Nyheter
Inger Alestig: Bra med historiska skildringar – men var finns det personliga?
SVT har tagit till sig av kritiken för två år sedan. Det är bara att gratulera till att man förra året och även i år sänder program om just den kristna högtid vi nu går in i: påsken.
Då, för två år sedan, fanns det knappt ett enda program som handlade om Jesus, Bibeln, eller passionshistorien.
I årets tablå är det en markant skillnad. Här finns en rad program som säkert kommer att attrahera både den kristna publiken, och sekulariserade svenskar som vill lära sig mer om den för många viktigaste kristna högtiden.
Förutom gudstjänstervisar man i år, liksom förra året, amerikanska serien "The Bible". Men här finns också Jesusvandringar med Jan-Olof Johansson, biskop i Växjö, samt filmer med kristna teman som "Kristi sista frestelse" av välkände Scorsese, och succén "Jesus Christ Superstar".
Allt detta är mycket bra. Ändå ser jag i årets tablå en viss tendens att bara tänka repriser och amerikanska storproduktioner av typen historiska skildringar.
Visst är det intressant att få bibelhistorien berättad en gång till, och för många kan "The Bible" fungera som ren undervisning. Personligen tycker jag dock att det blir mer intressant när evangeliet speglas utifrån erfarenheter i vår egen tid.
Det är när människor gestaltar vad Bibelns Jesus betyder för dem, i deras eget liv, eller reflekterar över Bibelns teman på ett personligt sätt, som evangelietexterna får liv och kraft.
Det finns gott om kulturarbetare som på olika sätt gestaltat Bibelns teman,ibland ganska fritt, och det är som det skall vara.
Här är några färska exempel: "Matteuspassionen" på Folkoperan, Bob Hansson och Staffan Hellstrands Matteuspassion, Pia Johansson i en föreställning om Maria på Stadsteatern. Alla dessa föreställningar hade passat bra i tv.
I årets tablå ser jag fram emot att få se Börje Ahlstedt som Petrus (SVT1 långfredag) och Lil Terselius som Maria (SVT1 annandag påsk).
Inför nästa år hoppas jag på fler program där evangeliet bearbetas och gestaltas på olika sätt, inte bara återberättas. Men gärna också fler gudstjänster, och varför inte även meditationer i musik-, dans-eller bildform?
Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.
