Kyrkornas hjälp efter dödens resa

Nu har minst 103 000 migranter färdats över Medelhavet i båt under 2015. När vattnet blir varmare gör allt fler den livsfarliga resan. Överfyllda båtar och dåligt väder har fått flera båtar att kapsejsa. Människor har även dött av kvävning. Runt 1 850 personer saknas eller har avlidit, rapporterar UNHCR.

För de migranter som kommer iland väntar en oviss framtid. Detta har fått olika kyrkor och kristna organisationer att starta flera nya initiativ.

”Vi arbetar för att de ska må bra”

Varje vecka anländer grupper av minderåriga flyktingar och singelmammor till ”House of Cultures” (Kulturhuset) – en stor byggnad på tre våningar indelade i olika lägenheter med ett stort gemensamt samlingsrum. Huset ligger i staden Catania på östra delen av Sicilien i Italien.

När flyktingarna flyttar in i lägenheterna har det endast gått några dagar sedan de lämnade skräcken och osäkerheten som resan över Medelhavet innebar. Väl i land tas de emot av italienska myndigheter som skickar dem vidare till ”House of Cultures”. Barn, ungdomar och ensamstående mammor är den huvudsakliga målgruppen. Under två veckor får de bo i lägenheterna och möta professionell personal men även volontärer.

– Under tiden de är hos oss arbetar vi för att de ska må bra. Vi hjälper dem att lära sig italienska och de får berätta sin historia och vad de känner, säger Marta Bernardini.

Kyrkorna ville agera

Hon arbetar i projektet Mediterranean Hope där ”House of Cultures” är ett av delprojekten. Projektet är ett gemensamt initiativ av italienska protestantiska kyrkor. När kyrkorna såg den stora massan av flyktingar som strömmade in med båtar till Italiens kust kände det ett stort behov av att agera.

– Vi ville göra något effektivt för att hjälpa till. Det är viktigt att vi som kristna inser att vi måste göra något. Det är vårt ansvar. De är våra systrar och bröder, säger Marta Bernardini bestämt.

Arbetar på ön Lampedusa

Hon brinner själv för migranterna och har afrikanska vänner bosatta i Italien, varav många är andra generationens invandrare.

– Det handlar inte bara om att hjälpa dem utan att förstå att de är människor med värdighet. Personer som inte har kunnat välja, säger hon.

Marta Bernardini arbetar mestadels på ön Lampedusa. Där kartlägger och bevakar kyrkorna hur flyktingssituationen ser ut, samt arbetar för att främja interkulturella initiativ. Ofta får de även hjälpa flyktingar att hitta borttappade familjemedlemmar.

– För några dagar sedan hittade vi en syster till en pojke som nyligen anlänt. Systern befann sig i Danmark och blev väldigt glad att höra att hennes bror kommit fram.

Viktigt med namnet på huset

Men Marta är även involverad med arbetet i ”House of Cultures” på Sicilien. Totalt 40 migranter får plats i huset. Utöver skyddsboende fungerar huset som ett lokalt kreativitetshus. Det anordnas en rad interkulturella program som riktar sig både till migranter och till Siciliens italienska befolkning.

– Namnet på huset är viktigt för oss. Det är en kulturell plats där italienare och migranter får kontakt med varandra. Det är viktigt för att komma över fördomar. Italienska barn och ungdomar brukar komma dit för att vara med och spela spel eller vara med på något event vi anordnar, säger Marta Bernardini.

”Här behöver de inte vara rädda”

Husets stora gemenskapsrum används flitigt. Både teaterföreställningar och musikkonserter anordnas regelbundet. Och trots att migranterna bara bor i huset under två veckor skapas starka vänskapsband till personal och befolkning.

– Det är inte lätt för oss. De blir våra vänner och sen måste de lämna huset. Men ibland förflyttas de till närliggande platser och då kan de komma på besök.

Efter ett par veckor slussas de ensamkommande barnen vidare till familje-kommuniteter där en vuxen tar hand om och bor med barnen. Mellan sex till åtta barn hamnar i samma kommunitet. Enligt Marta är ”House of Cultures” ett sätt att snabbt skapa en trygg plats för barnen när de kommer till Italien.

