Svensk frikyrklighet behöver utmanas och ta sig an utsatta förorter. Den nya rapporten ”Frikyrkan i orten” belyser såväl utmaningar som det positiva som nu sker. Dagen har varit på plats i två av områdena, Skäggetorp i Linköping och Råslätt i Jönköping.

LINKÖPING och JÖNKÖPING. – Vi hoppas att det här ska bli något av en väckarklocka, att vi ska beröras av att närvaron är så låg och att så här vill vi inte ha det.

Pastorn och församlingsplanteraren Johannes Stenberg står i Skäggetorp centrum och berättar om rapporten ”Frikyrkan i orten” som han har varit med och skrivit. Där har man gjort en kartläggning av hur den frikyrkliga närvaron ser ut i de områden som polisen pekat ut som utsatta och till viss del är det en dyster läsning. För slutsatsen är att i tre av fyra utsatta förorter finns det ingen eller mycket låg frikyrklig närvaro.

Skäggetorp är en sådan plats. Det är en stadsdel i Linköping som numera dras med dåligt rykte, exempelvis efter att polisen attackerades i de så kallade påskupploppen för ett drygt år sedan.

Att många av invånarna har utländsk bakgrund är tydligt, för här bär skyltdockorna slöja, resebolagen lockar med resor till Irak och frisörsalongens bilder är på män som ser ut att komma från Mellanöstern.

Det är till sådana här områden svensk frikyrklighet borde rikta blicken, menar Johannes Stenberg, som önskar fler församlingsplanteringar och ett större engagemang även av de etablerade församlingarna.

– Där behoven är som störst borde vi som kyrka lägga mest resurser, säger han.

Sedan jämför han hur man inom frikyrkor tänker om mission, att man på ett strategiskt sätt skickar ut missionärer till de platser där de onådda folken bor. Nu, menar han, borde ett större fokus också läggas på de utsatta förorterna i Sverige.

Fakta: Frikyrkan i orten

• En nyskriven rapport som gjort i samarbete mellan flera frikyrkliga samfund.
• Där har man kartlagt den frikyrkliga närvaron i de områden som polisen stämplat som utsatta.
• Resultatet visar att i de flesta utsatta förorter är frikyrkligheten obefintlig eller mycket liten.
• De församlingar som omnämns i artikeln är Nygårdskyrkan i Skäggetorp som är med i EFK och Råslätts församlingsgemenskap som är anslutna till EFK och Alliansmissionen.

Skyltdockorna i Skäggetorp centrum bär slöja. (Jacob Zetterman)

– Vi inom frikyrkan har historiskt ställt oss på de svagas sida och vi måste bli bättre på att möta de behov som finns i Sverige. Det är uppenbart att det är i de här områdena.

Han har själv bott här i Skäggetorp i sju år och varit med och grundat Nygårdskyrkan, en församling med cirka 30 personer. De har inte några egna lokaler utan hyr in sig i en bostadsrättsförening för att fira gudstjänst.

Att Johannes Stenberg känner sig hemma här i förorten märks tydligt, där han hälsar på flera av dem som han möter. Numera bor han dock i stadsdelen Ryd strax intill, även det med på polisens lista över utsatta områden. Där jobbar han med en ny församlingsplantering.

Det finns även andra kyrkor i förorten, varför är just den frikyrkliga närvaron så viktig?

– Andra kyrkor gör jättemånga bra saker, men frikyrkan är ganska annorlunda och bygger mer på ideellt engagemang, säger Johannes Stenberg.

Även om Svenska kyrkan oftast finns på plats menar han att frikyrkliga kommer med ett annat perspektiv.

– De ortodoxa kyrkorna är också duktiga på att möta människor, men bara dem som redan tillhör en ortodox kyrka och de har svårare att möta dem som tillhör en annan etnisk folkgrupp. Där har frikyrkan mycket att bidra med i det mångkulturella mötet.

Jönköping på kartan

En annan utsatt förort är Råslätt i Jönköping. Här finns Råslätts Församlingsgemenskap där pastor Robin Minshull har varit med och skrivit ett kapitel i rapporten ”Frikyrkan i orten”. Situationen i Råslätt får ses som ett av de mer positiva exemplen på hur en frikyrka lyckats etablera sig i en utsatt förort och församlingen firar i år 40 år.

– Det hela började som en kommunitet med kristna som flyttade hit, berättar Robin Minshull.

Då var inte tanken att man skulle bilda en församling utan att dela vardagen med dem som bodde här medan man firade gudstjänst på annat håll. Men med tiden ändrades perspektivet.

I dag har man omkring 70 personer som är aktiva i församlingen som även driver en egen förskola, en ungdomsgård samt har ett språkkafé.

– Jag är från Zaporizjzja, berättar Mary från Ukraina som besöker språkkaféet tillsammans med sitt barn.

Det är lek och stoj i bakgrunden samtidigt som hon läser högt i en bok som visar sig vara alldeles för enkel för henne. Hon sitter också småpratar med Haddas från Eritrea som med stolthet berättar att hon dagen efter ska göra sin första praktikdag, på församlingens förskola Vingen.

