Mobilisering i Ryssland gör att kristna ändrar sig om kriget

Lämna, gömma sig eller foga sig? Många kristna i Ryssland kämpar just nu med hur de ska förhålla sig till kriget mot Ukraina och mobiliseringen som utlysts.

– Kristna ledare och karismatiska församlingar har börjat bli mycket mer kritiska mot landets ledning, och många kristna lämnar landet, säger Rauli Lehtonen, sekreterare för världspingströrelsens religionsfrihetskommitté.

Rauli Lehtonen följer på daglig basis utvecklingen i Ryssland och har under helgen varit i kontakt med en rad evangeliskt kristna i landet. Han berättar om en stor oro bland många. Efter det ryska beskedet om mobilisering har det rapporterats i medier om stora flyktingströmmar från Ryssland till Georgien, Azerbajdzjan, Turkiet eller Finland. Man räknar med att cirka 50 000 ryssar har lämnat landet. Under bara tre dagar tog Finland emot hela 17 000 ryssar, och många av dessa har troligen flytt just för att slippa delta i kriget mot Ukraina.

Hur tänker då ryska kristna om läget?

– Äldre församlingsmedlemmar har tidigare varit ganska lojala och solidariska med den egna regeringen. De yngre, som har tillgång till andra medier än de ryska, har varit mer kritiska. Det har varit nästan som en generationsklyfta i församlingarna. Men nu efter mobiliseringsdekretet har många jag varit i kontakt med ändrat sig i denna fråga, säger Rauli Lehtonen.

Kriget mot Ukraina har i inhemska medier presenterats som en aktion för att stötta ryssar som diskrimineras i de så kallade “folkrepublikerna” i östra Ukraina, och detta har många ryska kristna tidigare sympatiserat med, menar han.

– Diskrimineringen mot ryssarna i detta område har klassificerats som ett “folkmord” i ryska medier.

“Ska vi gömma barnen?”

Men nu, i och med mobiliseringen, har många sett kriget krypa närmare och detta har gjort att man ändrat uppfattning.

– Om de kristna och församlingarna nu börjar bli kritiska mot landets ledning kan det bli mycket svårt i Ryssland, för folket litar fortfarande på kyrkan, så det spelar en väldigt stor roll.

Han berättar att läget för många pastorer och församlingsledare är svårt.

– Det är ett väldigt bekymmersamt läge nu, inte minst för pastorer och deras barn. De ställs inför frågan: vad ska vi göra nu? Ska vi skicka våra barn utomlands, ska vi gömma dem, eller ska vi låta dem bli värvade?

Mobiliseringen har kallats “partiell”, men många menar att det handlar om en allmän mobilisering.

– Det är både studenter och äldre som har kallats in, så det är en stor mobilisering. Rykten sprids också, och situationen förstoras i samtal som man har med varandra, säger Rauli Lehtonen.

Gränserna kan stängas fredag

Han tror att det mycket väl kan komma en order från Putin om att stänga gränserna, säger han – något som diskuteras livligt just nu.

– Jag tror att Putin kommer att stänga gränserna på fredag. Det finns en teori om att han vill bli av med vissa medborgare som han inte litar på. Därför låter han vissa oppositionella lämna landet, och sedan stängs gränsen.

Många evangeliskt kristna också är vapenvägrare, säger Rauli Lehtonen. Vissa väljer därför att lämna landet. Men långtifrån alla har möjligheten att resa iväg. Under helgen har det hållits flera regionala bönesamlingar, där församlingar tillsammans bett för Ryssland och för situationen man nu befinner sig i.

– Men man har inte vågat mötas nationellt, vilket betonar allvaret i situationen. I stället har ledarna uppmanat till regionala möten.

Pastorer har blivit arbetslösa

En annan aspekt av läget för evangeliskt kristna i landet är att många pastorer blivit arbetslösa, säger Rauli Lehtonen.

– Tidigare har församlingarna fått stöd för olika projekt som drogrehabilitering, sociala projekt och församlingsplantering. På grund av sanktionerna mot Ryssland har man nu inte kunnat betala ut löner. Det har gjort att pastorer har varit tvungna att ta andra jobb, och församlingarna har blivit utan herdar.

Men detta har också fört något positivt med sig, menar han: fler vanliga medlemmar har tagit mer ansvar i församlingarna. Det finns också, säger han, både en stor missionsvilja och en vilja att hjälpa andra. Ryska församlingar har skickat hjälpsändningar till ryskockuperade områden, hjälp som har gått till hemlösa och andra utsatta ryssar. Det är hjälp som de annars inte skulle få, eftersom de inte får någon hjälp från ukrainska sidan. Församlingar i Ryssland tar också emot flyktingar från kriget, vilket gör att de nås av berättelser från människor som sett kriget från insidan.

Skenval hölls i “folkrepublikerna”

Samtidigt som mobiliseringen har utropats i Ryssland har det också skett så kallade “folkomröstningar” under förra veckan och helgen i ryskockuperade områden i Ukraina. Det handlar om skenval som arrangerats av den ryska ockupationsmakten i Luhansk, Donetsk, Zaporizjzja och Cherson. De väntas följas av att Ryssland annekterar områdena i strid med folkrätten, så som skedde med Krimhalvön 2014, skriver TT.

Om Ryssland annekterar “folkrepublikerna” kan detta sedan följas av ett upptrappning av kriget från rysk sida, där Ryssland skulle kunna basunera ut att man anser sig angripen av Ukraina.

Men hur ser då de kristna i “folkrepublikerna” på det som nu sker? Daniel Wiström har varit verksam som evangelist i dessa områden, men befinner sig sedan krigets början i Sverige. Han säger att de kristna han varit i kontakt med ser “folkomröstningen” som självklart uppgjord på förhand, men inställningen till valutgången är lite olika.

“Man har bestämt vägval”

“De kristna jag har varit i kontakt med i ´folkrepublikerna´ är fortfarande delade”, skriver han i ett mejl till Dagen. ” Får man tillhöra Ryssland och det innebär fred och slut på strider kan man tänka sig det. Annars känner sig de flesta som brickor i ett spel på högre nivå. De flesta ungdomar och barnfamiljer har lämnat ´folkrepublikerna´”.

Han citerar en god vän som bor kvar och som beskriver läget så här: “Om man annonserar ett val eller en folkomröstning, då är det ett tecken på att man har bestämt vilken väg man ska ta.”

Inger Alestig

Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.