Nyheter
Många kyrkor tappar - men pingstkarismatiska ökar kraftigt
Forskningsrapport om pentekostalismen: Nytt frikyrkligt landskap på väg att växa fram
De två senaste decennierna har 430 nya och i dag befintliga pingstkarismatiska församlingar bildats i Sverige.
Siffrorna presenteras i en ny forskningsrapport om pentekostalismen i Sverige på 2020-talet. Forskarna talar om ett nytt frikyrkligt landskap som är på väg att växa fram.
Vi lever i en tid med sekularisering och Svenska kyrkan tappar rejält med medlemmar. Men katolska och ortodoxa kyrkorna växer samtidigt, liksom inte minst de pentekostala, eller pingstkarismatiska, kyrkorna ökar i antal. De senare finns inom flera olika svenska kyrkosamfund samt oberoende församlingar, nätverk och migrantkyrkor. Den analysen görs i den 280-sidiga forskningsrapporten från Institutet för pentekostala studier, IPS, som är en del av frikyrkliga Akademi för ledarskap och teologi, ALT.
Flera parallella forskningsprojekt har samlats innanför samma pärmar för att synliggöra det som forskarna beskriver som ett växande område som spirar av liv och mångfald i svensk kristenhet.
– Pentekostalismen tilltalar hela människan, inte bara det intellektuella. Här samlas människor med olika erfarenheter för att uppleva det andliga tillsammans – det som är på gränsen till det transcendenta och som vi inte riktigt kan förklara, säger Jan-Åke Alvarsson, professor emeritus i kulturantropologi och initiativtagare och redaktör för forskningsprojektet.
Många migrantkyrkor
I rapporten presenteras nya siffror som säger att 430 pentekostala/pingstkarismatiska församlingar har startats i Sverige perioden 1999–2020, alltså de två senaste decennierna. Detta är bara inräknat församlingar som fortfarande existerar. Ungefär hälften av dem är migrantkyrkor som har bildats av inflyttade från andra länder och kan betecknas som neopentekostala eller neokarismatiska. Ungefär hälften av dem finns i storstadslänen.
Torbjörn Aronson, docent i kyrkohistoria, och föreståndare för Institutet för pentekostala studier, tror att det är något för många okänt som forskarna nu synliggör:
– Vi kan se konturerna av ett nytt frikyrkligt landskap i Sverige. En växande pingstkarismatisk och en samfundsöverskridande rörelse av församlingar, säger han.
Betydligt bredare än Pingst FFS
Av de nybildade församlingarna står den starkaste och tydligaste aktören, Pingst – fria församlingar i samverkan, för cirka en fjärdedel. I totalt antal individer samlar Pingst FFS församlingar i dag omkring hälften av landets pingstkarismatiskt kristna, uppskattar Aronson.
Det innebär att många också finns i andra samfund – som Evangeliska frikyrkan, nigerianska Redeemed Christian Church of God, Equmeniakyrkan och Trosrörelsen samt i en växande andel församlingar som är helt oberoende från övergripande samfundsstrukturer och som kan samlas under beteckningen neopentekostala/neokarismatiska.
I fråga om andliga uttryck har skillnaderna mellan klassiskt pentekostala kyrkor (Pingst FFS) och de neokarismatiska (Trosrörelsen med flera) suddats ut allt mer, och det har lett till ett närmande mellan de två riktningarna, enligt Torbjörn Aronson.
– Inom Evangeliska frikyrkan finns exempelvis ett antal församlingar med rötter i Trosrörelsen och Livets ord. Men EFK har också kommunitetsorienterade församlingar med rötter i den karismatiska förnyelsen på1970- och 1980-talen.
Nyplanteringar kopplar till karismatiska nätverk
Hur många pentekostala eller pingstkarismatiska församlingar som har lagt ner de senaste två decennierna – eller hur många individer de nya kyrkorna totalt omfattar har inte undersökts så här långt. Men Torbjörn Aronsons uppfattning är att utvecklingen har vänt, och att det endast är ett fåtal församlingar i pentekostala nätverk som har försvunnit den här perioden. Tappet har senaste tiden framför allt skett på landsbygden kring Equmeniakyrkoförsamlingar och inom EFS.
Mer exakta individsiffror finns från Stockholms län där det 1980 fanns 28-29 pingstkarismatiska församlingar med 12 000–13 000 betjänade som 2020 hade blivit 160 församlingar med 35 000–37 000 betjänade. Det innebär ungefär en tredubbling i antal människor. Både migrantkyrkor och andra inhemska församlingsplanteringar räknas in här.
Torbjörn Aronson berättar att det i exempelvis Stockholmsnära Sollentuna finns närmare tio pingstkarismatiska församlingar.
– Det är mångfacetterat och fascinerande. Många olika pentekostala grupper är aktiva och känner inte till varandra, eller har kontakter, utan det här sker oberoende av varandra.
– När det gäller nybildningar av församlingar i Sverige i dag hänger de flesta ihop med det pentekostala genom spiritualitet och nätverk. Det gäller även nya initiativ inom exempelvis Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan och EFS.
Mångfald i pentekostal teologi
Kulturantropologen och redaktören Jan-Åke Alvarsson pekar på att forskningsrapporten vid sidan av siffrorna också innehåller intressanta närbilder och fallstudier kring integration, teologi med mera. Exempelvis berättelsen om migranter från Burundi som integreras och får ledarpositioner i svenska pingstförsamlingar. Eller beskrivningen av latinamerikanska pentekostaler i Stockholm, som i en socioekonomiskt utsatt situation omfattar en teologi som hjälper dem i svårigheterna, och som snarast är motsatsen till den framgångsteologi som ofta lyfts fram i medierna kring pingstkarismatiker.
– Det här visar på mångfalden och det stora spektrum som finns i pentekostal teologi i Sverige i dag, säger Jan-Åke Alvarsson.
Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.
