Karisma Center begär sig själv i konkurs

För ett drygt år sedan blev det offentligt att pingstförsamlingen Stockholm Karisma Center hade ekonomiska problem. Under hösten klargjordes att skulden var cirka 11 miljoner kronor. Konkursen stod runt hörnet, men en ekonomisk styrgrupp tillsattes och ett kraftfullt sanerinsgprogram sjösattes. Likvida medel tillfördes genom ett lån från Pingst FFS.

– Vi behövde spara in 550 000 kronor per månad och lyckades en kort period med det, säger Jan Liljero, församlingsmedlem som är ordförande i styrgruppen.

Kombinationen av kostnadsbesparande, bland annat i form av att de dyra lokalerna i gamla postterminalen flyttades ur, och ett fortsatt stabilt och högt offrande såg ut att kunna vända skutan.

– Men parallellt med detta dök det upp en del överraskningar, sådant som inte var känt. Att bokföringen var eftersatt var känt, men att bristerna var så omfattande var inte väntat. I takt med att bokföringen kom ikapp växte också skuldbördan. Vid årsskiftet blev trenden av ett minskat offrande allt tydligare, säger han.

Osäkerhet kring ledarskapet

Enligt Liljero var det ett uttryck för stor osäkerhet från församlingen kring sitt ledarskap och hur pastorerna förvaltat de givna pengarna. I samband med detta startade den process av medlemsmöten präglad av ifrågasättande och rannsakande som Dagen skrivit om under våren. Rekonstruktionen kom in i en negativ cirkel som slutade med att alla anställda fick lämna sina tjänster. Sökandet efter en finansiär beredd att gå in med riskkapital eller som borgensman har därefter pågått förgäves.

– Erbjudandet om att associera oss med Filadelfia såg jag som en möjlig väg för att få ordning.

Men majoriteten av församlingen röstade nej. 51 procent röstade nej, 37 ja. Och det var inte enbart medlemmarna som var delade i frågan kring djupare samarbete med Filadelfia, det var även pastorerna och grundarna av Karisma Center: Thomas Ardenfors och Sven Almkvist. Ardenfors var positiv, medan Almkvist sa att han inte tyckte det kändes som ett alternativ vid församlingens grundande och att han inte ändrat sig på den punkten.

Klyfta mellan grundarna

Jan Liljero och församlingens pressansvarige Marie Thorstensson säger att klyftan grundarna emellan inte bara rört den frågan utan varit ganska allmän.

– Församlingen har väntat på att de ska göra gemensamma uttalanden om sin vision i medlemsmötena, men det har inte skett, säger Marie Thorstensson.

– Sven har talat om en gemensam stam, men att det sedan kan förgrena sig olika, säger Jan Liljero.

Åsiktsskillnaderna tydliggjordes för några veckor sedan när Almkvist lämnade styrelsen. Därför är det bara Thomas Ardenfors och Mattias Lekardal, de kvarvarande styrelsemedlemmarna, som undertecknat konkursansökan. Det har dock ingen praktisk betydelse angående eventuella ansvarsfrågor, och de tre pastorerna har varit överens om beslutet att lämna in ansökan.

Nu kommer en konkursförvaltare att tillsättas som kommer att hjälpa församlingen att avveckla verksamheten.

Jan Liljero vill inte föregripa de detaljutredningar angående hur pastorerna skött sina arbeten och församlingens ekonomi som pågår. Men han är tydlig med att han tycker att utredningen är viktig.

– Man kan inte ha en styrelse som enbart består av personer med pastorala ämbeten, en bredare professionell styrelse hade kunnat bromsa den här utvecklingen i tid. Det är inte säkert att man är administratör bara för att man är pastor.

Hur kan medlemmarna ha låtit dem arbeta på det här sättet då, varför har ingen sagt ifrån?

– Det finns i och för sig de som sagt ifrån, men det har varit svårt att nå fram med kritiken. Pastorsteamet har en väldig drivkraft och är visionärer. Budskap av den mer negativa karaktären har snabbt dämpats.’

Tragiskt och beklagligt

Nu står ett stort antal fordringsägare, såväl företagare som privatpersoner, och bankar på en dörr som vägrar att öppna sig. Liljero och Thorstensson tycker att det känns enormt tragiskt och beklagligt men vill heller inte glömma bort de medlemmar, merparten unga, som står utan församlingstillhörighet nu.

– Det är den juridiska personen som upphör, människorna finns ju kvar och gudstjänsterna kommer att fortsätta. Om det sedan blir en ny församling med nytt ledarskap återstår att se. Annars hoppas vi att de hittar andra församlingssammanhang. Speciellt känner vi nöd för alla dem som kommit till tro genom Karismas arbete, säger de.