Ny rapport: Religiösa friskolor inte segregerande

Rapporten om religiösa, eller konfessionella, friskolor dimper ned då den stora politiska debatten i ämnet bedarrat något. Men debatten har gått i vågor och kan snart svepa in igen. Det noterades inledningsvis vid presentationen.

Fredrik Wenell och Jonas Qvarsebo står bakom rapporten som konstaterar att forskningen om religiösa friskolor är skral. Därför byggs debatten kring enstaka anekdoter, exempelvis skolbussen där pojkarna och flickorna separerades på färden mot den muslimska skolan.

– Den mesta forskningen som finns har skett på muslimska friskolor, förklarade Fredrik Wenell inledningsvis.

Det kan tyckas märkligt när de kristna skolorna är så många fler, 55 stycken jämfört med 10 muslimska.

Och den forskning som tagits fram hittills pekar inte på att religiösa skolor skulle bidra till segregation, vilket är huvudpoängen i den politiska förbudsretoriken.

– Vad vi kan se av den forskning som gjorts ser vi inga segregerande effekter. Men det behövs mer forskning, summerar Jonas Qvarsebo.

Livets ord driver flest skolor

Rapporten konstaterar att konfessionella friskolor nästan uteslutande grundats av ”grupper som har en minoritetsposition”. Svenska kyrkan driver bara två skolor, medan trosrörelsen med Livets ord som främsta skyltfönster, står för omkring hälften av alla kristna skolor.

I rapporten presenterades också en enkätundersökning med frågor om etnisk och religiös mångfald. Svar kom in från hälften av skolorna och av svaren att döma är det ovanligt att enbart en religion representeras på en religiös skola. Etnisk mångfald tillhörde också vanligheten, framför allt i de skolor som drivs i katolsk regi.

På plats hos Timbro fanns också Stockholms skolborgarråd Olle Burell (S), känd för sin hårda kritik mot religiösa friskolor.

– Jag tycker att det är viktigt med forskning, men den tittar bakåt. Som politiker tittar jag framåt, var hans svar till rapportförfattarna

Han skissade på en framtid om tio till tjugo år, hur vill vi ha det då?

– Lösningen är inte en ökad separering utan en ökad integrering.

Olle Burell berättade i sammanhanget om sin egen kristna tro och sitt långvariga engagemang i Svenska kyrkan. Men han vill inte att hans egen församling startar en skola.

– Det skulle vara en förlust om alla religiösa grupper satte sina barn i egna skolor.

Bäst för samhället

Olle Burell berättade också att han gjort ett flertal besök på religiösa friskolor och konstaterar:

– Där skulle jag ha älskat att gå.

Men, fortsatte han, hans utgångspunkt som politiker är vad som är bäst ur ett samhällsperspektiv. Då ser han skolan främst som en mötesplats över religionsgränserna.

– Så som du argumenterar nu är inte så som Socialdemokraterna brukar argumentera, kontrade Jonas Qvarsebo.

Debatten brukar snarare utgå från någon form av svartmålning, menade han, och ansåg att Olle Burell snarare försvarade enhetsskolan.

– Varför kan inte religiösa friskolor vara den åtråvärda mötesplats som du efterfrågar?

Åsikterna gick på tvärs, men storbråket uteblev, trots att det såväl i panel som i publik fanns ivriga försvarare samt kritiker av religiösa friskolor. Men vem vet, snart sveper kanske nästa stora debattvåg in, och här fanns ammunition att hämta.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.