Mira Kelber kämpar för sin rätt att existera

En 23-årig student från Malmö har blivit en av de starkaste judiska rösterna i Sverige efter Hamas angrepp på Israel den 7 oktober, och det därpå följande kriget.

– Jag ser det som min plikt att göra allt jag kan för att nästa generation inte ska behöva kämpa för sin självklara rätt att existera, säger Mira Kelber, ordförande för Judisk ungdom Malmö och vice ordförande för Judiska ungdomsförbundet i Sverige.

För ett par år sedan sågs hon i intervjuer i svenska riksmedier där hon berättade om hur det är att vara judinna i Sverige. Det handlade till exempel om att folk hade heilat framför hennes ansikte, och skämtat om att hon borde gasas ihjäl eftersom hon är judinna.

Efter att hon då hade grundat Judisk ungdom Malmö, en förening som tillvaratar unga judars intressen, väckte hon nationell uppmärksamhet för sitt starka engagemang och mod att inte vika undan när det bränner till.

Ett par år har gått sedan dess, och vi befinner oss i slutet av 2023. Kriget mellan Hamas och Israel rasar för fullt sedan flera veckor med tusentals oskyldiga offer på båda sidor, som en påminnelse om den olösta och infekterade konflikten i Mellanöstern.

Mira Kelber har åter hamnat i blickfånget som en person som inte tystnar när det bränner till. Med stolthet bär hon Davidsstjärnan som ett synligt uttryck för den hon är. En vanlig svensk tjej med en tydlig judisk identitet som hon står upp för.

– Min pappa var väldigt noga med att vi har rätt att vara stolta judar, att den som vill ska kunna bära Davidsstjärnan utan att behöva riskera trakasserier eller påhopp av olika slag. Hans öde har påverkat mig mycket, förklarar hon för Dagen.

Inställningen att inte låta rädslan ta över har hon fått med sig av sin pappa. Ett dna som definierar den hon är och vill vara. Stolt över sitt ursprung och att vara svensk och få leva i ett fritt och demokratiskt land.

Överlevde Förintelsen

Frank Kelber föddes i dåvarande Sovjetunionen, flyttade till Polen efter krigsslutet och kom som överlevare av Förintelsen till Sverige som 29-åring i slutet av 1960-talet. Han fick tre barn, och mötte senare Miras blivande mamma i Malmö.

– Min pappa gick bort för åtta år sedan och när jag läser de dikter han skrev förstår jag ännu bättre vad han kämpade för. Det är ett arv jag har fått med mig, understryker Mira med allvar i rösten.

Hon har tagit över stafettpinnen efter sin älskade far. Vart det engagemanget kommer att föra henne vet hon inte, men sättet hon talar på vittnar om att resan bara har börjat.

Föra berättelsen vidare

Under några år har hon besökt skolor och berättat om pappans upplevelser av att leva under förtryck och att ständigt behöva stå upp för sin rätt att existera. Att föra vidare den berättelsen ser hon som en av sina viktigaste uppgifter.

Snart finns inga överlevare från Förintelsen kvar i livet, och då måste andra ta över så att världen aldrig glömmer, resonerar hon.

– Hela min släkt, utom min pappa, farmor och farfar dog i nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget.

Skyddad av en schäfer

Med inlevelse berättar hon att hennes pappa som skolpojke i Warszawa, under en period fick stryk av andra barn när han var på väg till skolan.

För att skydda sin son köpte Miras farfar en schäferhund som följde pappan till skolan. Då var det ingen som vågade angripa honom, berättar hon för att illustrera hur livet kan te sig i ett samhälle som inte tar itu med främlingsfientlighet och antisemitism.

Sverige år 2023 har få likheter med Warszawa under andra halvan av 1940-talet. Men efter den 7 oktober, när Hamas angrep Israel och kriget i Gaza inleddes, har tillvaron påtagligt försämrats för judar i Sverige.

Flytta från Sverige

I en ny studie, som Judiska centralrådet beställt och som Dagen rapporterat om, uppger 7 av 10 att de känner sig mycket otryggare. Och 3 av 4 tror att tryggheten kommer att försämras kraftigt i Sverige de närmaste åren. Så många som 5 av 10 överväger att flytta från Sverige. Siffror som belyser hur judar uppfattar sin situation i Sverige just nu.

– Jag är inte alls förvånad, det är så det ser ut efter den 7 oktober. Jag vet till exempel flera studenter i Malmö och Göteborg som slutade komma till föreläsningar av rädsla för vad som skulle kunna hända, säger Mira Kelber.

Förvaltar ett arv

Sedan ett par år studerar hon mänskliga rättigheter vid Lunds universitet. Valet av utbildning har mycket med hennes judiska bakgrund och engagemang för judars rätt att ta plats i det svenska samhället, att göra.

– Jag har nog alltid varit engagerad mot orättvisor i samhället. Jag är inte rädd att säga ifrån när jag ser något som inte är okej, förklarar hon och ser det som ett led i att förvalta arvet efter sin pappa.

Det mod du beskriver, var har du fått det från, förutom från din pappa?

– Det har nog bara blivit så att jag har sagt ifrån ibland. Det ligger i den judiska kulturen och identiteten att ha ett mod, men nu är det många som inte vågar av rädsla för att råka illa ut.

Fäste för antisemitism

Malmö, där hon är född, brukar beskrivas som den stad där antisemitismen har sitt starkaste fäste i Sverige. I den ovan nämnda studien hamnar Malmö på första plats bland otrygga platser att vistas på. Inte mindre än 8 av 10 som svarat på frågorna uppger detta.

– Som ung hade jag svårt att greppa att det min pappa berättade faktiskt har hänt. Att nästan alla i vår släkt mördades i nazisternas koncentrationsläger känns overkligt, säger Mira som vill bidra till att det aldrig händer igen.

Innan den 7 oktober hade hon tid att träffa vänner och göra sådant som andra 23-åringar gör. Fika. Hänga med kompisar efter föreläsningar. Fira någons födelsedag. Efter den 7 oktober finns inget utrymme för det.

– De senaste veckorna har jag nog gjort femton intervjuer i tv, radio och tidningar, berättar hon och tänker efter en extra sekund innan hon levererar svaret.

Får frågor om allt

Hon har fullt upp hela tiden. Som en av talespersonerna för unga judar i Sverige har hon de senaste veckorna fått frågor om det mesta som berör judiskt liv i Sverige. Hon har träffat politiker från riksdagen, medverkat i panelsamtal, konferenser och många möten som representant för de judiska ungdomsförbunden.

För första gången under intervjun hon låter hon lite trött och sliten.

Uppfattar du att politiker och andra makthavare lyssnar på dig?

– Ja, och jag får positiv respons från många håll. Folk tycker att jag är modig och tydlig när jag uttalar mig. Och det ger så klart kraft och inspiration att fortsätta med mitt engagemang.

Hur mår du?

– Jag känner mig disträ. Snart har två månader gått sedan den 7 oktober. Jag har inget utrymme att träffa vänner och göra sådant som jag tycker är kul. Men jag är övertygad om att detta är vad jag ska göra just nu.

– Att berätta är det uppdrag jag har tagit på mig, för någon måste föra berättelserna vidare. Och det kommer jag inte att sluta med. Det känns som att jag kommer att hålla på tills jag dör.

Thomas Manfredh

Thomas Manfredh är reporter på Dagen.