Lisa Samuelsson från församlingen sitter också med i samtalet och konstaterar att det finns ett oerhört stort behov att lära sig svenska.

– Men också de kulturella koderna, lägger hon till.

Språkkaféet är förlagt till Råslätts kyrka där frikyrkoförsamlingen också firar sina gudstjänster. Lokalen tillhör Svenska kyrkan, men används av fyra olika församlingar i området då även två ortodoxa församlingar får plats under detta tak. Det innebär att man som frikyrka får sjunga lovsång med ikoner på väggarna i ett rum där olika kristna inriktningar samsas.

Råslätts Församlingsgemenskap har utöver det ett eget kontor som ligger ett stenkast bort, i ett av områdets höghus i traditionell miljonprogramsestetik.

Prioriterade områden

Även om Robin Minshull är med och skriver i den frikyrkliga rapporten om förorterna är han samtidigt något skeptisk till hur de här områdena beskrivs som utsatta.

– Den här listan från polisen är lite godtycklig, säger han.

– Sedan drar man ett helt område och alla människor som bor här över en kam. Ingen vill väl se sig som utsatt. Därför föredrar jag att använda termen prioriterade områden eftersom jag tror att Jesus hade prioriterat de här områdena.

Vill jobba med nära relationer

När det gäller frikyrkliga initiativ i den här typen av områden finns det en risk att man har med sig någon slags ovanifrånperspektiv, menar Robin Minshull.

– Det är att man tänker att här befinner sig människor i utsatthet och det är vi som ska komma och hjälpa dem, underförstått att vi ska hjälpa dem att bli som oss, säger han.

Själv försöker han så gott det går att ha perspektivet att han själv och frikyrkan på plats ska möta dem som bor här och att det möte som sker ska berika bägge parternas liv.

– Vi kan inte komma hit med attityden att vi bara ska komma hit för att ge, utan vi ska också vara här för att lära oss.

Vad är det speciella med att ni som frikyrka är på plats här?

– Det är att vi fokuserar så mycket på gemenskapen. Vi heter Råslätts församlingsgemenskap och det är för att vi vill jobba med nära relationer. I Svenska kyrkan kan man dyka in på en gudstjänst utan att behöva säga hej, du behöver inte ha någon relation och kan bara smyga in. Men vi vill gemenskap.

Det här kan du som kristen göra för människorna i förorterna

Pastorn och församlingsplanteraren Johannes Stenberg ger sina bästa råd för den som vill engagera sig utifrån sitt kristna engagemang men inte vet hur.

1. Gör ett besök

Det enklaste man kan göra om man vill veta mer om kyrkornas engagemang i utsatta förorter är att själv åka dit och se själv vad som händer.

– Besök någon av församlingarna som finns lokalt och fråga vilka utmaningar de står inför, säger Johannes Stenberg.

2. Häng på

Vill man sedan börja engagera sig är det bästa man kan göra att hänga på det som redan finns. Johannes Stenberg säger att man i utsatta förorter inte vill se tillfälliga projekt eller ett engagemang som poppar upp för att sedan försvinna.

– Det är därför alltid bra att hänga på det som redan händer.

För om man inte utgår från det som redan sker lokalt finns det en risk att man ses som någon slags ”kolonisatör” som kommer in i förorten med ett ovanifrånperspektiv. Om man ändå vill satsa på något nytt, se då först till att det är något som ingen annan redan gör.

3. Gå på språkkafé

En nyckel till att möta människor i utsatta förorter är att besöka språkkaféer.

– Det är där man får meningsfulla samtal, säger Johannes Stenberg.

Ofta är det kyrkor som är med och anordnar språkkaféer, men det behöver nödvändigtvis inte vara så. Samtalen där ska vara förutsättningslösa och syftet är att människor ska lära sig svenska och komma in i samhället.

– Men ibland får man också dela sin tro, säger Johannes Stenberg.

4. Bjud hem folk

Många nysvenskar har aldrig varit hemma hos en svensk familj och att bjuda hem någon kan därför betyda mycket.

– Det är klart att det florerar många fördomar och att man känner utanförskap när man aldrig får komma in i ett svenskt hem, säger Johannes Stenberg.

Många fördomar kan raseras genom att i hemmets miljö få dela en måltid och prata om livet.

– Generositet är en av frikyrkans ledord, bjuder vi hem folk kommer vi att få se en samhällsförändring.

5. Flytta dit

Den som vill ta sitt engagemang för utsatta områden riktigt på allvar bör också fundera på att flytta hit. Johannes Stenberg har själv bott i såväl Rinkeby som Skäggetorp och berättar att det finns många fördelar med att bo i förorten.

– Vi kunde köpa vår bostad och fick fler kvadratmeter än vi hade kunnat få på annat håll. Det finns också många lekplatser och grönområden i de här områdena. För kommuner är måna om att göra det de kan och bra lekplatser kan man alltid fixa, därför finns de alltid i förorten.

Det bästa enligt Johannes Stenberg vore om flera kristna flyttar till en utsatt förort tillsammans.

– Då trivs man ofta mycket bättre.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.