Kvinnorna som ser till att Lappis funkar

I söndags kväll gick startskottet för årets Lappis – pingströrelsens stora sommarkonferens i norr. Dagen har pratat med två kvinnor som under många års tid varit med och sett till att det fungerat, men som sällan kliver fram i rampljuset.

Köket på konferensområdet i Husbondliden är inhyst i bottenplan på den byggnad som utgör matsal och café. Köket är för litet för att det ska vara tillåtet att laga mat från grunden där, men vad gör väl det? Roligt verkar de ha det där inne i alla fall, med hel- och halvfabrikat att jobba med.

– Kycklingspetten brukar alltid vara populära. Och palt! Det går alltid hem, svarar Karin Sjögren på frågan om vilka rätter som Lappisbesökarna uppskattar.

Det är nämligen hon, som tillsammans med parhästen Ingrid Jakobsson, sätter menyn för besökarna under veckan. De brukar titta på förra årets matsedel, och sedan byta ut någon av rätterna för lite variation, förutom palten som är ett stående inslag.

Men den som tror att de hundratals paltarna rullas på plats på konferensområdet misstar sig. Det är Piteortens palt som köps in och endast värms upp på plats.

Karin Sjögren är utbildad kock, även om hon sadlade om till florist för en sex-sju år sedan. Men inför och under Lappis är blommorna utbytta mot mat igen. Hur många år hon basat i köket, ja, det får hon allt fundera över.

– Bra fråga. Förut var det ju ungdomshelg och stora veckan därefter … Jag tror jag började jobba i köket år 1998, och gjorde det fram till 2003. Efter det har jag varit ansvarig för alltihop. Så det är ju ganska många år nu.

Du måste tycka det är roligt eftersom du hållit på så länge?

– Ja, det är roligt att hjälpa till, att folk får möjlighet att komma och vara med på Lapplandsveckan och att jag kan bidra med något. Mat behöver ju alla!

– Sen har vi väldigt roligt i köket! Bara att vara tillsammans, och så träffar man olika folk varje dag, de som kommer och hjälper till, säger Karin Sjögren.

En annan trotjänare sedan många år är Maggan Jonsson, campingansvarig. Det har hon varit sedan 2006 eller 2007, och hon är långt ifrån less på uppgiften.

– Det är så roligt att få jobba med Lapplandsveckan – jag brinner för det, säger Maggan Jonsson.

Redan i mars månad är det intensivt jobb för Maggan i samband med att det då blir fritt fram att boka husvagnsplats. Trycket är högt, så även i år.

– Under åren jag jobbat med detta har det blivit allt högre tryck på bokningen. I år tog elplatserna snabbt slut, precis som de brukar göra. Folk vill gärna ha elplatser, det märks. Det brukar vara runt 320 husvagnar på vårt område – många hyr ut privat också.

Maggans dialekt är lite exotisk för att vara så här långt uppe i landet. Ingen norrländska av något slag finns att skönja, även om hon bott här i 30 år vid det här laget. Uppväxtens småländska står sig stark.

I vanliga fall arbetar hon inom förskola och skola, men så snart Lappis närmar sig tar hon semester från det.

– Mina kollegor vet att jag alltid jobbar med detta. De vet att jag tycker om det.

Vad gäller för dig några dagar innan konferensen drar i gång?

– Då ska allt ställas i ordning på campingområdet, linor ska dras som visar var man får parkera, det ska ordnas med elcentralen, och gräsplättarna på åkern ska jämnas till. Det är ett litet pussel, det är det. Och sen när veckan är i gång, då är jag lite alltiallo – alltid är det någon som undrar över något, säger Maggan Jonsson och skrattar.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.