”När jag såg den här platsen kände jag: Gud vill att jag ska göra detta”

Att missionärer skulle vara förskonade från relationsproblem eller psykisk hälsa stämmer förstås inte. Tumaini Counseling Center i Nairobi försöker få fler missionärer att söka hjälp.

– Vi möts fortfarande av en del skepsis, säger Gunilla Harlin, som är chef för verksamheten.

NAIROBI. Hör det till att vara stressad och trött som missionär? Kan man till och med behöva räkna med att relationer och samhörighet tar stryk? På Tumaini Counseling Center i Nairobi menar man att det inte är en nödvändig konsekvens av utsändningen – och att missionärer måste bli mycket bättre på att söka hjälp när de behöver det.

Gunilla Harlin tar emot Dagen vid ingången till Tumaini (”hopp” på swahili), där hon arbetar sedan sex år tillbaka, varav tre år som chef. Hit kommer missionärer, främst amerikanska, för att få hjälp med sin livssituation. Gunilla visar runt i den lummiga trädgården där gäster och anställda kan samtala i lugn och ro.

Hon är själv uppvuxen som missionärsbarn i Tanzania och därefter verksam som socionom. Även om rollen på Tumaini i efterhand kan verka som en självklar position för henne tog det ett tag innan hon hamnade här. Under många år arbetade hon i Tensta i Stockholm. Men så fick hennes man, Joakim, jobb på FN i Nairobi, och flytten började bli en realitet.

– När vi googlade på den här verksamheten insåg vi betydelsen av detta omedelbart. Min pappa var missionsdirektor för EFS så jag har vuxit upp i en sådan miljö. När jag såg den här platsen kände jag “okej, det är det här som Gud vill att jag ska göra”, säger Gunilla Harlin, där vi sitter i anläggningens biblioteksrum.

Behöver stöd

Bredvid henne sitter Lydia Klassen från Illionis i USA, som började som terapeut på Tumaini för bara några veckor sedan. Hon var själv inte ett missionärsbarn, men hon lärde känna många av dem i sin kyrka.

– Jag var ofta på “andra sidan” när de sa hej då och lämnade för att åka ut i världen, säger hon.

Det var en sådan personlig erfarenhet i vuxen ålder som fick henne att inse att missionärer är en utsatt grupp.

– Jag höll koll på nyhetsbrev från olika missionärer, så jag visste ungefär vad de brukade skriva. En dag läste jag en hälsning från ett par som var utsända missionärer och som skrev: Be för vårt äktenskap. Då slog det mig att missionärer behöver stöd minst lika mycket som alla andra, säger hon.

Fakta: Tumaini Counseling Center

• Startades 1991 av den amerikanska missionsorganisationen Africa Inland Mission (AIM).
• Har sedan starten arbetat i Kenyas huvudstad Nairobi och finns sedan 2016 också i Kampala i Uganda.

Tumaini Counseling Center i Nairobi. (Johannes Stenlund.)

För få terapeuter

Till Tumaini kommer missionärer – upp till 400 om året – med olika sorters problem. De fyra största områdena är depression, stress, utbrändhet och ångest, säger Gunilla Harlin.

– Och så relationsproblem. På det sättet är det inte så annorlunda jämfört med mitt arbete med invandrare i Tensta. Även här handlar det om människor som bor i en annan kultur och utsätts av den stressen, säger hon.

Att vara missionär kan innebära en särskilt utsatt position. En del upplever att de är uppsatta på en piedestal och att många i hemförsamlingen förväntar sig resultat och berättelser. Ändå kan det finnas ett motstånd mot att söka hjälp.

– När Tumaini startade i början av 90-talet fanns det många som var misstänksamma. “Vi har bön så varför behövs det terapi?” Vi kan fortfarande få den sortens frågor, säger Gunilla Harlin och Lydia nickar instämmande.

Många motiverade

När de utvärderar arbetet ser de att det får effekt.

– Äktenskap räddas, barn mår bättre, och om det behövs kan vi också hjälpa människor att få tillgång till rätt medicinering genom psykiatriker, säger Gunilla Harlin, och poängterar att många som kommer till Tumaini verkligen längtar efter en förändring.

– Folk som kommer hit är väldigt motiverade. Det är en stor skillnad jämfört med andra situationer jag varit i.

Att Tumaini riktar sig till kristna missionärer påverkar också mötet i terapirummet, säger Gunilla Harlin.

– Vi kan prata om svårigheterna och sedan kan vi be över det. På det sättet sysslar vi med klinisk terapi men vi integrerar vår tro i det, beroende på vem vi pratar med. Det älskar jag, säger Gunilla Harlin.

Nu är den stora utmaningen att få fler att söka till tjänsterna på Tumaini. Lydia Klassen har blivit ett välkommet tillskott, men Gunilla Harlin har själv inte många samtal eftersom hon i sin chefsroll också samordnar verksamheten.

– Vårt största problem och böneämne är att vi är så få. Det skulle behövas betydligt fler sett till efterfrågan, säger hon.