Muslimska brödraskapet – islamiströrelsen som “inte finns i Sverige”

Sverige är på väg att infiltreras av en islamistisk rörelse som verkar i det fördolda. Deras mål är att skapa ett muslimskt samhälle i samhället som ska växa och maximera sitt inflytande. Rörelsen arbetar genom ett nätverk som tar över ledande roller i muslimska organisationer där deras idéer får spridning. Trots att de är antidemokratiska lyckas de finansiera sin verksamhet med skattepengar.

Där har du bilden av det Muslimska brödraskapet, en organisation som officiellt inte finns i Sverige och som ingen vill kännas vid.

Katt och råtta

Ändå pekar många ut dem som ett hot och politiker runtom i landet har börjat dra in bidrag till muslimska organisationer med kopplingar till det Muslimska brödraskapet som argument.

I offentligheten pågår det en katt- och råttalek kring den här organisationen. Det börjar med en anklagelseakt, en muslimsk organisation pekas ut som en gren av brödraskapet. På det följer förnekelseakten, de utpekade slår ifrån sig. Ord står mot ord och för en utomstående kan det bli lätt förvillande.

Den som läst Dagens debattsidor har kunnat följa detta skådespel, där såväl studieförbundet Ibn Rushd samt hjälporganisationen Islamic relief anklagats för att gå i brödraskapets ledband, vilket de sedan förnekat.

Så vad ska man tro egentligen?

Var med i brödraskapet i två år

En av de mest intressanta rösterna om man är på jakt efter brödraskapet i Sverige är Pierre Durrani. Han är en av få som öppet gått ut med att han varit medlem i denna "icke-existerande" organisation.

– Jag var med under två år i mitten av 1990-talet, säger Pierre Durrani till Dagen.

Han har själv skrivit om sina upplevelser i antologin "Muslimer i Sverige" där han berättar om sin andliga resa i sin pakistanske fars fotspår. En resa som förde honom till islam och under en vistelse i Frankrike anslöt han sig till det Muslimska brödraskapet.

– Till en början svär man en trohetsed där man initieras, sedan har man små "usras", små bönegrupper. Där träffas man mellan 5-7 personer varje vecka. Det är den grundläggande strukturen, berättar Pierre Durrani.

Han har själv ingått i sådana grupper, såväl i Frankrike som i Sverige. Förutom de mindre cellerna finns det ett hierarkiskt system där man kan komma längre in mot rörelsens ledarkrets.

På 1990-talet, då Pierre Durrani själv var med, uppskattade han att antalet bröder i Sverige var mellan 500-700 personer.

Varför lämnade du?

– Till slut insåg jag att det var mer en politisk än en religiös rörelse. Jag hade sökt mig till islam för att jag ville fördjupa min Gudstro, säger han.

I dag beskriver sig Pierre Durrani som en person med muslimsk bakgrund, men inte som en praktiserande muslim. Han har också en kristen förankring då hans mamma är troende och själv gick han som barn till Citykyrkan i Stockholm.

– Jag tror på Gud, men tar inte parti för någon religion, säger han om var han står i dag.

Startade i Egypten på 1930-talet

När det gäller brödraskapet berättar Pierre Durrani att man inte formellt kan bli medlem, utan det är ett andligt brödraskap som verkar i det fördolda. Förklaringen ligger i organisationens historia.

Det Muslimska brödraskapet har sina rötter i 1930-talets Egypten där grundaren Hassan al-Banna menade att islam var svaret på de politiska problemen han såg i sitt land. Men han tvingades snart under jord och brödraskapet har sedan dess, med få undantag, varit förföljda.

Trots det har brödraskapet överlevt och även spridit sig till andra länder. I Egypten vann de makten i landets första demokratiska presidentval år 2013, men efter anklagelser om maktmissbruk tog nuvarande president al-Sisi makten i en statskupp och brödraskapet skickades tillbaka till sin forna skuggtillvaro.

Trots att de i västvärlden varken förbjuds eller förföljs har de valt att organisera sig underjordiskt.

– Det är en taktik som fungerat i arabstaterna för att skydda liv och lem. Sedan fortsätter taktiken i väst, säger Pierre Durrani.

Läs också Muslimska brödraskapet - så grundades rörelsen

Spär på misstänksamheten

Han menar dock att det här hemlighetsmakeriet bara spär på misstänksamheten. Det öppnar också upp för överdrivna beskyllningar som ofta får stå helt oemotsagda då ingen träder fram för att försvara brödraskapet.

