Pingstteolog angående Bjärka-Säby: Ekumenik i olika riktningar i västvärlden och i globala syd

Den ekumeniska rörelsen i västvärlden går mer åt det liturgiska, sakramentala och historiska hållet, medan den ekumeniska rörelsen i globala syd har tydligare riktning mot en pentekostal spiritualitet med lovsånger, förbön för sjuka och spontan hängivenhet i gudstjänsterna.

Den analysen gör pingstteologen Ulrik Josefsson i samband med diskussionerna om framtiden för Ekumeniska kommuniteten vid Nya slottet Bjärka-Säby utanför Linköping. Pingstförsamlingen som äger slottet har sagt upp avtalet kring gudstjänstlivet till sommaren.

Ulrik Josefsson, lyfter på ett generellt plan fram att ekumeniken här i Sverige och västvärlden, som han uppfattar det, i praktiken i hög grad går från det frikyrkliga till det historiskt-kyrkliga samt från det spontana och karismatiska till det liturgiska och sakramentala.

– Tidebönen uppfattas lite finare än tungotalet. Att förespråka en hängiven lovsång i modernt snitt med frikyrkliga attribut är inte lika accepterat. Det frikyrkliga riskerar att betraktas som lite vulgärt och amerikaniserat, säger han.

Hängiven lovsång i Etiopien

Här ser Ulrik Josefsson en påtaglig skillnad i den ekumeniska rörelsens riktning när han jämför med de växande kyrkorna i det globala syd. Där präglas ofta såväl katolska som lutherska kyrkor av mer utvecklade pentekostala uttryck, uppger han.

– Det finns nästan ingen kyrka som inte sjunger hängiven lovsång, har förbön för sjuka eller andra karismatiska uttryck. Den lutherska Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien har exempelvis mycket av de typiskt frikyrkliga dragen med personlig hängivenhet, spontanitet eller expressiva uttryck.

– Här i Sverige får vi skrika som en blå på en fotbollsmatch, men att ropa ut sin glädje över vem Gud är i en gudstjänst är inte lika accepterat. Detta har i stället stiliserats i de liturgiska traditionerna, säger han.

Forskning i ekumenik

Ulrik Josefsson berättar om en internationell forskare i ekumenik som han mötte för några år sedan och som uttryckte: “Den kyrka som inte pentekostaliseras kommer inte att ha med framtiden att göra”.

– När vi ser på det globala syd, där kristen tro växer, menar jag att han i hög grad har rätt.

Vad är då förklaringen till det han beskriver som olika riktningarna inom ekumeniken? Enligt Ulrik Josefsson har det delvis med “kulturelitism” att göra. Vidare med att västvärlden är betydligt mer sekulariserad än globala syd och därför lättare förhåller sig till symboler som bärare av en andlig verklighet, och har svårare för personliga och mer närgångna erfarenheter av Gud, menar han.

Mer av rökelse och växelsång

När det gäller ekumeniska kommuniteten på Bjärka-Säby säger Ulrik Josefsson att ingen kan vara förvånad över att den spänning som länge funnits kring verksamheten nu får konsekvenser. Han tycker det är legitimt att en lokal församling vill ha ett större inflytande över verksamheten på sin gård. De liturgiska uttrycken hänger också samman med teologin, påpekar han, och konstaterar att det har blivit allt mer av rökelse, växelsång och processioner hos kommuniteten.

– Jag har uppskattat de gånger jag har varit på Bjärka-Säby, men konstaterar att man med glädje läst ur helgonkalendern, ett genuint ortodoxt och katolskt uttryck, men aldrig släppt fram ett vittnesbörd vid mina besök, där någon fått berätta om sin upplevelse av Guds glädje, ett genuint frikyrkligt liturgiskt uttryck, säger Ulrik Josefsson.

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.