Prästen Staffan Ljundman: Därför behöver vi tala i tungor

Kungälv. Tungotalet som ett eget, personligt bönespråk. Tungotalet som ett budskap, avsett att uttydas. Eller tungotalet som ett befintligt språk som uttalaren själv inte behärskar. Säga vad man vill, men denna Andens gåva kan onekligen vara mångfacetterad. En som själv praktiserat tungotalet i över 40 år och som undervisat om det vid ett flertal tillfällen är prästen Staffan Ljungman. Under onsdagen och torsdagen talar han om ämnet på Oasmötet.

– Tungotalet är den vanligaste av nådegåvorna, det tror jag man kan säga. Men det är ingen automatik att man får tungotalet, detsamma gäller för alla Andens gåvor. Jag känner människor som alldeles uppenbart är andeuppfyllda, men som inte fått tungotalet. Ingen är bättre kristen för att hon fått tungotal. Ingen är heller sämre kristen för att hon inte fått denna gåva.

Modern grekiska

Staffan Ljungman har själv varit med vid ett tillfälle när tungotalet visade sig vara ett befintligt språk som uttalaren inte behärskade. Det var vid ett tillfälle då hans lilla bönegrupp bad i tungor, en i taget. En kvinna i gruppen började i sin bön plötsligt prata modern grekiska. En annan person råkade lämpligt nog vara docent i grekiska och hajade till när hon hörde bönen.

– Hon berättade att kvinnan just citerat en lovsång ur Uppenbarelseboken. Hon som bad hade ju aldrig läst grekiska och kunde inte språket. Detta gjorde att docenten, som bara var där på studiebesök, var mycket fundersam efteråt. Det var en märklig upplevelse, minns Staffan Ljungman.

Den vanligaste typen av tungotal är det egna, personliga bönespråket.

Vad är poängen med att uttala böneord jag själv inte förstår?

– Bönen behöver då inte ta omvägar över mitt förnuft och mina egna ord, den går direkt på ”Heta linjen” med Herren.

I vissa traditioner, kanske framför allt inom pingstväckelsen, förekommer det att tungotalet uttalas högt vid exempelvis bönesamlingar, utan att det är tänkt att uttydas, är det fel?

– Ja, jag tycker nog att det är fel. Det är inte som det borde vara enligt Paulus. Tungotalet är inte något som tar kontroll över dig och som gör att du måste ropa ut det. Man råder själv över när och hur man vill använda det. Det är som Paulus skriver: ”Anta att hela församlingen håller gudstjänst och att alla talar med tungor. Om det då kommer in oinvigda eller otroende, så säger de: ’Ni är galna.’”

– Paulus menar att det ska vara ordning i gudstjänsten, att man ska tala en i sänder och det tror jag gäller tungotal också. Det ska inte vara något bönebrus. Men jag har talat med pingstvänner som insett att det inte är en god ordning, det var nog vanligare förr.

Fler gåvor

Anden har fler gåvor att ge än tungotalet. Staffan Ljungman menar att vi ibland glömmer bort att söka dem. Och sökandet sker endast genom bön. Uthållig bön.

– Det är viktigt att man är öppen och står till förfogande när det gäller Andens gåvor. Man kan inte föreskriva Gud att man ska få en särskild gåva, säger Staffan Ljungman.

– Gåvorna är heller inte något man får och sedan har som i en liten ask. Man behöver ständigt be till Gud att gåvorna får fungera i ens liv.

Josefin Lilja

Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.