Nu ska Katolska kyrkan förnyas - lyssnar in de troende på nytt sätt

Den 4 oktober går påve Franciskus stora projekt för att förnya Katolska kyrkan in i en ny fas. Ordenssystern Anna Mirijam Kaschner är en av knappt 370 röstberättigade deltagare som ska vrida och vända på de synpunkter som världens katoliker lämnat in till biskopssynoden.

– Det har aldrig hänt förut att kyrkan lyssnar in de troende på det här sättet. Men de som förväntar sig beslut om till exempel kvinnliga präster lär bli besvikna, säger hon.

För två år sedan gick startskottet för påve Franciskus stora projekt, under mottot ”en synodal kyrka: gemenskap, delaktighet, mission”.

Frågor skickades ut till jordens alla hörn, i hopp om att så många som möjligt av världens 1,3 miljarder katoliker skulle tycka till om sin kyrka. Tusentals synpunkter strömmade in, och trattades ned till Vatikanen genom de regionala biskoparna.

Svaren, som är offentliga, rör så vitt skilda områden som liturgi, diakoni, prästernas och lekmännens roller, kvinnans ställning, klimatet och kyrkans lära om sexualitet och äktenskap.

Nu samlas 363 delegater i Rom för att under en knapp månad mejsla fram en rad förslag utifrån det omfattande materialet. För första gången i kyrkans historia deltar en stor grupp lekmän, alltså icke prästvigda kvinnor och män, som röstberättigade i en biskopssynod.

Två nordiska delegater

Processen inför biskopssynoden har både hyllats och dissats av världens katoliker. En del anser att utvecklingen går för långsamt, medan andra anar den katolska lärans uppluckring runt hörnet.

En som ser synoden an med tillförsikt är den tyska ordenssystern Anna Mirijam Kaschner, som tillhör Missionssystrarna av det dyrbara blodet, förkortat CPS. Hon bor i Danmark och är generalsekreterare för de nordiska biskoparnas samarbetsorganisation, biskopskonferensen.

– Det är första gången som Katolska kyrkan på denna nivå ber om de troendes åsikt, och det är något fantastiskt tycker jag, säger hon till Dagen.

Om bara några dagar sätter hon sig på ett flyg till Rom för att delta i synoden, som en av 54 kvinnliga delegater med rösträtt. Hon är dessutom en av bara två representanter för de nordiska stiften vid synoden – den andre är hennes biskop, Czeslaw Kozon.

– Jag var själv lite förvånad över att jag valdes ut, säger syster Anna Mirijam.

– Men jag ser det som min uppgift att ge röst åt de katolska kyrkorna i Norden, och de synpunkter vi kommit med.

”Frispråkig, respekterad”

Katolska medier världen över har skärskådat de 363 kvinnor och män som är på plats när kyrkans hierarki gör sig beredd att pröva och ompröva sitt sätt att bemöta de troende och nå ut i världen. Syster Anna Mirijam finns med på 13:e plats när tidskriften National Catholic Register räknar upp 23 personer, med påve Franciskus i toppen, som man bör hålla ett särskilt öga på inför synoden.

Här beskrivs hon som ”en ledande kritiker av den synodala vägen i hemlandet Tyskland”, och som någon som ser vikten av att lyfta känsliga frågor, utan att rucka på grunderna i kyrkans lära.

”Räkna med att denna frispråkiga, respekterade ordenssyster intar en snarlik hållning om Rehnfloden tar vägen ned i Tibern vid synoden i oktober”, avslutas passagen, med en blinkning åt de uttalat liberala tyska biskopar som också kommer att finnas med i Rom.

”Den synodala vägen” var en rad möten inom Katolska kyrkan i Tyskland, och som avslutades tidigare i år. Processen tog avstamp i de många sexuella övergreppen inom kyrkan, men mynnade ut i en rad för katolskt vidkommande radikala förslag: att kyrkan borde välsigna samkönade par, tillåta lekmän att predika och överväga att slopa prästcelibatet.

