Nyheter
Kommentar Hasse Boström: Försoningen blir Mandelas minne
Han omsatte evangeliet i handling.
Det är nästan overkligt att en man som föddes 1918 – vi talar om första världskrigets slutår – ända in i våra dagar haft avgörande betydelse både för sitt eget lands utveckling och för världspolitiken i stort.
Den 18 juli fyllde han 95 år. Det är både ett imponerande långt och ett imponerande innehållsrikt liv. Det senare gäller även de år som tillbringades i fängelse.
Nelson Mandela kommer att leva kvar i världshistorien som en stor man. En förebild för många, med all rätt.
Det finns alltid risk för överord när en stor gestalts minne tecknas. Och visst finns det sidor hos Mandela som också kan diskuteras. I dag minns vi honom som den store fredskämpen. Men han var ingen pacifist. Han startade och deltog i ANC:s väpnade kamp.
Samtidigt tål hans minne även en sådan granskning. Utifrån vad vi i dag vet om denna mörka period i Sydafrikas historia går det inte att fördöma beslutet att ta till våld. Det beslutet accepteras i dag även av många som har en principiell hållning att våld aldrig leder till fred.
Mandela har själv beskrivit det som en försvarskamp. Det var den vita befolkningen som stod för förtrycket, ett förtryck som enbart motiverades av rasistiska motiv.
Beslutet att gå från fredlig till väpnad kamp tog Mandela efter den blodiga Sharpevillemassakern 1960. Då grundade han ANC:s väpnade gren Umkhonto we Sizwe. Några år senare, 1964, dömdes han till livstids fängelse.
Det tog lång tid även för antirasistiska länder som Sverige att helhjärtat stödja ANC:s kamp. Ändå har Sverige relativt gott samvete i antiapartheidkampen. Vi var en av de nationer som tidigt och tydligast visade vad vi tyckte om rasismen. Och inte minst kyrkorna bidrog i kampen.
För det senare visade Nelson Mandela tacksamhet vid sina besök i Sverige. Bara en månad efter frigivningen 1990 fanns han i Sverige och träffade bland andra dåvarande ärkebiskop Bertil Werkström och Ingvar Carlsson.
Några dagar efter mottagandet av fredspriset i Oslo 1993 besökte han Stockholm och deltog i en mässa i Storkyrkan med dåvarande ärkebiskop Gunnar Weman och Stockholmsbiskopen Henrik Svenungsson. Nelson Mandela assisterade vid utdelning av nattvarden.
Mandelas inre styrka och förmåga att skapa fred genom försoning är det som vi kommer att minnas honom för.
Kanske var det – som troende vill man i alla fall hoppas det – hans metodistiska uppväxt som lade grunden för detta. Modern var kristen och han sattes i en metodistisk missionsskola och även senare ett college som kyrkan drev.
För det han gjorde när han förmådde Sydafrika att inte gå in på hämndens väg, utan på försoningens, det var att omsätta evangeliet i handling. Det är få stora ledargestalter i vår tid om vilka det kan sägas detsamma.
Hasse Boström är tidigare reporter, tf chefredaktör, redaktionschef, webbredaktör, ledarskribent, debattredaktör, nyhetschef och familjeredaktör på Dagen.
