Judit, 17, vill prata om tro även när det är jobbigt

Hon är bara 17 år, men har redan predikat, lett lovsång och reflekterat en hel del över hur man är kristen. Judit Achi vill vara ärlig med att hon, liksom många unga, kämpar med ångest i perioder.

– Jag vill aldrig låtsas som att livet är lätt, men det går ändå, säger hon.

HUSBONDLIDEN. Under pågående Lappis, pingströrelsens stora konferens i Husbondliden, är Judit Achi en av dem som ofta syns längst fram i stora mötestältet. Flera gånger under veckan är hon med och leder lovsång med bland andra veteranen Josefina Gniste.

Judits pappa är missionär på Cypern, där även hela familjen bodde under ett års tid när Judit var tonåring.

– Det var jättetufft. Jag kände ingen trygghet och hade till en början väldigt svårt att hitta min plats där, säger Judit när vi möts ute på mötestorget.

– Jag ställde massor av frågor till Gud och tvivlade även en hel del. Jag har även haft perioder av ångest och depression, vilket jag brottas med fortfarande emellanåt.

Vill vara ärlig

Judit Achi är inte rädd för att vara ärlig och prata om livets jobbiga sidor. Tvärtom tror hon att det är superviktigt om fler unga ska vilja komma till kyrkan.

– Det är jätteviktigt att vi i kyrkan pratar om det som är jobbigt på rätt sätt. Inte skuldbeläggande, utan bara “Okej, du kämpar med det här”. Det står ju i Bibeln att vi ska bära varandras bördor. Kanske handlar det om att laga middag till någon som inte orkar göra det själv för att man mår dåligt?

Judit har också landat i att det inte alls hänger ihop med hur man lever sitt kristna liv, om man mår bra eller dåligt i perioder.

– Att jag mår dåligt handlar inte om att jag ber för lite eller att jag inte är en tillräckligt bra kristen. Jag kan heller inte veta varför Gud inte bara tar bort det, säger Judit och slår ut med handen.

– Men samtidigt, hade jag inte brottats med det tror jag inte att jag hade kunnat hjälpa andra människor som har det tufft. Jag vill inte låtsas som att livet är lätt, men det går ändå.

Använder sina tuffa perioder

Judit berättar att hon har en deal med Gud. Så länge han låter henne använda de tuffa perioderna till att bättre kunna förstå och hjälpa andra i liknande situationer, så kan hon leva med det.

– Det suger, men då är det ändå okej.

Judit har reflekterat och brottats en hel del med frågor som rör hennes kristna tro. Hon har som sagt haft tillfälle att ställa många frågor till Gud, och vissa saker har hon med tiden fått svar på, andra inte. Men att hon är trygg i vad hon tror på, det är tydligt. Hon vill också gärna dela med sig till sina kompisar av sin tro och stå för att hon är kristen.

– Jag tror att många har en jättekonstig bild av kristna. I skolan har det hänt att vi jämförts med sekter. Men jag vill ju vara med och visa på något annat.

Genom åren har hon därför bjudit med sina kompisar till både hemförsamlingen i Robertsfors och till Lappis till exempel. Hon vill att de ska få se hur det verkligen är och bilda sig en egen uppfattning.

Hur kan man göra för att fler unga ska hitta hem i kyrkan?

– Vi behöver säga “Kom hit och känn att du är älskad!” Vill man ha en uppgift tycker jag man ska få det också, det ska inte vara så komplicerat. “Jaså, du är bra med ljud, då kan du få göra det”. Man behöver få känna sig behövd och uppskattad när man kommer till kyrkan.

Framför allt handlar det om att som kristen visa kärlek till andra. Något som kanske är enklare än man tror, menar Judit.

– Man måste inte predika, men man måste älska människor. “Varför är du så snäll? Varför lånar du ut din dator till mig, du vet ju inte om jag snor den?” Vi behöver tro på människor, få dem att känna sig älskade. Sedan är det viktigt att prata om Jesus, men det kan vara jobbigt ibland. Börja bara med att älska människor.

– Bara att folk får reda på att det finns en tanke med deras existens kan vara banbrytande. Vissa tror inte att det är sant.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.