Ny rapport visar på förändringarna inom pingströrelsen i Sverige

Blunda inte för de pågående förändringarna kring medlemskap och samfundsstrukturer, utan ta ett helhetsgrepp på utvecklingen. Det menar forskarna som i helgen släpper rapporten Pingströrelsens ecklesiologi i förändring.

Det är Institutet för Pentekostala Studier som tagit fram boken Pingströrelsens ecklesiologi i förändring – studier av Pingst som församling, rörelse och samfund. Redaktörer för boken, som finns att ladda ner genom Akademi för ledarskap och teologi, är Ulrik Josefsson och Magnus Wahlström.

Skriften presenteras under Pingsts rådslag, som pågår under fredagen och lördag i Botkyrka pingstkyrka.

– Frågorna om församlingssyn har varit identitetsbärande för pingströrelsen under alla år, och senast 2013–14 pågick en omfattande diskussion om dop och medlemskap, säger Ulrik Josefsson till Dagen om bakgrunden till rapporten.

– Vi ville studera frågorna när den diskussionen lagt sig, och drog i gång studien kring 2019. Nu har debatten blossat upp igen, vilket ger skriften hög aktualitet.

Under våren har flera pingstförsamlingar börjat omformulera sig kring medlemskap och församlingssyn. Exempelvis har församlingsledningen i Filadelfiakyrkan i Stockholm föreslagit att man i stadgarna ska öppna för att barndöpta ska kunna vara medlemmar medan Pingstkyrkan i Uppsala skärpt villkoren för dem som har inflytande i församlingen.

Alltmer brännande frågor

Ulrik Josefsson ser förslagen som försök att på olika sätt hantera de frågor som beskrivs i boken, och som blivit alltmer brännande inom pingströrelsen. Dessa kretsar både kring församlingssyn och kring inre och yttre gränssättning.

– Vi är präglade av ett väckelseideal, av att vara en troendeförsamling där dopet är gestaltningen av den personliga tron, säger han.

– Men i dag är verkligheten att alla församlingar har medlemmar som inte är aktivt närvarande eller lever med i församlingen. Samtidigt finns personer som inte är medlemmar men som tar aktiv del i gudstjänstlivet och verksamheten, och som tar ansvar.

Ulrik Josefsson beskriver utvecklingen som en urholkning av Pingströrelsens ”historiska och gränsorienterade syn på att vara församling”.

– Då står vi inför frågan: Ska vi upprätthålla gränsen eller lösa upp den och anpassa oss till hur verkligheten ser ut? Och vilka konsekvenser får det för de olika grupperna?

Medlemmar uteslöts

Ett sätt att tidigare upprätthålla gränserna var att utesluta de medlemmar som inte levde upp till olika villkor.

– I dag tycker de flesta att det är bra att vi ändrat på det här. Men nu står vi med de praktiska följderna: att en mängd medlemmar inte delar församlingens värderingar eller inte tar del av församlingslivet, säger Ulrik Josefsson.

I boken konstaterar författarna att det inte verkar finnas någon samordnad process inom pingströrelsen för frågorna kring medlemskap och tillhörighet.

”Här skulle det vara välkommet med en gemensam process där man kan jobba med frågorna med förhoppningen att kunna definiera vad som är kärnan i att vara en pingstförsamling”, skriver de.

– Som forskare har vi varken intresse eller mandat att säga hur man ska göra, utan det är vår uppgift att identifiera och beskriva ett problemområde. Men vi efterlyser ett gemensamt tag, och menar att den som säger att vi inte har någon fråga att lösa, inte har förstått verkligheten, säger Ulrik Josefsson.

Relationen mellan församlingarna

I ett kapitel i boken beskriver han hur relationen mellan de lokala pingstförsamlingarna befästs i nationella samverkansstrukturer under 2000-talet.

– På 1990-talet var pingströrelsen på väg att helt dras isär, och lokala eller individuella projekt fick företräde framför gemenskapen, säger han.

– Hade man inte gjort en omfattande strukturförändring då, så är jag inte säker på att vi hade haft en sammanhållen pingströrelse i dag.

I dag är frågan hur de organisatoriska strukturerna på sikt kommer att påverka de enskilda pingstförsamlingarnas ”organiska, flytande och entreprenöriella” identitet.

– För den enskilde medlemmen spelar det troligen mindre roll om initiativen kommer från församlingen eller från den nationella nivån. Men om inte identiteten ska byråkratiseras och formaliseras är det ändå avgörande att ledarnivån klarar av att bibehålla en hög grad av förtroende och tillit, säger Ulrik Josefsson.

– Ytterst är det en fråga om makt. Och om vi kan tala öppet om makt och om hur den fördelas är det bara bra, menar jag.

Eva Janzon

Eva Janzon är reporter på Dagen.