PMU:s direktor ser förbättringspotential – och vill bygga hopp

I år är det 100 år sedan de första svenska pingstmissionärerna kom till östra DR Kongo. Mycket i landet har förändrats, men PMU:s direktor Niclas Lindgren konstaterar att strukturella problem i samhället är en stor utmaning.

– Pingströrelsen talar inte bara för de fattiga. Vi är de fattiga, och vi kan därmed tala till makthavarna utifrån fattigas perspektiv, säger han till Dagen.

Den 18 juni 1921 anlände Axel B Lindgren från Salemförsamlingen i Karlsborg med båt till Dar-es-Salaam i nuvarande Tanzania. Resan västerut fortsatte med tåg och båt och slutligen till fots innan han var framme i DR Kongo, eller Belgiska Kongo som landet hette fram till 1960. Detta blev starten på svenska pingströrelsens missionsverksamhet i landet som i år alltså firar 100 år.

På lördag högtidlighålls detta vid en jubileumskväll i Smyrnakyrkan i Göteborg.

– Det blir tillbakablickar då vi hyllar dem som har gått före och tagit risker. Men det blir också fokus på dagsläget, de som är modiga i dag, och framåt, säger PMU:s direktor Niclas Lindgren.

– Hur ser vår framtidsdröm ut och hur kommer snacket att gå om ytterligare 100 år?

“Stora möjligheter att påverka samhället”

DR Kongo har som sagt varit ett viktigt missionsland för pingströrelsen under lång tid. Och med tanke på PMU:s nära samarbete med många pingstförsamlingar i Sverige är det inte så konstigt att DR Kongo även har varit – och är – ett viktigt land för PMU.

Niclas Lindgren konstaterar att DR Kongo har potential att vara ett rikt land. Men att bland annat krig har inneburit att många lever i fattigdom. Han säger också att den nationella pingströrelsen (Cepac), som har över en miljon medlemmar, är en viktig social aktör i landet. Cepac driver till exempel 1 772 grundskolor och gymnasieskolor, 33 sjukhus – bland annat det kända Panzisjukhuset där Denis Mukwege arbetar – och 312 hälsokliniker.

– De har alltså stora möjligheter att påverka samhället.

Samtidigt finns det väldigt stora problem i landet, hur kommer det sig att pingströrelsen i DR Kongo inte har påverkat landet ännu mer?

– Det är hundramiljonersfrågan. Självklart hade man hoppats att de strukturella problemen skulle vara mindre i samhällen där kyrkorna är starka, svarar Niclas Lindgren.

– Pingströrelsen i DR Kongo spelar en viktig roll bland annat i hälsosystemet och även för enskilda människor, men det är helt uppenbart att vi tillsammans behöver göra ännu mer för att förändra system och strukturer som håller människor i utsatthet och fattigdom.

Han breddar diskussionen och säger att många kyrkor har en resa att göra.

– Frågan behöver lyftas till en högre nivå. Hur kan vi arbeta för att motverka system som håller människor tillbaka? Det behöver vi jobba ännu mer målmedvetet med.

“Vi vill bygga hopp”

Niclas Lindgren påtalar samtidigt att kyrkorna har potential att spela en viktig roll på den globala arenan.

– Vi talar inte bara för de fattiga, vi är de fattiga, och vi kan därmed tala till makthavarna utifrån fattigas perspektiv. Vårt nätverk inom pingströrelsen efterfrågas internationellt och vi vill bli en starkare röst.

På lördag kväll blir det fullt fokus på DR Kongo i Smyrnakyrkan i Göteborg. Men utöver den historiska genomgången av pingströrelsens verksamhet i landet berättar Niclas Lindgren att det finns ytterligare en viktig poäng med arrangemanget.

– I dag pratas det mycket om miljön och fattigdomen som blir allt värre, och många känner sig missmodiga och funderar på om det verkligen går att förändra situationen. Vi vill bygga hopp om att det är möjligt, om vi gör det tillsammans.

Johannes Ottestig

Johannes Ottestig är reporter på Dagen.