Julia vill förvandla livet för barn i Husby - ”Jesus är den stora skillnaden”

I Stockholmsförorten Husby har Frälsningsarmén startat en verksamhet för unga. Målet är att hjälpa dem på ett förebyggande sätt.

– Alla som jobbar här gör det för ett högre syfte, säger Julia Adolfsson, ledare för projektet.

I nordvästra Stockholm ligger Husby, en stadsdel med folk från världens alla hörn. Den ort som för många kända svenska idrottare och artister varit ett hem. Det är också ett av Sveriges mest utsatta områden med utmaningar som arbetslöshet, fattigdom, trångboddhet och gängkriminalitet. Här vill Frälsningsarmén finnas för att jobba långsiktigt med en relationsbyggande och förebyggande barn- och ungdomsverksamhet.

På en måndagseftermiddag, i en liten lokal med gångavstånd från Husby centrum, samlas ledarna för Trygga Kids– en av Frälsningsarméns verksamheter i området. Här har Frälsningsarmén med Julia Adolfsson i spetsen valt att starta ett ungdomsarbete.

Ville ha något regelbundet

Tidigare har de under somrarna sedan 2020 haft ett fyra veckor långt sommarkollo för barn. När de fått bra kontakt med barnen ville de skapa något återkommande, varje vecka. Därför startades Trygga Kids på måndagar för barn mellan nio och tolv år och en tjejgrupp för de mellan tio och tretton år på tisdagar. Trygga Kids riktar sig främst till killar, som löper större risk att hamna i en destruktiv bana. Men tjejer är lika välkomna och många av dem dyker upp även på måndagsträffarna.

– Vi kände redan efter sommarkollo ett och två att vi ville bygga de här relationerna. Vi vill inte bara dyka upp här under sommarloven, vi ville finnas i de här barnens liv hela året, säger Julia Adolfsson.

I dag är det tredje gången Trygga Kids äger rum och varje gång är det olika aktiviteter efter en kort “life-class”, en samling där barnen lär sig goda värderingar, att respektera andra och att förstå sitt eget värde. I kväll är det fotboll efter life-class och ledarna samlas klockan 16:00 för att planera inför verksamheten som börjar en timme senare. De som är på plats är Julia Adolfsson, som är huvudansvarig, Alazar Beyene, Siem Mekonen, Leo Perez, och Elin Hammarberg.

– Jag tänker att det är Gud som vill att vi ska vara här. Han sa det egentligen från ingenstans: “Du ska plantera i Husby”. Och då visste jag ingenting om Husby. Visste inte var det låg, aldrig varit här, svarar Julia Adolfsson när hon får frågan om varför det blev just Husby.

Julia började jobba med Frälsningsarmén i Södertälje för sju år sen, och redan då hade hon tankar om att starta en församling i en förort. Men i stället började hon jobba för Frälsningsarméns fotbollsverksamhet för tonåringar i Vårby.

Hon hade dock börjat tänka på Husby, utan att tidigare veta något om platsen, och kände på sig att hon skulle komma dit någon gång.

– Jag började söka överallt, började följa alla Instagramkonton som hade med Husby att göra. Efter några månader ringde en som jobbar som chef för “Kvinnocentret”, Frälsningsarméns sociala verksamhet i Akalla. Mitt i pandemin. Hon sa “vi måste göra något för alla barnfamiljer här i Järva. Många föräldrar har förlorat sina jobb och det kommer bli en tung sommar för de här barnen.”

– Jag sa att jag var på, och undrade vad vi skulle göra för dem. Hon sa “vi kör kollo i fyra veckor”. “Oj, vad mycket”, tänkte jag och undrade var detta skulle äga rum. “I Husby”, sa hon. “Okej, bekräftat av Gud”, tänkte jag.

När Julia Adolfsson får frågan om vad skillnaden mellan just deras verksamhet och de ungdomsverksamheter och fritidsgårdar som redan finns i området är, tänker hon i några sekunder innan hon svarar rakt:

– Jesus Kristus är den stora skillnaden. Alla ledarna är här för ett högre syfte, det är mer än ett jobb. I Jesus finns kärlek, trygghet och framtidstro och det vill vi ge barnen. Jag är väldigt imponerad av många andra verksamheter i området och tycker de gör ett fantastiskt jobb. Men jag har personligen upplevt att om det är något som håller i längden är det Jesus. Honom tar man med sig hem från verksamheten också.

Samarbetar gärna med andra

Julia Adolfsson berättar att de gärna samarbetar med andra aktörer i området för att kunna identifiera barn och unga i riskzonen och få dem att komma till samlingarna. Just samlingarna kan vara så “kaosiga” att det nästan inte går att ha dem. Men det långsiktiga perspektivet motiverar.

Alazar Beyene instämmer, och menar att man behöver en “högre tanke” om varför man är där.

– Ditt motiv är för barnens skull. Även om det är jobbigt så är det något du brinner för som gör så att du kommer hit. Har du ett annat motiv, att du kommer hit bara för pengarna – då kan det bli tufft. Det är nånting som drar. Något långsiktigt. Vi vill så in i nästa generation, som i sin tur kan få skörda, säger Alazar Beyene.

”Utan åtskillnad”

17:00 sätter samlingen igång och barnen börja droppa in. Det är livligt, men på ett hemtrevligt sätt och inte det kaos som ledarna var förberedda på. Barnen är ett större antal än förväntat, men ledarna tycks känna igen varenda en. Ledarna ger dem varma kramar och hälsar alla vid namn. Barnen tar fika och sätter sig på soffan och på stolarna runt borden. De umgås med varandra tills life-class sätter igång.

Att få dem att bli tysta är inte den lättaste uppgiften för Julia Adolfsson, som tålmodigt men bestämt försöker få dem att lyssna. Sorlet dämpar sig till slut.

I dag får barnen lära sig vad “utan åtskillnad” innebär. Julia Adolfsson skriver orden på tavlan och ritar en pojke, en flicka, ett barn och en vuxen. Barnen småfnittrar åt teckningarna, men poängen verkar ändå nå dem. Det är många instämmande nickanden och uppräckta händer.

– Vi vill inte göra skillnad på människor, vare sig man är rik, fattig, man eller kvinna. Vi är lika! Och vi vill att ni ska förstå att ni är värdefulla. Det spelar ingen roll om Kungen eller en hemlös är här i dag. Eller någon som är mobbad i skolan. Vi behandlar varandra lika med vänlighet och respekt, säger Julia Adolfsson när hon förklarar orden på tavlan till barnen.

När life-class är över går alla ut tillsammans till fotbollsplanen. Det är en betydligt mindre tröskel att få barnen att bli engagerade. Nästan alla vill vara med, och de står fint uppradade för att delas in i lag med västar i olika färger. Fotbollsspelandet sätter igång med Leo Perez och Siem Mekonen som domare.

De håller på i ungefär två timmar innan det är dags att gå tillbaka för att fika, spela och umgås tills barnen går hem.

Det har varit en lång dag för Julia Adolfsson och de andra ledarna. Trots en högljudd och livlig stämning så har det varit mycket glädje. Julia berättar att hon vid tidigare tillfällen stött på vuxna som gått fram och klagat på att barnen är för högljudda. Men det innebär att de har lärt sig att tycka om varandra, vilket många vuxna inte förstår.

– Jag önskar att folk förstod vad vi gör. Visst, det är mycket skrik. Men det är också mycket glädje. När jag möter “härjiga” barn, då vet jag att det är dessa jag ska nå. Om alla satt som ljus, då vet jag inte hur mycket förebyggande arbete vi hade gjort.