”Jag har fått ett enormt mandat att leda Filadelfia”

Vi möts i Kafé Rörstrand, Filadelfiakyrkans fönster mot yttervärlden. Här sker många människomöten varje dag även om just den här måndagseftermiddagen är ganska lugn.

Själv beskriver Niklas Piensoho den senaste tiden som allt annat än lugn. Intensiv är ett mer passade ord. Sedan i augusti bor han och familjen, som förutom Niklas består av hustrun Helena och barnen Emilia, Alexander, Hanna och Johan, i Sollentuna utanför Stockholm.

De har lämnat församlingen och vännerna i Göteborg. Nästan tio år som föreståndare i Fiskebäcks missionsförsamling är till ända. År då många nya människor upptäckt vem Jesus är och kommit med i församlingen.

Processen tog lång tid

Att bryta upp från detta har varit en process som tagit sin tid. Den första kontakten togs för nästan ett år sedan men då var familjen Piensoho mitt uppe i ett husköp. En flytt kändes inte aktuell. Efter flera förfrågningar, möten och samtal blev det till slut ett ja i början av juli.

Att det blev så går inte att förklara med några enkla formuleringar. När Niklas Piensoho sätter ord på sina och familjens känslor handlar det om en väv av både praktiska och andliga spörsmål där frågor om bostad och barnens skolgång funnits med som viktiga frågor.

– Den avgörande frågan för oss har hela tiden varit: Vad vill Gud för resten av vårt liv? berättar han medan vi väntar på att bli insläppta på expeditionen.

Det är Niklas Piensohos allra första arbetsdag i församlingen, och än har han inte fått några egna nycklar. Det arbetsrum som ska bli hans håller på att renoveras. Vi sätter oss i ett annat rum, i det som tidigare var kafévåning.

Utanför fönstret syns Birkastan, den del av Vasastan i Stockholm där Filadelfiakyrkan ligger. Filadelfia i Stockholm är en storförsamling med kyrkor runt om i hela Stor-Stockholm.

Ansvarig för 6 134 medlemmar

Niklas är ansvarig för arbetet i hela församlingen med dess totalt 6 134 medlemmar. En sådan utmaning skulle kunna få den bäste att darra en aning i knävecken. Men Niklas Piensoho ser ut att stå stadigt med båda fötterna på jorden, och han sover fortfarande gott om nätterna. Ett faktum som kan visa sig nog så viktigt i längden.

– Jag har fått ett enormt mandat att leda församlingen, konstaterar han lugnt.

Exakt vad det mandatet kommer att innebära är han dock inte klar över än. Med ett leende på läpparna säger han att han inte ville ha så tydliga instruktioner när tjänsten diskuterades.

– Det är upp till mig att försöka förstå och jag måste erkänna att jag gillar den typen av otydlighet.

Otydlighet har dock knappast kännetecknat hans ledarstil i Fiskebäcks missionsförsamling. Tvärtom har hans idéer och sätt att leda församlingen bidragit till att många nya människor i den lilla Göteborgsorten upptäckt att kyrkan kan ge svar på livets stora gåta.

De har hittat ett mål och en mening i tillvaron som de saknade förut. Och ändå har Fiskebäcks missionsförsamling inte använt sig av några hittills oprövade metoder. Alphakonceptet som visat sig så framgångsrikt är känt sedan tidigare, konfirmandundervisningen är heller inget nytt.

Nått ut på ett brett sätt

Niklas Piensoho ser att hans egen insats haft betydelse när missionsförsamlingen i Fiskebäck nått ut på ett brett sätt, framför allt till barn, unga familjer och medelålders.

En ökning från 420 medlemmar till 560 på tio år låter kanske inte så mycket. Men om man tar med i beräkningen att 70 procent av församlingen har bytts ut under samma period så hamnar alltihop i ett annat ljus.

Så stor har omsättningen på medlemmar varit sedan han kom till församlingen 1997. Samtidigt är Niklas Piensoho mycket noga med att inte överbetona sin egen betydelse.

– Jag tror att grunden till det vi fått vara med om är att det funnits människor som älskat sin församling. Som talat väl om församlingen. Och dessa människor fanns där långt innan jag kom in i bilden.

Framför allt har han gjort sig känd som en tydlig kommunikatör och en lyhörd ledare med förmåga att entusiasmera och få andra med sig. Goda egenskaper för en ledare som gör anspråk på att ha något viktigt att förmedla.

Inte lika starka som förr

Själv tror han att det är just dessa egenskaper som har lett fram till att Filadelfia i Stockholm har frågat efter hans tjänster. Att de har gjort det är uppseendeväckande i sig. Aldrig tidigare i församlingens 96-åriga historia har föreståndaren i landets största pingstförsamling hämtats från ett annat samfund.

Men den frågan tycks inte bekymra Niklas Piensoho. Att det blev så tyder mer på en allmän utveckling där samfundsgränserna inte är lika starka som förr.

Och när det gäller skillnaden mellan att vara pastor i de båda samfunden säger han:

– Jag tror att skillnaden är mindre än man tänker sig. Även om jag uppfattar det som att pastorns mandat, hans roll, generellt sett är starkare i Pingströrelsen än i Missionskyrkan vilket skulle kunna innebära en större arbetsbelastning.

Ännu mer anmärkningsvärt än hans kyrkotillhörighet är kanske hans bakgrund i den liberala, högkyrkliga falangen i Svenska Missionskyrkan, som står i bjärt kontrast till den mer väckelseinriktade och ”pingstbetonade” delen.

Ända upp i tonåren saknade han en tydlig kristen identitet, trots att han under en period läste Bibeln intensivt och sökte inre visshet om att han var Guds barn.

Som 15-åring fick han ett tydligt profetiskt tilltal som gjorde att han fick grepp om det som han längtade efter.

– Det var i ett konsertsammanhang i Korskyrkan i Västerås som några personer profeterade rakt in i min situation. Det var en kraftfull känsla och den kvällen förändrades mitt liv. Från att ha stått utanför det andliga kraftfältet var det som att jag plötsligt stod mitt i.

Händelsernas centrum

Sedan den dagen har Niklas Piensoho räknat sig som kristen. Och efter det har han ofta funnits med i händelsernas centrum.

Som 23-årig student på Teologiska seminariet på Lidingö, där Missionskyrkans blivande pastorer får sin utbildning, fick han Frank Mangs-stipendiet, som ett tidigt erkännande att det fanns en speciell gåva för honom att förvalta och utveckla.

Ganska snart upptäckte han att riksevangelistens kall inte var hans. I stället har åren som ungdomspastor i Immanuelskyrkan i Jönköping och pastor i Fiskebäcks missionsförsamling mejslat ut hans sanna jag.

– Jag är kallad till att förkunna och att undervisa. Som pastor lever man i ett livslångt lärande.

– För mig handlar inte ledarskap om att bestämma utan om att hålla ihop. Om att få många människor att samverka på vägen mot ett gemensamt mål.

Och vad det gemensamma målet är för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm tvekar inte Niklas Piensoho en sekund på:

– Det är att kommunicera evangelium till den som inte tror.

Thomas Manfredh

Thomas Manfredh är reporter på Dagen.