Nyheter
Pastor i Skellefteå: Det är sorgligast för barnfamiljerna
Pingstförsamlingen i Skellefteå ansvarar för en av de kvällsgudstjänster som sänds under den pågående alternativa Lapplandsveckan. – Jag är van att predika inför kameran så det var inga problem, men visst är det sorgligt att inte få träffas i Husbondliden, säger Roland Pettersson, pastor, till Dagen.
Det luktar lite instängt i pingstkyrkan i Skellefteås kyrksal. Det märks att här råder ett slags undantagstillstånd. Framför podiet står en stor bildskärm uppställd och på ett stativ en uppriggad filmkamera. På de främsta bänkraderna, där det i vanliga fall sitter förväntansfulla församlingsmedlemmar, finns en mängd teknisk utrustning. Inte sedan i början på mars har salen använts till det den byggdes för: att samla en gudstjänsfirande församling.
– Jag tänker att det är lite som liknelsen med det förlorade fåret, fast tvärtom. Som pastor har jag nu inte ett bortsprunget får utan snarare 99 som är utspridda! säger Roland Petterson med ett skratt.
En församling per kväll
Han är pastor i Skellefteå sedan flera år och för ett par veckor sedan spelade han in den predikan som sänds nu under pågående Lappiskonferens. Varje kväll ansvarar en ny församling för kvällsgudstjänsten, på temat "Jag är...". Roland Pettersson är säker på att många av de trogna Lappisbesökarna tar del av de digitala sändningarna.
– Men det är klart det är en jättesorg för många detta. Speciellt för barnfamiljerna som ser fram emot att få ta del av barnmötena under veckan. Men alla fattar ju läget.
Läs mer Nu satsar Lappisgänget för framtiden
Roland Petterssons egna första Lappisminne, från 1987, är blött. När han kom dit med sitt tält, stod regnet som spön i backen. Roland beskriver hur han låg i tältet och övervägde om han skulle försöka springa till mötestältet eller inte, när en råtta plötsligt började klättra upp på tälttaket. Eftersom råttor är något han avskyr var det inte längre en fråga om att ligga kvar; Roland "kutade" ut i regnet och bort till stora mötestältet. Ett år senare var han tillbaka i Husbondliden, denna gång som evangelist i Dorotea.
– Jag fick stå på podiet tillsammans med de andra evangelisterna och jag var så nervös. Jag skulle få vittna och minns att jag sa: "För ett år sedan satt jag i bänken och längtade att få stå här framme. Nu står jag här och nu längtar jag bara efter att få sitta nere i bänken".
Ett minne som förstås väckte viss munterhet hos de församlade Lappisbesökarna.
Läs mer Robert Granlöf: Årets Lappis ger inblick i andra församlingar
Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.
