Regn och bön i fokus under manifestationen

Den femte upplagan av Jesusmanifestationen går inte till historien som den mest välfyllda. Enligt en polis på plats var det cirka 10 000 deltagare, men de rutinerade Jesusmanifestationsrävarna kunde enkelt konstatera att det var betydligt färre i år än tidigare. Anledningen stavas knappast bristande entusiasm, utan dåligt väder. Men ett av ljusen i det gråtjocka regntäcket var att Jesusmanifestationen troligtvis aldrig väckt så mycket uppmärksamhet bland stockholmarna som i år.

Det nya tilltaget med en bönevandring som gick från Kungsträdgården strax efter lunchtid, genom Gamla stan och Malmskillnadsgatan, över Östermalm tillbaka till Kungsträdgården, väckte uppståndelse överallt. Om inte Jesusskyltarna och det stora antalet människor, cirka 2 000 till 3 000, väckte nyfikenhet, så gjorde kampsångerna det. ”Ge mig ett j, ge mig ett e, ge mig ett s, ge mig ett u, ge mig ett s – vad blir det? Jesus! Vi älskar Jesus” skanderade deltagarna när de äntrade Slottsbron. Och reaktionerna lät inte vänta på sig. Ett par män i 30-årsåldern kysstes demonstrativt framför deltagarna, och det var inte sällsynt med hånfulla kommentarer där tåget ringlade fram. Men det fanns även de som såg mer nyfikna ut. När några av dem fick frågan om de visste varför Jesus proklamerades på det här sättet gick gissningarna isär. Någon hade sett blågula ballonger och gissade att det var en kristen nationalistisk manifestation mot islam, någon annan konstaterade att det nog var en protest mot den allt mer utbredda sekulariseringen.

Det fanns de i tåget som också passade på att önska Guds välsignelse över förbipasserande stockholmare. En av dem var Elsa från Filadelfiakyrkan i Stockholm. Reaktionerna hon fick var olika. En del såg mest förvånade ut, en del tackade för välsignelsen medan andra mest såg besvärade ut och tackade nej.

– Sverige har betytt så mycket för mig, och nu vill jag önska alla svenskar Guds välsignelse. Hur de reagerar spelar ingen roll, de måste få höra att Jesus älskar dem.

En av de som njöt av bönevandringen genom Stockholm var Livets ordspastorn Ulf Ekman. Under sin predikan talade han om att vi lever i en tid som präglas av människofruktan, självuppfyllelse och likgiltighet. Något man knappast kan beskylla bönevandringen för.

– Jag blir nostalgisk! Jag minns tillbaka på 1990-talet när vi hade de där stora Ja till livet-marcherna. Dessutom tyckte jag väldigt mycket om bönefokuset! Det var ett bra inslag i stadsbilden. Det var härligt. Vi svenskar är ofta introverta, men jag tror att människor vill veta vad vi står för.

I Kungsträdgården slöt allt fler människor upp och till slut var det fullt framför den stora scenen – redo för den stora gudstjänsten klockan 15.00. Ordförande Lennart Möller inledde med att tacka Gud för regnet och menade att utan regn blir det ingen skörd. Oasrörelseprofilen Berit Simonsson och ordföranden för Ny Generation, Joakim Lundqvist, höll också korta predikningar. Under paraplyerna stod idel kyrkoledare. En av dem var Skara stifts nyvalde biskop tillika Jesusmanifestationsveteranen Åke Bonnier. Han tyckte att det var bättre förra året.

– Den var mer inkluderande då än den har är i år, förklarade han och syftade på att Jesusmanifestationen i år inte tillät ”Religion hjärta hbt” vara med bland utställarna.

– Det är djupt bekymmersamt, konstaterade han.

En annan av profilerna på plats var Evangeliska frikyrkans direktor Anders Blåberg. Han var betydligt mer nöjd.

– Man kommer lite nollställd, det är sunkigt väder, men när man är här känner man hur viktig Jesusmanifestationen är. Och intrycket i år är att det verkligen har satt sig. Vi är inte så beroende av att det är vackert väder för att folk ska komma. Det finns ett tydligt behov av att kristna samlas och den här kyrkliga bredden är imponerande. Vi ska vara oerhört tacksamma för det.

Rickard Alvarsson

Rickard Ringqvist

Rickard Ringqvist är redaktionschef på Dagen.