Pingstpastorer vill synliggöra manlig jargong som kan stänga kvinnor ute

Kvotering är inte vägen framåt – utan kallelsen från Gud är grunden – när det gäller att få fler kvinnor som pastorer och föreståndare i pingströrelsen. Men de lokala församlingarna och Pingst behöver arbeta aktivt för att bryta normer som utgör hinder för kvinnor i ledarskap.

JÖNKÖPING. Ett drygt 60-tal församlingsledare och pastorer från olika håll i landet – både män och kvinnor – träffades under torsdagen i Pingstkyrkan i Jönköping för att samtala om kvinnor i ledarskap. Temat var ”På Guds hjärta”, där även Pingst nationellt stod som inbjudare.

Andelen kvinnor som ytterst ansvariga pastorer och ledare i pingstförsamlingarna är låg – 18 procent, enligt senaste uppdateringen. Antalet individer har samtidigt fördubblats de senaste tio åren – till 54 kvinnor som är föreståndare i dag.

Anden bejakar män och kvinnor

Pingstledaren Daniel Alm var på plats, och slog fast att han inte ser några som helst bibliska hinder för kvinnor att vara pastorer och andliga ledare – utan att pingstteologin och den helige Ande bejakar både kvinnor och män i tjänst för Gud.

– Det här handlar om kallelse och inte om biologi. Jag tror inte på en allt för kvoterad miljö, sa Daniel Alm när han inledde.

Han efterlyste värme och generositet mot varandra i rörelsen. Men inskärpte också till kvinnor som blir föreståndare att de måste vara beredda på att få ta emot en del ”stryk” efter några år i tjänsten, något som hör till uppdraget, menade han.

– Då får ni inte ge upp, sa Daniel Alm.

Glad för initiativet

Frågan om kvinnor som pastorer och föreståndare i församlingarna är nu på bordet. Pernilla Olsson, pastor i Lifecenter i Västerås, som höll ihop dagen, menade att det är genom att börja prata om en fråga som det kan hända något – och att det är så det brukar gå till i pingströrelsen.

– Jag är jätteglad att det här nu är i gång, säger hon.

Den upplevelse tidigare pastorn Jenny Bergh, numera ledarcoach, berättade om i Dagen, beklagar Pernilla Olsson. Hon säger att det är just de frågor Jenny Bergh efterlyser som man nu vill prata om i Pingst: normer, stereotyper, olikheter, maktstrukturer med mera.

– Jag hoppas att ingen ska behöva lämna sitt uppdrag framöver, utan att olika blommor ska få blomstra.

Delade berättelser

Under dagen i Jönköping delade pastorerna berättelser med varandra om hur det är att vara kvinna i pastorstjänst, och om hur man som man upplever möjligheter och svårigheter i tänkandet kring i de här frågorna.

Chatrine Carlson i Jönköping är erfaren pingstpastor och i dag förebild för andra. Hon var under en treårsperiod föreståndare i Jönköping Pingst, men lämnade uppdraget efter en delvis smärtsam och tuff period. I dag är hon vice föreståndare igen, och säger att hon har sin kallelse kvar.

– Det var inte enkelt att gå från vice föreståndare till ytterst ansvarig och få det tryck på sig som det innebär. Det finns ibland en omedveten norm för hur man förväntas vara. För mig blev det dessutom en exponering på att jag var kvinna. Jag hade behövt mera stöd, berättade hon.

Bekräftad som pastor

Pernilla Öman, pastor och föreståndare på Öckerö, är yngre än Chatrine Carlson och med andra erfarenheter. Hon beskrev hur hon i sin tjänst inte i första hand har blivit bemött som kvinna, utan som just pastor, och att det har räckt för henne.

Hon berättade också hur hon fått stöd att växa genom sin kollega, föreståndaren Jörgen Davidson i Trollhättan, när de tidigare har arbetat ihop i ett par andra församlingar. Särskilda nätverk för kvinnor i pastorstjänst gav hon inte mycket för.

– Vi har ju Pingst Pastor som nätverk. Det är jättebra. Det måste vara för alla. Och är det inte det, så behöver vi jobba mer med nätverket och förbättra det.

Hur ofta får kvinnorna predika?

I smågrupper runt borden fick pastorerna och ledarna fundera över vad som fungerar bättre och sämre i deras lokala sammanhang. Där kunde höras diskussioner om hur mycket – eller lite – kvinnorna i rummet egentligen predikar i sina församlingar, jämfört med männen. Eller om det är så att kvinnor mest leder gudstjänsterna.

En annan fråga var hur män kan bli medvetna om en jargong mellan sig som stänger ute kvinnor, och om hur en sådan i så fall kan adresseras.

Andra efterlyste att män som är pastorer också behöver uppmuntras att ta hand om mjukare frågor som barn och omsorg om äldre, och på det sättet ge plats även för kvinnor till mer av föreståndar- och ordförandeuppgifter ibland.

Lättare bland yngre

Marcus Ardenfors, föreståndare i Jönköping, tyckte sig se att det i de yngre generationerna i dag är lättare att hitta kvinnor än män som vill bli ledare, och att det där har skett en förändring. Samtidigt menade han att rörelsen inte får ta lätt på att det verkar vara klurigare att få in kvinnor på ordförande- och föreståndarposter, och att man behöver fundera vidare över de normer och den kultur som ibland finns osynligt.

– Hur gör vi detta bättre? Och hur jobbar vi ännu bättre i team där vi kan ta oss an saker tillsammans och inte behöver stå ensamma, frågade han.

Tillsätter arbetsgrupp

Inom Pingst ska nu en arbetsgrupp nu på uppdrag av styrelsen för Pingst FFS fortsätta att jobba med frågan om kvinnor i ledarskap, med särskilt fokus på att vara föreståndare, berättar Pernilla Olsson. I gruppen ingår både män och kvinnor, föreståndare och medarbetare samt representanter från bland annat Pingst ung och Pingst nationellt.

– Vi behöver få en församlingsrörelse som är beredd att ta ansvar för att bekräfta och skapa plats för kvinnorna. Här har vi lokalt också ansvar för det nationella, säger Pernilla Olsson.

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.