Nyheter

När Elise kände hur Jesu händer rörde i tumören förstod hon att hon blivit frisk

För sex år sedan blev Elise Lindqvist mirakulöst helad från sin cancer. Läkarna var förvånade och förundrade över det som hänt. Tumören, som satt i skelettet vid ryggraden och som läkarna kunnat se med blotta ögat, var borta. När Elise berättade att hon fått förbön och att Jesus helat henne, ville läkarna inte tro på det.

Publisert Sist oppdatert

Elise föddes med en ärftlig tumörsjukdom, kallad von Recklinghausens sjukdom. Genom åren har hon gått igenom många mindre operationer för att avlägsna tumörer, men de har alla varit godartade.År 1996 blev hon plötsligt väldigt dålig. Hon var ständigt förkyld, hade svår hosta och upprepade lunginflammationer. Det gick så långt att hon började gå omkring med munskydd.– Jag kände mig som en spetälsk. När jag skulle åka med pendeltåget gick folk åt sidan och jag fick en hel vagn för mig själv, berättar Elise.Efter en tid tog hon kontakt med en allmänläkare som konstaterade att hennes immunförsvar var väldigt nedsatt. För att bli bättre skulle hon börja injicera gammaglobulin, och fortsätta med det resten av livet. Elise blev trots behandlingen inte bättre och vännerna i S:ta Clara kyrka i Stockholm bad mycket för henne.– Det var så underbart att få förbön, trots att jag inte blev friskare.Elise blev allt sämre och insåg att hon återigen måste uppsöka läkare. Hon hade också märkt ett slags böld vid ryggslutet. Hennes syster fick henne till en neurolog som upptäckte en tumör som satt väldigt farligt till. Läkaren förklarade att den sög all näring från kroppen och sakta men säkert "åt upp" allt inuti. Det var därför hennes immunförsvar var så dåligt.Vila i sin kristna troElise ställdes inför två val: att bara låta tumören vara eller försöka operera bort den utan garantier för att det skulle lyckas. Hon valde det senare och fick en tid för en datortomografi i juli 1999. Tiden fram till att den skulle utföras var Elise så sjuk att hon i princip var döende. På något sätt fann hon ändå en vila och trygghet i den kristna tron.– Jag tänkte att min tid var ute och att jag skulle få komma hem till Herren och få det bra där. Samtidigt tappade jag aldrig hoppet på att Gud skulle kunna göra mig frisk.Elise hade då varit kristen i ungefär fem år och hon hade en stark tilltro till helande genom förbön.– Jag hade hört och läst mycket om det, hur människor blivit befriade från värk och annat. Dessutom talar Bibeln om det.Kände att Jesus rörde vid tumörenUnder pingsthelgen samma år samlades flera församlingar i Stockholms innerstad till konferens i S:ta Clara kyrka. Huvudtalare var biskop Graham Dow och pastor Mike Clarksson från anglikanska kyrkan i England. I konferensen medverkade också ett stort förebedjarteam från England.Elise var där, och på pingstaftonen gick hon flera gånger till altaret för att få förbön. En av hennes närmaste vänner, Anni Hellström, berättade för en man i teamet om Elises situation och beskrev sjukdomen. Han gick fram till Elise där hon stod på knä, och bad att Gud skulle göra henne frisk. Elise upplevde hur Guds kraft kom över henne och hon föll ihop på golvet. Där hon låg kände hon hur Jesu händer rörde i tumören och helt plötsligt förstod hon att hon blivit helad.– Efteråt var jag alldeles omtumlad. Det kändes precis som om jag genomgått en vanlig operation, fast utan smärta, bara välbehag.Sedan dess har hon inte varit sjuk en enda dag, inte ens förkyld.– Jag är 69 år och känner mig bara yngre och yngre.Är förbön något du rekommenderar till andra som är sjuka?– Ja, absolut. Gå och få förbön. Men man ska inte förneka läkarkåren. Gud har skapat läkarna och de har en viktig uppgift.Varför blir inte alla helade?– Det har jag inget svar på, men det är ju samma sak inom sjukvården. Läkare står också handfallna ibland. De kan till exempel inte bota reumatism, göra så att blinda kan se eller döva höra, utan bara ge smärtlindring och olika hjälpmedel.Elsie Lindqvist vill inte delta i Karolinska Institutets projekt, hon är rädd att inte bli tagen på allvar och att man inte ska tro henne, men hon vill inte förkasta projektet.– Tanken är nog bra. Kan de komma lite längre och vidga sina vyer så att de inte säger blankt nej till bön är det ju bra. Det kanske till och med kan leda till något slags samarbete med kyrkan.

Powered by Labrador CMS