Nya sätt att mötas

Påve Franciskus själv invände mot det tyska försöket till katolsk direktdemokrati. Och syster Anna Mirijam har gott hopp om att ”synoden om synodalitet”, som påvens initiativ kallas, ska bjuda på nya vägar framåt.

Att hon har det beror på det förberedande mötet i Prag i mars i år. Dit kom företrädare från Tyskland, Österrike och Schweiz med sina önskemål om kvinnliga präster och välsignelse av samkönade par. Medan delegater från Östeuropa hävdade att homosexualitet kommer från djävulen själv.

– Jag satt där och undrade hur det hela skulle gå ihop. Men det gjorde det faktiskt, och det var för mig det stora miraklet i Prag: i stället för att gå i försvarsställning tog alla ett steg bakåt och lyssnade på varandra, säger hon.

– Den här inställningen är mitt hopp. Allt kan inte lösas, men vi kan hitta sätt att gå bredvid varandra med våra olika åsikter. Så kanske vi finner lösningar som vi inte ser i dag.

Undervisning och sekularisering

Långt ifrån alla synpunkter som strömmat in till synoden rör kontroversiella frågor.

Från biskopskonferenserna i det globala syd kommer rop på att kyrkan ska höja rösten för dem som drabbas av klimatförändringarna, för fattiga och marginaliserade grupper, och bli en tydligare aktör för rättvisa och fred. I Europa är sekularisering och prästbrist en särskild utmaning.

– Något som förvånade mig i de nordiska svaren var den stora efterfrågan på katekes, alltså trosundervisning. Men så är vi också en liten minoritet i extremt sekulariserade samhällen, och behöver både ha egen kunskap och kunna argumentera för vår sak, säger syster Anna Mirijam.

– En annan fråga som lyftes från Danmark och Sverige var hur kyrkan kan proklamera den sanna läran och samtidigt på ett bra sätt möta människor som inte lever upp till idealen.

Konflikt kring liturgin

På senare år finns det en fråga som mer än många andra delar katolikerna i olika läger, även i Norden. Den handlar vare sig om celibat eller kvinnliga präster, utan om den ”gamla” gudstjänstformen, eller riten, som användes mellan 1570 och 1962, och som – något förenklat – hålls på latin och med prästen vänd från församlingen.

Detta sätt att fira mässan har fått ett uppsving framför allt i konservativa kretsar. Där var upprördheten stor när påve Franciskus år 2021 begränsade möjligheten att fira mässa enligt denna rit i stiften. Detta med hänvisning till att gudstjänsterna inte bara splittrade församlingarna rent fysiskt, utan i praktiken blivit ett näste för motstånd mot den större öppenhet mot omvärlden som kom genom Andra vatikankonciliet, och mot påve Franciskus själv.

Frågan skaver i flera stift inför synoden, där yngre katoliker ofta är de som längtar efter mer högstämda och ceremoniella gudstjänstformer.

– Liturgin är ett uttryck för vår tro, och det är tragiskt när den blir en skiljelinje och delar in människor i olika grupper, säger syster Anna Mirijam.

– Jag har själv märkt att många som konverterar till Katolska kyrkan gör det för att de attraheras av mässan, liturgin. Det är säkert ett skäl till att det här blir så känsligt.

Vad har du för förväntningar på synoden?

– Jag inga förväntningar, eftersom jag tror att de kan vara ett hinder just nu. Jag vill låta mig överraskas, säger syster Anna Mirijam.

Däremot tror hon att många som följer synoden utifrån kommer att bli besvikna.

– Det finns stora förväntningar, inte minst från dem som engagerar sig starkt för kvinnliga diakoner och på sikt kvinnliga präster. Men det verkligt revolutionerande i den här synoden ligger på en annan nivå.

Eva Janzon

Eva Janzon är reporter på Dagen.