Kyrkoledare i Kongo: Gud sände svenskarna till oss

– Säg till våra svenska vänner att vi är tacksamma, och ser det som en Guds välsignelse att de kom till oss!

Det säger ledaren för miljonrörelsen Cepac i DR Kongo – en rörelse som växer men som också har utmaningar i framtiden.

Svensk pingstmission kom till Kongo för hundra år sedan, vilket firas stort nu till helgen. Ur denna mission växte sedan församlingsrörelsen Cepac fram. Dagen når Cepacs ledare Mateso Mouke på telefon från Kinshasa. Han har just återvänt från en av sina många resor – Cepac omfattar i dag 700 enskilda församlingar, och har också ett stort socialt arbete med 1772 grundskolor och gymnasieskolor, 33 sjukhus och 312 hälsokliniker.

– Redan när svensk pingstmission kom hit arbetade man på detta sätt, så fort man startade en kyrka skapade man också en skola och en hälsoklinik, berättar Mateso Mouke.

– Cepac har sedan fortsatt detta arbete.

Cepac har genom åren på många sätt bidragit till samhällsutvecklingen i DR Kongo, säger han. Skolorna har bland annat försett landet med både ministrar, parlamentsledamöter, senatorer och provinsguvernörer.

Hur ser framtiden ut, vilka utmaningar står ni inför?

– Framtiden ser ljus ut, vi planerar just nu missionssatsningar utanför DR Kongo. Vi har redan kyrkor i flera länder, i grannländerna men också i Zimbabwe, Sydafrika, Botswana och Zambia.

Cepac vill också utöka arbetet inom hälsoområdet, säger Mateso Mouke. Ett av församlingsrörelsens sjukhus är Panzisjukhuset, där nobelpristagaren doktor Denis Mukwege arbetar med kvinnor som utsatts för sexuellt våld i krigets kölvatten. Där vill nu Cepac även starta en skola.

– Denis Mukwege har en livsfilosofi och ett tänkesätt som vi vill att unga människor ska utbildas i. Hans inställning är att man ska arbeta i en anda av att bistå och hjälpa sin nästa. Med hjälp av Mukweges ideologi kan vi påverka de unga på ett bra sätt. I Panzi vill vi starta ‘L´ecole Prix Nobel Mukwege’ (ung. Nobelprisskolan Mukwege).

Hjälper minoritetsgrupper

Ett annat viktigt arbete är det som görs i dag för att hjälpa minoritetsgruppen pygméer, säger han.

– De har stora behov, av kläder, förnödenheter, utbildning. Smyrnakyrkan i Göteborg har hjälpt oss mycket i detta arbete.

Coronapandemin har, liksom i övriga länder i världen, varit en utmaning för Cepac. Men just nu är situationen bättre och läget stabilt, säger Mateso Mouke. Däremot är det fortsatta våldet, särskilt i östra delarna, en pågående och stor påfrestning. I dagsläget råder undantagstillstånd.

Vad är viktigast för att hejda våldet?

– Jag och kyrkans ledare i Kivu anser att det som framför allt krävs är att staten tar sitt ansvar. Staten finns inte på plats, och kan inte garantera säkerheten för invånarna.

Våldsverkarna kommer från olika grupper, och ofta är det grupper av före detta militärer från andra länder som står för våldet, säger Mateso Mouke. Han berättar att kyrkor har bränts och att det inte går att besöka vissa platser på grund av att vägar inte är framkomliga eller att det finns risk för att utsättas för våld.

Många flyktingar

DR Kongo har också, säger han, stora grupper av flyktingar som landet inte riktigt förmår hjälpa.

– Staten måste ta sitt ansvar för allt detta.

Hur kan svensk pingströrelse och svenska kristna hjälpa till?

– Det som är viktigast för oss är moraliskt och andligt stöd. Men vi har också behov av materiellt stöd.

Mateso Mouke passar på att tacka för all hjälp som under 100 år har kommit till kongoleserna.

– Att svenskarna kom till ser vi som en välsignelse vi fått av Gud. De har gett oss Kristus, och nu kan vi ge tron vidare till våra barn. Vi ber att Gud ska välsigna Sverige.

Inger Alestig

Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.