Nyheter
Poliskarriären stoppades av en misshandel
“Jag har haft mer tid med att be och läsa Bibeln, och lyssna på lovsång”
En svår misshandel vid ett rutiningripande satte brutalt punkt för Per Gustafssons karriär som polis.
– Det har varit tungt, men jag har ändå känt att Gud varit med i detta. Utan honom hade det nog känts hopplöst.
Många barn drömmer om att bli polis. För missionärsbarnet Per Gustafsson, född och delvis uppvuxen i Sydafrika, höll drömmen in i vuxenlivet.
– Det var väl mest tanken på att kunna skydda och hjälpa vanliga medborgare mot våldsverkare som drev mig, säger han till Dagen.
Gudstron fick i dag 50-årige Per Gustafsson “med modersmjölken”.
– Min far har varit pastor under hela mitt liv och jag är uppväxt i en väldigt trygg och lugn värld, säger han.
– Så jag har alltid haft en tro på Gud och döpte mig som 16-åring, som ett sätt att bekräfta det.
Arbetade inom kriminalvården
Flera år arbetade Per som kriminalvårdare. Sedan öppnades en möjlighet att utbilda sig till polis på distans i Skaraborg.
– Att jag var över 35 när jag läste till polis, och redan hade jobbat med några av samhällets värsta förbrytare, gav mig en väldigt bra grund till att bli polis, säger han.
Åtta år som polis i Skövde blev det för Per Gustafsson – först i treskift i yttre tjänst och sedan vid kriminaljouren. Per var handledare i taktisk konflikthantering, då han hade ett särskilt intresse för hur man löser upp hotfulla och våldsamma situationer.
Men den dag då livet vände för honom, den 3 oktober 2018, fanns inga tidsmarginaler.
Svår misshandel på rutinjobb
Det var kväll, och Per och en kollega hade tagit sig an ett rutinjobb – ett larm om fyra män som slogs och stökade på Resecentrum i Skövde. När männen skulle avlägsnas uppstod tumult. En av dem kastade sig plötsligt över Per, som just sträckt sig efter sitt vapen, och vräkte ner honom på stengolvet. Per landade på bakhuvudet och tappade medvetandet. Ändå fortsatte mannen. Han lyfte Per i jackan och släppte ner honom hårt i golvet, och avslutade med att stampa på honom.
– Jag började vakna till när de rullade in mig på akuten. Jag var omtöcknad och kände att tänderna var delvis utslagna, berättar Per Gustafsson.
– Då låg jag där på min brits och tackade Gud för att han hade allt i sina händer. Det kändes väldigt skönt att kunna göra det, i ett läge när jag inte visste vad som hänt och vad det skulle bli av mig, säger Per.
I den radiointervju med Per Gustafsson som sändes tidigare i sommar beskriver reportern hur den nedslagne polisen ses ligga utsträckt “som en Kristusfigur” på golvet, i bilder från övervakningskameran.
– Det blev en bonus att Kristus nämndes i programmet, konstaterar Per med ett leende i rösten.
Per fick en svår hjärnskakning och, efter vad läkarna tror, en nervskada. Framtänderna gick sönder och han fick en fraktur i hakan.
– Det finns många situationer där det kanske hade varit mindre förvånande om det slutat illa. Och så blev det den här, säger han.
Trots sina skador anser Per Gustafsson att han hade änglavakt.
– Det hade lika gärna kunnat sluta med att jag var förlamad eller död.
Livränta fram till pensionen
Efter en tid stod det klart att hjärntröttheten och huvudvärken inte skulle ge med sig. En så kallad arbetsförmågeutredning visade att Per troligen aldrig skulle kunna återgå i arbete. Nu får han livränta utbetalad fram till pensionen.
Insikten om att inte kunna jobba vidare som polis har varit tung, och periodvis har Per Gustafsson varit rejält deprimerad.
– Det har varit väldigt mycket kamp och frågetecken om framtiden, om att inte kunna vara den man var innan, säger han.
– Men jag har ju vetat att Gud har alla mina dagar i sina händer, och att det kan komma ut något bra ändå framtiden.
Händelsen, och den livskris den medfört, har snarare bidragit till att stärka Pers tro.
– Jag har haft mer tid med att be och läsa Bibeln, och lyssna på lovsång.
Per Gustafsson har älskat arbetet som polis, och oftast tyckt att det varit meningsfullt. Att lägga varje arbetspass i Guds händer har gett en inre trygghet och stabilitet.
– Sen ska jag inte hymla med att jag tidvis varit bitter och cynisk. Det kan bli för mycket av allt det som slängts på mig som polis. Det är inte alltid lätt att låta det rinna av, säger han.
– Jag gissar att det är så för fler kristna poliser: rent teoretiskt kan man tycka att man skulle försöka se människor på det sättet som Bibeln säger att vi ska göra. Men samtidigt förnekar sig aldrig ondskan. Och när man möter den, om och om igen, blir det lite avtrubbande.
Många dödshot
I likhet med många andra poliser har Per Gustafsson tagit emot många hot i tjänsten.
– Jag har fått många verbala dödshot, mot mig och min familj. Folk har bitit mig, försökt skalla mig, gått till attack på alla möjliga vis. Jag har mött folk med stickvapen och skjutvapen, och sådana som skulle spränga sig.
– Vid ett ingripande 2015 blev jag omkullkörd och delvis överkörd av en knarkare. Då blev min fot skadad, och den är ännu inte helt läkt.
Något som frustrerat honom genom åren är att se hur en del gärningsmän kunnat fortsätta att begå brott ostraffat, sedan åklagare beslutat om åtalsunderlåtelse eller förundersökningsbegränsning.
– I Sverige kan man till exempel köra drograttfull utan att bli inlåst på längre tid, vilket gör att en person kan köra ihjäl oskyldiga människor flera gånger, säger han.
– Men om du har en anhörig som blivit ihjälkörd, och får reda på att polisen tagit den som körde bilen fem gånger det senaste året – vad ska du då tänka? Den människan ska inte få finnas på vägarna mera.
Fotografering och skrivande ger glädje
Per Gustafsson brinner för polisyrket, och omställningen till en tillvaro utanför hetluften har tidvis varit svår. Familj, vänner, naturen och fotografering har gett tröst och glädje.
Också skrivandet finns med som ett sätt att bearbeta, och att minnas tiden som kriminalvårdare och polis. En del av dessa erfarenheter har Per Gustafsson redan bakat in i två kriminalromaner, utgivna på eget förlag 2014 och 2016.
– Jag hoppas kunna skriva igen, men vet inte om det kommer att gå, om jag har koncentrationen för att hålla ihop en hel berättelse, säger han.
– Jag är tacksam för att jag har fått vara med om så mycket som polis. Att det sedan fick ett tvärt slut på ett sätt jag inte föreställt mig, det är bortom min kontroll.
Eva Janzon är reporter på Dagen.
