Rekordpublik såg omstridda tv-gudstjänsten från Livets ord 1990

En av huvudpersonerna den där soliga söndagen i maj var församlingens dåvarande pastor Ulf Ekman. I dag minns han den historiska händelsen med glädje.

– Det var en festgudstjänst, säger han till Dagen.

– Jag tror att de flesta av församlingsmedlemmarna hade personliga erfarenheter av glåpord och liknande från sina arbetsplatser och att då få bjuda hela det svenska folket på gudstjänst var en stor glädje för oss alla.

Uppmärksammades genom Carola

Livets ord grundades 1983. Under hela 1980-talet debatterades församlingen, från kristet håll framfördes bland annat kritik mot trosförkunnelsen och toppstyrningen medan kritiken från sekulärt håll exempelvis handlade om församlingens inställningen till abort samt förekomsten av tungotal.

Våren 1990 ökade uppmärksamheten ännu mer. En anledning till detta var att Carola Häggkvist, som relativt nyligen hade gått med i församlingen, gjorde comeback i Melodifestivalen med ”Mitt i ett äventyr”.

Inför tävlingen, som avgjordes i början av mars, skrev kvällstidningarna en rad artiklar om sångerskan. Men även flera program i Sveriges radio, däribland Efter tre, handlade om henne.

Samma helg som Melodifestivalen avgjordes exploderade också en bomb utanför entrén till Livets ord. Förödelsen blev stor, men ingen människa skadades.

Intensivt missionsarbete

När jag ber Ulf Ekman sammanfatta hur han minns våren nämner han i första hand ändå att församlingen hade ett väldigt intensivt missionsarbete – och att perioden präglades av förberedelser inför tv-gudstjänsten.

Bengt Bergius var projektledare för religion och livsåskådning på SVT 1987–2000. Det var också han som kontaktade Livets ord och frågade om SVT kunde få sända en tv-gudstjänst.

– Sveriges television ska ha en bredd och spegla olika kristna traditioner. I det läget var det viktigt för mig att också räkna in Livets ord i den kristna familjen. Det var inget radikalt eller stort beslut. Det var självklart, säger han till Dagen.

Höll alla med dig?

– Det kom kritik, både i olika kyrkliga sammanhang och i debattartiklar, inte minst i kvällspressen. Men ledningen stod bakom mig. Vi menade att det var viktigt att visa hur församlingen faktiskt såg ut.

Om Bengt Bergius såg beslutet att bjuda in Livets ord som självklart så beskriver Ulf Ekman det som modigt.

– Det märktes också på kalabaliken som uppstod. Från det att det blev offentligt med tv-gudstjänsten kom en medieanstormning med krav på att den skulle stoppas.

– Tanken var nog att folk skulle bli irriterade och att det skulle skapas ett tryck mot SVT. Men i stället blev det en otrolig uppmärksamhet för gudstjänsten.

Bombhot mot SVT

Ulf Ekman förklarar att det inte fanns någon anledning att inte tacka ja till förfrågan från SVT.

– Vi tyckte att det var väldigt roligt när Bengt Bergius kontaktade mig, att få erbjudandet var väldigt speciellt. Tv-gudstjänsterna var mer omhuldade då och de hade ett mycket större genomslag än i dag.

En dryg vecka före tv-gudstjänsten rapporterade Dagen att SVT hade tagit emot ett bombhot tidigare under våren. I hotbrevet nämndes Livets ord, men Bengt Bergius berättar att hotet var allmänt formulerat och att säkerhetsexperterna inte bedömde det som särskilt allvarligt.

Fick hotet er att överväga att inte sända gudstjänsten från Livets ord?

– Nej, det fanns inte några sådan tankar. Uppmärksamheten var mer en mediegrej än något annat.

”Klassisk frälsningspredikan”

De praktiska förberedelserna inför tv-gudstjänsten beskriver Bengt Bergius som normala. Det enda som han minns som lite annorlunda var att Ulf Ekman, till skillnad mot andra predikanter, inte hade något skrivet manuskript som kunde diskuteras.

– Nja, det stämmer inte riktigt, säger pastorn till Dagen.

– Jag hade min vana trogen punkter på ett papper. Och jag höll mig precis till det jag sa att jag skulle tala om.

Vad handlade predikan om?

– Jag talade om vem Jesus Kristus är, vad han har gjort och vad han vill med ditt liv. En klassisk frälsningspredikan helt enkelt.