– Det handlar inte bara om båtresan. Många har smugglats genom öknen, suttit i hemska fängelser och varit utsatta för våld av olika slag. Men här behöver de inte vara rädda.

Engagemanget har förändrat Siciliens kyrkor

Engagemanget för migranterna har förändrat Sicilien och närliggande kyrkor. Metodistkyrkan, som vanligtvis brukar bestå av en homogen grupp italienare, fylls nu av människor från världens alla hörn.

– De kommer genom Libyen från Eritrea, Syrien, Somalia, Mali och Bangladesh. Nu är det en mångkulturell kyrka. Det är fantastiskt, säger Marta och påpekar att migrant-projektet även går ut på att sprida kunskap om migranternas situation.

– Många i Italien är rädda. De tror att migranterna vill stanna i Italien utan att jobba eller göra något. Men detta är barn och ungdomar utan framtidshopp i sina hemländer. Och många vill ta sig vidare till övriga Europa där de har familjer. Därför är det också viktigt att vi samarbetar med andra kyrkor i Europa.

På flera håll i Europa arbetar kristna organisationer och kyrkor för att få politiker att förändra flyktingsituationen. Mediterranean hope är en av dem som lobbar för att skapa humanitära korridorer och lagliga vägar in i Europa.

– Framtiden avgörs av politiska beslut. Det är viktigt att kunna erbjuda människor ett värdigt liv, förklarar Marta Bernardini.

Med ögon fulla av hopp

När flyktingbarnen når ”House of Cultures” förvånar de personalen. I stället för tårar skiner de upp och ler.

– Trots allt de varit med om är barnens ögon fulla av hopp. Vi måste göra allt vi kan för att kämpa för dessa barn, säger Marta Bernardini.

Från Sicilien, 160 mil över Medelhavet, ligger staden Malaga på Spaniens sydligaste kust. Även där pågår integrationsprojekt för att hjälpa båtflyktingar. Varje vecka anländer minst en båt. Och flera kristna drivs av samma tanke:

– Vi har systrar och bröder som lider mer än vad vi själva gör. Det spelar ingen roll om vi har samma övertygelse och tro. Min nästa lider – så vi gör vad vi kan, säger Manfred Benzing, direktor för ett ekumeniskt center i Malaga.

Många vill hjälpa trots begränsade möjligheter

Han tillhör en liten församling med 38 medlemmar där endast tre av medlemmarna har ett jobb. Trots begränsade möjligheter är det många i församlingen som arbetar för att hjälpa migranterna.

– Vi har märkt att det kommer många kvinnor med små barn. De får inget jobb utan tvingas bo på gatan. Där hamnar de i prostitution och börjar ta droger. Om ett par veckor har vi byggt färdigt en lägenhet där fyra kvinnor med barn ska få bo, säger Manfred Benzing.

Församlingen tillhör den spanska Evangeliska kyrkan som arbetar på nationell nivå med frågor rörande flyktingar och migration. Lokalt driver församlingen egna projekt för att samla ihop matkassar och kläder till migranter som de har fått kontakt med. För att stödja migranterna har kyrkan dessutom upplåtit en av sina lokaler till asylboende, där många av församlingens medlemmar volontärarbetar med tvättning, städning och matlagning.

– Det är en unik erfarenhet att få personlig kontakt och hjälpa migranterna. Varje vecka får jag samtal och besök. Vi får höra otroliga historier. Det är som en skräckfilm.

”Spanjorerna lider också”

Arbetslösheten bland spanjorerna är skyhög. Ungdomsarbetslösheten ligger på 50 procent och nu oroar sig många för att migranterna ska få ekonomiskt stöd när spanjorerna själv inte får något.

– Spanjorerna lider också. Men vi är kristna. Då spelar det ingen roll. Vi kan alla hjälpas åt och lära känna varandra. Samtalen gör oss rika. Precis som vi är rädda för saker så har migranterna olika rädslor. Det är bättre att tala med dem än om dem, säger Manfred Benzing.