Nyheter
Niklas Piensoho: Dags att stärka andlig gemenskap med afrikaner
Afrikanska pingströrelser, med åtta miljoner medlemmar, har sina rötter i skandinavisk mission. Nu efterfrågar pastorerna i syd närmare kontakt med sina kollegor i Sverige. – Vi har nästan känt oss övergivna, säger David Batenzi, ledare för Öst- och Centralafrikanska pingstnätverket.
De senaste två åren har pingstledare från 13 pingströrelser i nio Öst- och Centralafrikanska länder vid två tillfällen tagit emot pingstpastorer från Sverige, Norge och Finland. Detta för att tillsammans föra samtal om teologi, ledarskap och andliga frågor.
Möttes i Etiopien
Nu senast möttes man ett par dagar i Addis Abeba i Etiopien, hemlandet för Abiy Ahmed, premiärministern och pingstvännen som fick Nobels fredspris. I november 2020 är det dags för ett nytt gemensamt seminarium i Nairobi, Kenya.
De afrikanska pingströrelserna det handlar om kommer från från Syd-Sudan, Etiopien, Tanzania, Kenya, Uganda, Rwanda, Burundi, Kongo och Swaziland.
– För oss har det här varit väldigt viktigt. De skandinaviska pingstkyrkorna grundade vår rörelse. Men sedan har det varit en lucka i många år, inte minst på det andliga området, säger David Batenzi, tills nyligen biskop och nationell ledare för 400 000 pingstvänner i 6 000 församlingar i Tanzania.
Tillsammans med sin efterträdare i Tanzania, biskop Stevie Mulenga, besökte han nyligen de svenska pingstpastorernas konferens i Stockholm.
Ledare för pingstnätverk
Batenzi är fortfarande ordförande för East and Central Africa Pentecostal Association (Ecapa), ett nätverk för pingströrelserna i de nio länderna.
– Vi är väldigt glada för att vi nu kan mötas och uppmuntra varandra. Vi behöver be tillsammans och prata om teologiska frågor. Det ger oss nytt andligt mod, säger David Batenzi till Dagen.
– Vi har nästan känt oss övergivna och föräldralösa, utan vår far och mor, under ganska många år.
Aktuella frågor vid de gemensamma träffarna på afrikanska kontinenten har varit ledarskap, inklusive kvinnornas roll, och generationsväxling i församlingarna. Vidare hur man bemöter polygami i kulturen, skilsmässor, det muslimska inflytandet i länderna samt framgångsteologi i pingstkarismatiska miljöer.
Bakgrunden är att pingströrelserna i Afrika med åren har vuxit rejält och ofta har stort inflytande i sina länder. Det talas om att närmare tolv procent av afrikanerna är pingstvänner.
Samtidigt upplever de afrikanska kyrkoledarna att de i takt med ländernas frigörande från kolonialmakterna och självstyre – något som påverkat även i pingstförsamlingarna – har förlorat en del av närheten till sina kristna vänner i Skandinavien.
Missionärer från norr
Det var missionärer från Sverige, Norge och Finland som från 1920-talet och framåt var med och grundade församlingarna i syd.
Niklas Piensoho, pastor och föreståndare i Filadelfiakyrkan i Stockholm, har senaste tiden gjort flera resor och byggt kontakter bland pingströrelserna i Öst- och Centralafrika.
Andlig gemenskap efterfrågas
Han beskriver att det efter en period av mycket ”projekttänkande” i skandinavisk mission – då missionärer som sänts ut har varit ingenjörer, lärare och läkare – nu är dags att prioritera efterfrågan på andlig gemenskap igen. Han ser församlingsrörelsen som infrastrukturen för att även biståndshjälp ska bli effektiv.
I en allt mer globaliserad värld anser han att kontakterna behövs åt båda hållen.
– Nu är det dags att stärka den andliga gemenskapen. Vi skandinaviska ledare behöver våra afrikanska bröder. I dag möter vi delvis samma utmaningar. Gud har gett oss till varandra, säger Niklas Piensoho.
Han tror också att pingströrelserna i Skandinavien kan behöva hjälpa till när exempelvis regeringen i Rwanda kräver en treårig akademisk utbildning från den rwandiska pingströrelsen för att godkänna deras pastorer.
Niklas Piensoho är initiativtagare till de gemensamma pastorskonferenserna i Afrika, och har försökt att samla pingströrelserna i Sverige, Norge och Finland kring detta. Han har i olika sammanhang i syd fått fungera som mentor och rådgivare åt församlings- och samfundsledare.
– Att ha samtal om Bibeln utifrån våra olika kulturer gör att vi alla breddar vår förståelse. Det afrikanska tänkandet är ofta mycket närmare det bibliska än vårt tekniska och vetenskapliga synsätt i Skandinavien.
”Sambokultur i nordisk pingst”
Piensoho menar att det samtidigt finns utrymme för en viss självkritik kring att pingströrelserna i Norden ibland har byggt egna ”nationella” pingstsamfund i Afrika.
– Vi anklagar afrikanerna för stamtänkande, men sanningen är att vi ibland är likadana med nationalistiskt tänkande. Det gör att de olika pingströrelserna i Afrika inte alltid känner varandra.
Niklas Piensoho hoppas att det framöver ska gå att formalisera relationerna kring hur skandinavisk pingströrelse på ledarnivå ska kunna möta de afrikanska kollegorna.
– Lite vågat kan man säga att pingströrelsen i Norden förkroppsligar sambokulturen. Vi ingår inga avtal. Vi är ihop så länge det känns bra. Och vi känner oss fria att gå när det passar.
– Men afrikanerna har en äktenskapskultur. Vi hör ihop i nöd och lust, och det kan man inte lösa upp. Jag tror det är åt det hållet vi behöver ta ett steg, till en formell gemenskap, och tydliggöra det vi har informellt, säger Niklas Piensoho.
David Batenzi och Stevie Mulenga har återvänt till Tanzania, där de nu har en bön- och fastekampanj under 40 dagar i sina församlingar. Varje kväll är kyrkorna fulla med människor som ber, uppger de.
Deltar i samhällslivet
Bland pingstvännerna i landet finns både parlamentariker och personer som är ordförande i sitt byråd. De finns även på flera andra viktiga yrkespositioner i samhället.
– Många får förtroende för att de är hederliga människor och inte stödjer korruption. Vi uppmuntrar dem att göra ett gott arbete och att vara ambassadörer för Kristus, säger David Batenzi.
Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.