Ulf Ekman berättar att SVT varken ställde några krav på innehållet i predikan eller på gudstjänsten i övrigt. Däremot fanns det vissa önskemål.

– Bengt var väldigt angelägen om att det skulle vara en riktig Livets ord-gudstjänst. Den skulle inte vara dresserad eller nedtonad utan i stället visa det unika med församlingen. Han uppmuntrade oss att vara frimodiga, ”visa dem vilka ni är”.

Ett specifikt önskemål hade Bengt Bergius lagt fram.

– Han tyckte att jag skulle ta av mig kavajen och svänga med den för att få lite action. Jag tror att han var rädd att vi skulle vara lama, säger Ulf Ekman.

Hur gjorde du?

– Jag tog av mig kavajen, det gjorde jag alltid eftersom det blev varmt. Men jag viftade inte med den.

Minns du om det fanns en extra nervositet inför tv-gudstjänsten?

– Vi var ganska vana vid tv-kameror, vi sände redan till många länder så jag var inte direkt nervös. För en del körmedlemmar var det kanske lite nervöst, det är inte varje dag man är med på svensk tv.

Tidigare i intervjun sa Bengt Bergius att SVT ska spegla den kristna bredden. Samtidigt betonar han att SVT även har en granskande roll. Och att det inte var en helt vanlig tv-gudstjänst den där söndagen i maj visade sig på flera sätt.

Några veckor innan sände exempe­lvis Norra Magasinet (föregångare till Uppdrag granskning) ett program om Livets ord. Och direkt efter att gudstjänsten hade sänts spelades ett studiosamtal in som SVT sände samma kväll.

Studiosamtalet, som leddes av Göran Rosenberg, var det enda kravet som SVT hade kopplat till tv-gudstjänsten.

– Jag hade egentligen inte någon lust att delta. Men det var ett ovillkorligt krav, säger Ulf Ekman.

Hur kändes det?

– Jag tyckte inte att det var helt okej. Men jag accepterade faktum. Samtidigt påpekade jag att det nog inte fanns någon annan församling som hade fått samma krav.

Rapporteringen i sekulära medier om Livets ord var som sagt intensiv våren 1990. I Dagen var det däremot relativt tyst. Carola nämndes knappt, och bombattentatet mot Livets ord eller de kritiska skriverierna om församlingen i exempelvis kvällspressen fick inte heller stort utrymme.

Detsamma gällde för den historiska tv-gudstjänsten. I det första numret av Dagen efter helgen förkunnade en nyhetsnotis att sändningen hade avbrutits en kortare stund i södra Västerbotten efter att en bonde, av misstag, hade gjort tv-sändaren i Vännäs strömlös.

På nyhetssidorna var det i övrigt tomt.

I samma tidning beskrev ändå tv-krönikören Carl-Gustaf Edhardt gudstjänsten i positiva ordalag. Han tog även upp studiosamtalet som sändes senare samma dag, men där var han mer kritisk.

Inte någon revansch

Två veckor efter tv-gudstjänsten rapporterade Dagen att en rekordpublik hade tittat på sändningen. Det rörde sig om cirka 575 000 personer och Bengt Bergius förklarar att det var ungefär tre gånger så många som annars brukade titta på tv-gudstjänsterna.

Vilka tittarreaktioner hörde du om efteråt?

– ”Det var väl inte så farligt”, ungefär. Kritikerna menade i och för sig att det var klart att man polerade bort en del när man skulle vara på tv och att församlingen kanske inte tog ut svängarna så mycket. Men det får stå för dem.

Bengt Bergius förklarar att det är viktigt för honom att säga att Sveriges television inte har en egen teologi kring vad som är rätt och fel utan att företaget speglar bredden och värnar yttrandefriheten.

– Det var den princip vi följde. Och efteråt kändes det att vi hade gjort helt rätt.

Ulf Ekman vill samtidigt inte kalla tv-gudstjänsten för en revansch för honom och för Livets ord.

– Jag såg det mer som en öppning. Det var en glädje att vi kunde komma ut till svenska folket och att jag fick prata om Jesus Kristus. Det var roligt att predika och bevisligen tittade många på sändningen.

Vilka reaktioner fick ni efteråt?

– Väldigt mycket glädje. Det strömmade in positiva reaktioner. Folk ringde, skrev och kontaktade oss och tackade.

Johannes Ottestig

Johannes Ottestig är reporter på Dagen.