Exempelvis menar författaren och debattören Johan Westerholm att de står för en religiös form av fascism, något som han argumenterar för i den nyutkomna boken; “Muslimska brödraskapet - Islamismen i Sverige”.

Pierre Durrani tycker dock att fascism är problematiskt i sammanhanget, även om brödraskapet tillkom på 1930-talet då fascismen slog rot i Europa, vilket man även inspirerades av.

– Men det går inte att klistra en fascistisk världsbild på dem i dag, menar han.

Däremot går rörelsen på tvärs mot moderniteten och det demokratiska västerlandet. Men för att förstå brödraskapet måste man se det som en inomislamisk rörelse, en reformrörelse som vill dra islam åt en viss riktning.

Vad är deras mål?

– På ett globalt plan att upprätta ett kalifat. Primärt i den muslimska världen, tänk dig en religiös motsvarighet till EU, säger Pierre Durrani.

I västvärlden handlar det främst om att de olika muslimska minoriteterna ska leva ut sin religion utifrån deras teologiska tolkning.

– Många islamkritiker menar att de vill islamisera Sverige. Så enkelt är det inte. Möjligtvis någon gång i framtiden i så fall.

Pierre Durrani menar att brödraskapet framför allt är intresserade av “det långa spelet”, där man över tid vill vinna inflytande. Det ska jämföras med de mer våldsbejakande islamisterna, exempelvis IS, som vill få till snabba förändringar.

På så sätt är Muslimska brödraskapet en mer farlig organisation, då de inte spelar med öppna kort och inte har bråttom med det de vill.

– De har agerat med en dold agenda under många års tid, de har flirtat med politiker trots att deras åsikter går på tvärs mot det moderna Sverige.

Pierre Durrani tycker det bästa vore om de började agera öppet, vilket skulle ha många fördelar, inte minst skulle det gå att föra en debatt där man kunde lägga alla kort på bordet.

– Nu blir det mer ett detektivarbete, säger han.

Läs också Frida Park: Se upp för kopplingar till Muslimska brödraskapet

Ingen tvekan om att de existerar

En av dem som bedriver detta “detektivarbete” är Aje Carlbom. Han har för Myndigheten för samhällskydd och beredskap, MSB:s, räkning skrivit flera rapporter om brödraskapet och är en återkommande röst i debatten.

För honom råder det ingen tvekan om att rörelsen är verksam i Sverige, även om det hela tiden förnekas.

Han säger att de agerar i det offentliga via olika typer av frontorganisationer i det muslimska civilsamhället. Där ser man till att inneha nyckelpositionerna, för att sedan låta brödraskapets idéer genomsyra verksamheten.

Enligt Aje Carlbom är själva motorn i arbetet Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), med Stockholms moské vid Medborgarplatsen som huvudsäte. Han menar att IFiS legat bakom etableringen av ett stort antal föreningar och skolor, exempelvis Göteborgs moské samt en rad organisationer i det muslimska civilsamhället som Ibn Rushd, Islamic relief och Sveriges unga muslimer.

– De ingår alla i samma sfär med ideologiska kopplingar till det Muslimska brödraskapet, menar Aje Carlbom.

Ett sätt att få det bekräftat, menar han, är att studera vilka organisationer de hänger ihop med.

– Om man vill vara säker på att en svensk organisation är kopplad till brödraskapet är det i första hand Europa man ska titta på. De som ingår i brödraskapet är medlemmar i FIOE, säger han.

FIOE är en förkortning av Federation of Islamic Organizations in Europe och ska ses som paraplyorganisationen för brödraskapets många förgreningar ut i Europa, där alltså IFiS är dess svenska gren.

Aje Carlbom berättar att rörelsens olika enheter i världen inte styrs formellt från moderorganisationen i Mellanöstern, det är därför som dess europeiska gren som är av intresse när det gäller Sverige.

Ingen organisation vill erkänna samröre

Men ingen av de organisationer som pekas ut att tillhöra det Muslimska brödraskapet i Sverige erkänner det själva, även då de konfronteras. Efter att exempelvis Johan Westerholm pekat ut Islamic relief pekat ut Islamic relief som en gren av brödraskapet i en debattartikel i Dagen tidigare i år kom snabbt repliken att några sådana kopplingar inte fanns (Islamic Relief: Anklagelserna mot oss saknar grund)

Samma sak när forskaren Sameh Egyptson i en debattartikel 2019 pekade ut Ibn Rushd, då ordförande Zana Muhammed lät sig intervjuas av Dagen strax efteråt.

