Nyheter
Konferensen som blev en Sverigeresa
Oasrörelsens Sverigeresa är i full gång. Ett litet gäng åker från plats till plats, håller webbsända samlingar och gudstjänster, undervisar, ber för Sverige och – inte minst – har väldigt roligt tillsammans.
Vecka 30 är den vecka på året när tusentals människor färdas från hela landet för att delta i det stora Oasmötet som pågår hela veckan. Men när det nu inte går på grund av corona åker Oasinspiratörer ut i landet i stället.
– Sverigeresan kallas även böneresa eftersom det under ett Oasmöte är mycket bön, både för enskilda individer, orter och hela landet. Den bönen fortsätter vi med under Sverigeresan, säger Berit Simonsson, ledare för teamet.
När Dagen når Berit Simonsson, har teamet varit på resande fot i fyra dagar. Det är förmiddag och de har precis avslutat morgonens gudstjänst i Strängnäs.
– Både Hans Weichbrodt och jag har haft förkunnelse från Guds ord och vi har sjungit Bo Setterlinds psalmer i strålande solsken, säger Berit Simonsson, när hon befinner sig vid Mälarens strand vid Bo Setterlinds park.
– Nu ska vi strax åka vidare för att sända någonstans under dagen och någonstans under kvällsmötet, men vi avslöjar ingenting i förväg, fortsätter hon.
Trots övertalningsförsök vägrar hon att avslöja vart teamet är på väg. Hon håller hårt på att det ska vara en överraskning, främst för att inte locka publik och riskera smittspridning.
Resan görs med minibuss. Med sig har hon Hans Weichbrodt, de båda står för undervisningen, samt Lennart Henriksson som håller i barnmötena, Lisa Lerman som leder lovsången och Hanna Simonsson, verksamhetschef och teknikansvarig.
– Vi är ett arbetslag bestående av fem extremt olika personer och vi gläder oss åt varandras olikheter. Det gör att det blir muntert och kreativt och olika förslag kan komma upp med kort varsel, som vi kan använda oss av.
Mobil mötesbyrå
Ett exempel på det är idén att ha en mobil mötesbyrå, i stället för den stationära som brukar finnas vid stora Oasmöten.
– Allt är inte så allvarligt hela tiden, det är lite skojfriskt, säger Berit Simonsson.
Märker folk av att ni är på plats?
– Både ock, tror jag. Vid vårt första möte i Smygehuk var det folk som anslöt och ville vara med. Många saktar farten och stannar upp och tittar, men det är inte avsikten att samla människor. Fast vi gömmer oss inte. Folk promenerar förbi. Det är ingen dold verksamhet.
Den röda tråden är olika möten, med olika människor från olika platser, förklarar hon.
300–400 tittare följer direktsändningen på Facebook varje dag. Allt som sänds är live. Inget är inspelat i förväg.
– Det gör vi för att tittarna ska få en känsla av att de är med i skeendet. Det roliga är att vi kan ha interaktiv kommunikation med tittarna och de kan kommentera under tiden. Det är gjort för att folk ska känna stor delaktighet.
Det är två fasta punkter under dagen. Förmiddagsmötet klockan nio och kvällsmötet klockan 19.
– Vårt gemensamma intryck är att den här resan mottas med stor glädje, både de som blir våra medaktörer och att döma av glädjen i kommentarsfälten.
Från Smygehuk till Abisko
Resan går från Smygehuk i söder till Abisko i norr. Sista gudstjänsten är på söndag, men exakt var låter Oasresenärerna bli en överraskning.
Förutom att evangelisera är syftet med resan att samla in pengar till Oasrörelsens arbete. Insamlingen kallas kamelinsamlingen, kamelen som är på väg till oasen, förklarar Berit Simonsson. Målet är att samla in en miljon kronor.
Hur går det med kamelinsamlingen?
– Nu är vi på 633 000 kronor, så det går framåt. Pengarna går direkt till Oasrörelsens arbete under året. Resan är redan betald av sponsorer.
Tävla i Dagens quiz om Oasrörelsen
Camilla Pålsson är tidigare reporter på Dagen.
