Nyheter
Iskallt och strömlöst på juldagsgudstjänsten gav kantorn idé
Ellinor Wiman, kyrkomusiker i Åmåls församling, fick använda pannlampa medan en person stampade in luft i orgeln: “Once in a lifetime!”
“När juldagsmorgon glimmar” är vi nuförtiden vana att få sjunga i uppvärmda kyrkor med högtalarsystem och andra bekvämligheter. Men hur gör man när elen inte fungerar? I Ånimskogs kyrka tvingades de tjänstgörande att tänka kreativt.
Minusgrader utomhus och bara några få plusgrader inne i den mörklagda gamla kyrkan. Det var vad som mötte Ellinor Wiman och hennes kollega, tillika den präst som tjänstgjorde på juldagen. Det visade sig att strömmen hade slutat fungera i Ånimskogs flera hundra år gamla kyrka.
– Jag hade spelat på en julotta i Fröskog klockan sju och såg att vår vaktmästare hade ringt, men jag kunde inte svara då. När vi kom fram till kyrkan för att öva inför juldagsgudstjänsten förstod jag varför hon hade ringt, säger Ellinor Wiman.
– Det var iskallt! Kören skulle haft kåpor på sig, men fick stå och sjunga i mössor och jackor. Och jag tänkte att jag väl fick spela piano i stället för orgel.
Men så kom Ellinor att tänka på hur man förr i tiden använde sig av en person som agerade orgeltrampare och såg till att luft strömmade in till piporna för att få ljud i dem. På de orglar som byggs i dag finns ingen sådan möjlighet, men eftersom orgeln i Ånimskogs kyrka är gammal finns möjligheten att pumpa in luft manuellt. Sagt och gjort, Ellinor tog hjälp av Henrik Jägergren som var på plats i kyrkan och tillsammans fick de ljud i det strömlösa instrumentet. Henrik hade dessutom en pannlampa att låna ut, så att Ellinor kunde se noterna.
– Det var faktiskt jätteroligt! Att hitta en lösning så att vi ändå kunde fira gudstjänst och dessutom få orgeln att fungera. Nu blev det en happening för alla som var där! Jag bara log hela tiden, säger hon.
Efter “Var hälsad sköna morgonstund” och introitus, där prästen och församlingen växelsjunger, blev det dock för kallt att bara ha tunna orgelskor på fötterna. Ellinor valde att dra på sig kängorna och spela på pianot under resten av högmässan. Den juldagsgudstjänsten kommer hon alltid att minnas.
– Man fick känslan av att så här hade man det förr innan det fanns el, att det stod någon och trampade åt en. Vi kan vara tacksamma för elen, det är lyxigt. Jag tror det var lite spännande för det 30-tal besökare som var där också.
Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.
