigt uppmanat deras män att släppa i väg dem.

Arbetet har också handlat om att identifiera olika “gåvor” samt om att lära ut praktiska saker kring hur man lägger fram förslag och fattar beslut i en styrelse.

“Jublat och dansat”

Josefin Fållsten, som har bott i Nairobi i tre år, menar att det är ett viktigt genombrott. Kvinnorna verkar i ett patriarkalt samhälle där de traditionellt ska arbeta hemma, och där pingströrelsen teologiskt har sagt nej till kvinnor som ledare, uppger hon.

Samma teologi har moderkyrkorna i Skandinavien haft tillbaka i tiden.

– Det som nu händer är fantastiskt! Makalöst! Vi har jublat och dansat, säger Josefin Fållsten.

Förebild för andra länder

Maud Andersson, pingstmissionär under många år och tidigare direktor för PMU, var själv närvarande i Kenya när den nya nationella styrelsen för FPFK installerades. Hon berättar om hur kvinnoarbetet har växt fram sedan det 2019 för första gången anordnades en stor kvinnokonferens med 2 000 deltagare från hela landet, under ledning av Emily Samante Mayiani.

– Kvinnorna fick träffa varandra, träda fram, känna att de är värda något … och förstå att Bibeln talar om att alla ska få vara med. Det här är en av de mäktigaste saker jag har varit med om under mina år i Kenya, säger Maud Andersson.

Det är inte bara för den kenyanska pingströrelsen som det som nu händer kan få betydelse. Systersamfund finns i nio länder i Öst- och Centralafrika, där man den senaste tiden har kraftsamlat och intensifierat kontakterna på pastorsnivå genom nätverket Ukiamku, i kontakt med pingströrelserna i Norden.

Här är Kenya först ut att låta kvinnorna ta plats i ledarskapet, uppger Maud Andersson och Josefin Fållsten, som hoppas att kyrkorna i de övriga länderna ska följa efter.

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.