Maja trakasserades i skolan för sin tro under fem års tid

Efter att Dagens ledarskribent Frida Park nyligen skrev om kristna barns utsatthet i skolan har många Dagenläsare delat med sig av sina erfarenheter i sociala medier. Dagen har pratat med Maja, vars mardröm började i årskurs åtta.

Maja var då nyfrälst och hon kände att hon ville berätta om Jesus för klasskamraterna. Först gick det bra, men i samband med lektioner om andra världskriget uttryckte några i klassen nazistiska sympatier.

– De sa bland annat att det var bra att judarna dog, vilket så klart var sjukt i sig, berättar hon.

– När vi sedan hade religionskunskap och pratade om judendom och kristendom insåg de även att religionerna hänger ihop och då började de säga att jag var äcklig. De drog också i mitt hår så att tufsar lossande, stoppade ned kuddar i toaletterna och tryckte dem i mitt ansikte och spottade på mig.

Mejl från okända män

Klassen följdes åt även i gymnasiet – och Majas mardröm fortsatte.

Hon berättar att Gud tidigt i livet gav henne ett hjärta för Afrika och när hon berättade för klassen att hon drömde om att åka till Afrika fick hon höra att människor där var skabbiga och äckliga – och att hon också var det.

– De skickade också negativa brev till mig. Och de lämnade brev i mitt skåp, det sista finns dokumenterat eftersom de filmade mig när jag öppnade skåpet och hittade brev.

Slutligen skapade klasskamraterna, utan Majas vetskap, en profil åt henne på en dejtingsajt. Detta skedde under vårterminen i tvåan.

– Plötsligt fick jag mejl från okända män och när jag berättade om det i klassen började några av tjejerna att skratta, det var så jag fick reda på att de låg bakom allt.

Bytte skola och studieort

Fram tills dess hade Maja inte berättat för sina föräldrar om åren av mobbning och trakasserier. Men när de fick veta hur det låg till höll de Maja hemma från skolan under en vecka. Därefter träffade de också rektorn som erbjöd Maja att läsa hemifrån det sista året.

– "Skämtar ni!?", sa mina föräldrar. De kunde inte acceptera att det var jag som skulle lämna skolan. Rektorn sa också åt oss att det var bäst om vi kunde hålla tyst om det inträffade.

Maja härdade ut resten av terminen. Men inför sista läsåret valde hon att byta skola och studieort – och tre år senare säger hon att den nya klassen var väldigt bra.

Läs också Micael Grenholm: Kristna barn lever i ett slagfält där tron attackeras i skolan

Ilskan är borta

Efter att Maja tog studenten 2017 har hon bott i Afrika och i dag är hon även engagerad i missionsarbete.

– Jag har bara berättat en liten del av allt jag utsattes för, men trots att de åren är det värsta jag har varit med om så har det alltså inte stoppat mig från att göra det jag hela tiden har drömt om, säger hon till Dagen.

Dessutom har Maja vid flera tillfällen berättat om sina erfarenheter i kyrkor.

– Första gången jag gjorde det var den veckan då jag var hemma från skolan i tvåan. Efteråt fick jag höra från några i mina föräldrars ålder att de också hade utsatts för mobbning när de var unga, men att de aldrig hade berättat om det för någon. I en annan församling ruskade min berättelse om de som lyssnade så pass mycket att de började jobba med ungdomsarbetet på ett annat sätt.

Efter att Maja lämnade sin klass och sina plågoandar har hon inte haft någon kontakt med dem. Ilskan som hon tidigare kände är också borta.

– För tre år sedan kunde jag inte se dem i ögonen, men i dag ber och välsignar jag dem, säger hon.

Läs också Frida Park: Svenska skolbarn attackeras för sin kristna tro

Katarina: Läraren fick min son att må dåligt

Dagen har också varit i kontakt med mamman Katarina, som berättar för Dagen om hennes son som blev retad i sin klass efter att han berättat att han varit i kyrkan. Han kände sig även utpekad av läraren i samband med lektioner i samhällskunskap och historia.

– När de pratade om kristen tro sa läraren vänd till min son "det vet väl du" och även om läraren menade väl så kände sig min son obekväm.

Båda dessa exempel inträffade på 2000-talet, men Katarina berättar samtidigt om en annan händelse som också hände under samma tidsperiod. Den gången var det dottern som tillsammans med två jämnåriga kristna vänner fick en klasskamrat att börja gråta för att hon inte var kristen.

– Det kan alltså också hända, säger Katarina.

På en fråga om hur situationen ser ut i dag, i förhållande till för några decennier sedan, konstaterar Katarina att det är svårt att svara på. Å ena sidan säger hon att det ibland är bättre i dag eftersom tro och religion är en naturlig del av livet för människor som har invandrat från Mellanöstern. Å andra sidan säger hon att vuxna sekulära svenskar ofta blir märkbart obekväma när dessa ämnen kommer på tal.

– För 35 år sedan var jag en övertygad ateist, men jag kunde ändå Bibeln. I dag vet folk ingenting om kristen tro och kristna ses därför ännu mer som lite konstiga.

Läs också Ledare: Oförsvarligt att kristna barn mobbas utan ingripande

Johannes Ottestig

Johannes Ottestig är reporter på Dagen.