“Motsättningar i församlingen kan handla om avundsjuka på de yngre”

EFS vill bli en rörelse för alla åldrar. En brännande fråga under helgens årskonferens är hur generationsväxlingen ska se ut.

I vimlet i foajén på Helsingborg arena, där EFS och Salts (Barn och unga i EFS) årskonferens äger rum under Kristi himmelsfärdshelgen, frågar någon: Är det inte lägre medelålder på årets konferens än vad det brukar vara?

Om det stämmer vore det passande, för i år vill EFS på ett särskilt sätt rikta fokus på hur man kan överbrygga generationsklyftor.

Temat för hela konferensen är “Leva mission” och pingstpastorn Egil Svartdahl är inbjuden för att tala om att leva mission från generation till generation. I Norge är han känd som tv-pastor och tidigare föreståndare för Filadelfia i Oslo. 2015 gav han ut boken Ge det vidare – en församling för alla generation (Libris).

– Den största utmaningen i min tjänst som föreståndare var att få olika generationer att samverka, konstaterar han när vi möts. Han är rosig om kinderna efter ett entimmes-seminarium där han på sitt karaktäristiska sätt blandat humor och allvar för att få fram sin poäng.

Den här gången är hans ärende att det finns en styrka att mötas över generationsgränserna.

Tillät rock i kyrkan

Själv tillhör han -68 generationen, den som gjorde upp med gamla auktoriteter och ville frigöra sig. När han som ungdomspastor startade en kristen musikfestival och tillät rock i kyrkan, var det många äldre som reagerade. Han var bara 29 år gammal när han blev föreståndare i Filadelfia i Oslo.

– Det var oroligt en tid, men jag tror att jag lyckades samla församlingen för att jag helt enkelt gillar människor, jag är glad i folk – även om de inte tycker som jag.

– Och så länge man inte kompromissar med innehållet kan man vara flexibel med formen, tycker jag.

“Det sista generationsboendet”

Pingströrelsen där Egil är hemmahörande är känd för sin fria samfundsform. EFS, som inomkyrklig rörelse i Svenska kyrkan, har en tydligare tradition att förhålla sig till. Frågan om generationsväxling är dock lika avgörande.

Egil Svartdahl målar upp en bild av kyrkan som “det sista generationsboendet”.

– Eftersom vi inte längre bor tillsammans med mormor eller farmor har vi inte fått öva på att umgås över generationsgränserna. Då är det inte så konstigt att det blir konflikt när vi kommer till kyrkan.

“Den kyrka som Herren vill ha”

Han säger att det kan finnas en vits med engenerationsförsamlingar, till exempel kyrkor där majoriteten är unga, eftersom de kan vara spjutspets och nå sin egen generation. Däremot uppstår problem så snart de unga blir äldre och vill hitta en kyrka som kan rymma hela familjen.

– Om jag måste välja mellan en engenerationsförsamling utan konflikt eller en flergenerationsförsamling med konflikt, väljer jag det senare. Helt enkelt för att jag tror att det är den kyrka som Herren vill ha.

Han tar som exempel att Gud i Bibeln presenterar sig som “Abrahams, Isaks och Jacobs Gud”.

Smärtsamt för egot

Egil Svartdahl är 67 år och riktar sig särskilt till sin egen generation när han betonar vikten av att lämna över stafettpinnen till den yngre generationen. Samtidigt påpekar han att det inte handlar om att alla pensionärer ska sluta engagera sig, utan snarare om att rollerna förändras – en process som däremot kan bli smärtsam för egot.

– Vi hävdar gärna att vårt motstånd mot det nya handlar om teologin och andligheten, men ofta handlar motsättningar i församlingen om avundsjuka på de yngre – en rädsla för att de som kommer efter gör det bättre än oss, säger Egil Svartdahl.

– Lösningen på många av konflikterna i kyrkan är inte att kompromissa, utan att vända oss utåt och tillsammans se vilka människor vi kan nå. Dessutom måste vi skapa en stark arbetsgemenskap där flera får bidra och känna ägandeskap.

Viktigast att vara tillsammans

Egil Svartdahl liknar församlingen vid en familj. Han har själv fem barn och fram tills för några år sedan kom alla hem till jul. Egil och hans fru lade alltid stor möda vid dekorationer och mat. Men så ett år föreslog äldsta sonen att de kunde fira jul hos honom och hans familj i stället. Egils första fråga var vad de skulle äta, och sonen svarade: “Det är inte så viktigt”.

– Jag fick panik! Vadå inte viktigt?

– Men sedan slog det mig att det viktigaste ju var att vara tillsammans. Och så kanske vi måste tänka lite mer i församlingen. Det viktigaste är inte att jag får det precis som jag vill ha det, utan det viktigaste är att vi får samlas.

Tåla att andra gör annorlunda

Ute i entrén rör sig deltagarna från EFS-föreningarna runt om i landet. En av dem är Lennart Albertsson. Han är regional missionsledare i EFS Sydsverige och projektledare för årskonferensen. För att EFS ska bli en rörelse för alla åldrar tror han att de äldre måste våga släppa ifrån sig ansvar.

– Och när man väl släppt ansvaret måste man tåla att den personen gör det annorlunda än vad man själv skulle ha gjort. Sedan kan man självklart finnas med som stöd, om det finns behov av det, säger han.

En annan som finns i vimlet är Anna Thorén, som är lärare på EFS-ägda Hagabergs folkhögskola. Hon tror att det är viktigt att både äldre och yngre har en generös inställning gentemot varandra.

– För äldre kan det nog handla om att tagga ner, att acceptera och vila i att det kommer något nytt. För de yngre gäller det att se att tänka att det finns former som tilltalar de äldre, menar hon.

Syskonen Ottestig – Ruben, Kerstin, Rut och Märta – deltar vid Barnens konferens under årskonferensen, men de skulle gärna se att barn och vuxna gjorde fler saker tillsammans.

– Varför kan man inte ha en enda grupp med alla åldrar, undrar Ruben 9 år.

– Ja, man skulle kunna vara i lag och tävla i att hämta olika saker på kortast tid eller bygga torn av burkar till exempel, föreslår 13-åriga Märta.

Syskonen Ottestigs tips för att lära känna fler äldre är att hänga med sina föräldrar och börja prata med deras kompisar.

Michael Rastas är präst i EFS i Lund och tror att man kommer långt med att tänka att alla i församlingen – gammal som ung – vill församlingens bästa.

– Ofta stirrar vi oss blinda på detaljer, när vi egentligen borde se den stora bilden och det som vi har gemensamt: den tro och det uppdrag som vi delar.

Malina Abrahamsson

Malina Abrahamsson är reporter på Dagens kultur- och livsstilssidor.