– Det finns personer som är inspirerade av brödraskapet, men jag har aldrig stött på dem som organisation, svarade Zana Muhammed då, och fyllde på med att de som muslimskt studieförbund verkade för demokrati och integration.

Läs också Zana Muhammed, Ibn Rushd: Muslimska brödraskapet finns inte i Sverige

Ljög han mig rätt upp i ansiktet då?

– Det beror på vad han menar med brödraskapet? Menar han den egyptiska organisationen eller den europeiska? Han har nog rätt om han menar den egyptiska organisationen men fel om han menar Muslimska brödraskapets organisationer i Europa, säger Aje Carlbom.

Han fortsätter förklara att det ingår i strategin att formulera sig på ett sätt som gör att frågeställningarna och anklagelserna dribblas bort.

Innebär det här att ett studieförbund som Ibn Rushd är helt genomsyrad av islamism?

– Det är det som är så lurigt. På ledarnivå finns det alltid någon som är medlem eller starkt lojal mot rörelsen. Men ute i det dagliga arbetet behöver det inte vara så, säger Aje Carlbom.

Han resonerar att på sätt sugs många muslimer in i en organisation som styrs av brödraskapet utan att de själva behöver vara medvetna om det.

“Mycket tydligt vad de vill”

Samtidigt som mycket kan tyckas vara höljt i dunkel menar Aje Carlbom att brödraskapets agenda i Sverige inte är dold, utan finns tydligt formulerad av FOIE.

– Vad de vill kan jag berätta med hundra procents visshet, säger han.

– Det handlar om att förhindra att muslimer påverkas kulturellt av europeiska idéer. De är rädda för att muslimer ska påverkas djupt av västerländska liberala och sekulära värderingar. Att muslimer inspireras av andra källor än Koranen och profeten Muhammed.

Verksamheten som bedrivs handlar därför om att skydda muslimer från det omkringliggande samhället för att de i stället ska följa de normer och regler som finns i deras tolkning av islam.

“Erkänner de kopplingen så blir de islamister”

– Problemet är att om de erkänner att de har en tydlig koppling till Muslimska brödraskapet, då erkänner de att de är islamister. Därmed kopplas de till en odemokratisk politisk ideologi. Då ligger det nära till hands att de betraktas som en säkerhetsrisk snarare än en dialogpartner. Då skulle de riskera att förlora alla pengar de får via statliga bidrag, samt rollen som den viktigaste rösten för muslimer.

Aje Carlbom menar att både skatteinkomster och politiskt inflytande står på spel för dem, vilket också blir på allvar då flera kommuner den senaste tiden dragit in bidrag till Ibn Rushd. Även Sveriges unga muslimer har fått kritik för att inte stå för demokratiska värderingar med krav på att återbetala statliga bidrag.

Men vore det inte enklare om brödraskapet var öppna med vilka de var och vad de ville?

– Det skulle vara en fördel för svenska myndigheter och politiker med större öppenhet, men till nackdel för dem själva. I Mellanöstern har de alltid varit förtegna då de har riskerat att förföljas av auktoritära regimer, säger Aje Carlbom.

– I Sverige handlar det mer om legitimitet och trovärdighet. De vet att de inte hamnar i fängelse, däremot skulle ingen vilja samarbeta med dem.

Läs också “Shiamoskén i Järfälla är Irans förlängda arm i Sverige”

Omöjligt att försvara sig

Men vad säger då de utpekade själva?

Intresset att svara på frågor visar sig ganska svalt, då personer tidningen Dagen pratat med säger att argumenten är omöjliga att försvara sig mot. Det spelar ingen roll hur mycket man förnekar brödraskapets existens eller tar avstånd ifrån dem, enligt den logik som gäller är man ändå alltid skyldig om man pekas ut att tillhöra detta hemliga sällskap.

Omar Mustafa är en av dem som otaliga gånger pekats ut att tillhöra brödraskapets svenska gren och han har skrivit om dessa anklagelser i tidskriften Idealistas. Där menar han att de rapporter som MSB publicerat om brödraskapet, där både Aje Carlbom och Pierre Durrani varit delaktiga, torgför klassiska konspirationsteorier om muslimer. Han menar att de källor som används för att leda brödraskapets existens i bevis ofta är hårt vinklade opinionstexter samt att det finns en ideologisk agenda bakom.

“Misskrediteringen av de svenskmuslimska organisationerna fortsatte leva sitt liv i en symbios mellan twittertrollen, ledarskribenter och en del politiker och tjänstemän som i grunden hatar organiserade muslimer”, skriver Omar Mustafa.

Läs också Ibn Rushd: Absurt att vi skulle vara islamister

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.