Nyheter
Prästen som vill bli nytt MP-språkrör
Prästen och kommunalrådet Magnus P Wåhlin vill bli nytt språkrör i Miljöpartiet. I en intervju med Dagen berättar om sin syn på prästkragar i politiken, varför han tycker att särbehandling kan vara något bra och varför han är motståndare till konfessionella friskolor.
Det är inte första gången som Magnus P Wåhlin vill bli språkrör i Miljöpartiet. Redan 2019 konkurrerade han med Per Bolund om posten som partiets manliga språkrör. Då fick han se sig besegrad. Nu vill han efterträda Bolund.
Vem är han då, Magnus P Wåhlin? Han beskriver sig som 52-årig familjefar, ursprungligen från Malmö, numera boende och politiskt aktiv i Växjö kommun som kommunalråd och gruppledare i kommunfullmäktige, med ”rätt så mycket universitetsstudier bakom mig”. Han har dubbla magisterexamina – i teologi respektive ledarskap – och prästvigdes 1999 i Svenska kyrkan.
Ända sedan studiestudien har han haft ett starkt engagemang för ekoteologi – en gren inom teologin som betonar det mänskliga ansvaret för jordens ekologiska förhållanden.
– Under första terminen på universitetet läste jag en bok av den eko-feministiska teologen Sallie McFague, och det blev en ögonöppnare för mig: människans sätt att leva har lett oss till en klimatkris. Det handlar om existentiella frågor om vilka vi som människor vill vara, hur vi vill leva på jorden, hur vi vill behandla varandra, djuren och naturen, säger Magnus P Wåhlin, som 2010 själv utkom med boken En annan värld är möjlig! Teologi i klimatkrisens tid.
Kommer det på något sätt märkas att du är präst om du blir språkrör?
– Det tror jag inte, om jag ska vara ärlig.
Magnus P Wåhlin nämner flera saker som kanske trots allt kan härledas till det faktum att han är präst: han har en viss retorisk skolning, han är en skrivande och läsande person, han har ett starkt engagemang för klimat och social rättvisa, han har en förmåga att se den enskilda människan. Efter varje sak som han räknar upp lägger han dock till att saken i och för sig inte är unik för honom, utan också kan gälla för politiker som inte är präster.
– Sedan tycker jag att vi ska jobba med vår empati för andra människors utsatthet, såsom jag tolkar att Nya testamentet vill lära oss. Men den insikten kan man ju komma till utan att vara kristen eller präst.
Så lägger han till:
– Det kanske är den här utgångspunkten att vi, i det här gemensamma projektet på jorden, har en uppgift som är oss tilldelad, både som mänsklighet och som enskilda människor.
Kommer du att bära prästkrage om du blir språkrör?
– Aldrig!
Varför inte?
– Därför att jag utför mitt arbete som präst när jag är i rollen som präst. I rollen som politiker är jag främst politiker, även om jag är präst under dygnets alla timmar. Det skulle vara mycket märkligt för mig att stå i en tv-debatt iförd prästskjorta. Sedan representerar jag ju Svenska kyrkan när jag har prästskjortan på mig, och där finns det – och ska det finnas – utrymme för människor från en massa olika partier.
Frågan om huruvida präster bör lämna prästkragen hemma utanför kyrkliga sammanhang blossade upp i samhällsdebatten under sommaren efter att statsministerfrun och prästen Birgitta Ed hade burit kragen på Natotoppmötet i Vilnius. För Dagen förklarade hon varför hon bär prästskjorta varje dag: präst är hon, också när hon är verksam i samhället.
Men Magnus P Wåhlin har alltså ett helt motsatt synsätt i prästkragefrågan.
– Det får man minst sagt säga, säger han.
”Vi kanske ska särbehandla alla”
Flera gånger under intervjun återvänder Magnus P Wåhlin till begreppen frihet och frihetlighet. Någon ”vän av kollektivistiska lösningar” säger han sig inte vara; ”samma recept” kan inte gälla för alla eftersom människor är olika, menar han.
– I samhället har vi ofta utifrån en rättviseidé sagt att man inte ska särbehandla någon. Jag menar att vi i stället kanske ska särbehandla alla, eftersom människor är olika. Många människor i Sverige och över världen uppfattar sig inte ha så mycket makt över sitt liv. Man sitter fast med låga inkomster och höga kostnader och bekymmer som gör att man till exempel inte kan ta sig an den utbildning som man skulle önska.
Garanten för att människor ska kunna känna frihet och förverkliga sig själva på livets olika områden är ”samhället, den offentliga sektorn”, menar Magnus P Wåhlin.
Hur ser du på konfessionella friskolor?
– De ska inte finnas. De skapar segregation.
I medierapporteringen har segregation hos vissa muslimska friskolor framkommit. Men gäller det alla konfessionella friskolor, även judiska och kristna?
– Det gäller alla, påstår jag. Det gäller ju till exempel kristna förskolor också. När den svenska staten är sekulär ska också skolan vara det. Det är en fråga om hur vi använder våra gemensamma pengar. Men det innebär inte att det finns ett motstånd mot religiösa människor i samhället. Det kan mycket väl vara så att man kan ha bönerum på skolor, som eleverna kan använda på rasterna, det ser jag inga konstigheter med. Men skolan i sig ska vara icke-konfessionell.
Är judiska friskolor lika segregerande?
– Jag tänker inte göra en bedömning huruvida den ena är mer segregerande än den andra, utan jag tror att det kloka vore att inte alls ha konfessionella friskolor.
Det är väl rimligt att svara på om du menar att också judiska skolor är segregerande, när du vill förbjuda alla konfessionella friskolor?
– Det jag säger är att grundingången är att vi behöver ha en skola som inte är konfessionell. Man ska inte särbehandla människor utifrån vilken religion de har.
Du nämnde tidigare att du tycker att man kanske ska särbehandla alla människor?
– Då tycker jag inte det när det gäller skolan, säger Magnus P Wåhlin.
Det avgående språkröret Per Bolunds efterträdare väljs på Miljöpartiets kongress i Örebro den 17–19 november.
Arash Asadi är vikarierande reporter på Dagen.
