Lars Trägårdh: Civilsamhället bör fixa sina egna pengar

Civilsamhället borde stå helt fritt från statligt inflytande, men så är det inte. Det konstaterar Lars Trägårdh, professor i historia, som anser att det finns en ovilja att ta en diskussionen om det här, även från kyrkligt håll.

När det svenska civilsamhället växte fram gjorde man det som en helt fri aktör. Det gällde inte minst frikyrkorörelsen som stod helt på egna ben, stundtals under hård kritik från makthavarna.

– Det var rörelser som var uppstudsiga och det var inte tal om att leva på statliga pengar. De var fria för att de var helt ekonomiskt oberoende, säger historikern Lars Trägårdh om det svenska civilsamhällets framväxt.

Han menar att den här perioden nästan fallit i glömska, i och med att staten från 1950- och 60-talet började ge bidrag till civilsamhället.

– Från början var bidragen relativt ovillkorade, säger Lars Trägårdh.

– Men sedan har vi byggt upp ett enormt biståndsstöd riktat mot civilsamhället. Det har blivit allt mer reglerat och handlar ofta om olika projektpengar. Det innebär att det är staten som börjat styra allt mer vad civilsamhället ska göra. I själva verket har det blivit underleverantör av statlig politik.

Professor i ämnet

Lars Trägårdh är i dag verksam som professor vid Marie Cederschiölds högskola och har frågor om civilsamhället som sitt expertområde. Dagen möter honom på den borgerliga tankesmedjan Timbro, när han stack ut hakan under en presentation av Jacob Rudenstrands nya bok om religionsfrihet där han kritiserade kyrkorna och civilsamhället för att vara naiva när det gäller relationen till staten.

Men många organisationer ser sig som fria från staten?

– Ja, och där finns det en stor grad av hyckleri. För de är inte fria utan är väldigt försiktiga i vad de gör, säger Lars Trägårdh.

Han menar också att det finns en stark ovilja att diskutera frågan eftersom det är för känsligt.

– Man inte biter den hand som föder en, säger han.

– Om det beror på naivitet eller ovilja att ta tag i den här diskussionen låter jag vara osagt, men det är ett faktum i dag att civilsamhället inte är fritt.

Är även kristna organisationer naiva?

– Ja, det får jag nog säga att de är. Jag tror också att de inte riktigt vill ta i den här biten, de vill inte synliggöra den här konflikten.

Vad menar du bör göras för att släppa det statliga beroendet?

– Civilsamhället bör fixa sina egna pengar, svarar Lars Trägårdh.

Han konstaterar att det inte är en enkel uppgift och alla som jobbat med att samla in pengar vet att det krävs ett enormt arbete. Men själv anser han att om man som organisation lyckas få en bredare bas för sina inkomster, utan att ta emot pengar från staten, då är man också en friare aktör.

Avdrag ett verktyg

Ett sätt att underlätta för civilsamhällets oberoende vore att satsa mer på avdragsrätten för gåvor, menar Lars Trägårdh. Då skulle makt förskjutas från politiker till medborgare och den politiska styrningen av civilsamhället skulle minska.

Vad skulle vara fördelen med ett helt fritt civilsamhälle?

– Du får ett mer uppstudsigt demokratiskt samhälle där folk vågar säga vad de tycker utan att bli rädda för att bli av med ett bidrag från staten.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.