Så har omställningen till digital kyrka varit under coronakrisen

Många är de utmaningar som pastorerna fått möta under vårens coronapandemi. Hur ska man kunna fira gudstjänst? Hur kan man hålla kontakten med de äldre? Hur fungerar församlingsmöten – hur går det med demokratin?

I en undersökning i Dagens nya Pastorspanel har några av pastorerna runt om i Sverige beskrivit läget efter flera månaders restriktioner. Många av dem är ense om att ett av de största problemen under våren har varit bristen på fysiska möten. Det gör något med församlingen, säger flera pastorer. På vissa håll har man kunnat fortsätta fira fysiska gudstjänster, eftersom det normalt inte kommer fler än 50 personer, vilket är maxgränsen för samlingar. Men på andra platser har man valt att helt ställa in offentliga gudstjänster.

Hur prata med en kamera?

Många församlingar har kompletterat eller ersatt fysiska gudstjänster med inspelade gudstjänster. Men att gå över till att fira digitala gudstjänster är inte alltid helt lätt.

– Dels är det detta att prata med en kamera. Man vet inte riktigt vem det är som lyssnar. Jag känner mina församlingsmedlemmar väl, och i vanliga fall ser jag vem som är med på gudstjänsten. Det är svårt att vara en herde när man inte kan ha ögonkontakt, säger Hanna Sköld, pastor i Betania Norra Fågelås.

Betania ligger i Västergötland och är en pingstförsamling. Här har församlingen valt att filma och sända en live-gudstjänst varannan vecka, med ett fåtal personer närvarande. Det har varit viktigt att det ändå är en autentisk gudstjänst som sänds, säger Hanna.

– Vi har tyckt att det inte har varit viktigt att vi ska vara ”flashiga” när vi nu sänder digitalt, utan det ska vara den vanliga gudstjänsten som vi bjuder in till.

Läs mer Därför skapade Dagen en pastorspanel

Äldre vid gott mod

I vanliga fall brukar det vara runt 60 personer på gudstjänsterna. Många av församlingsmedlemmarna är över 70 år, så en stor del av församlingen håller sig nu isolerade i hemmen. Hanna berättar att de äldre uttrycker att de uppskattar livesändningarna. Hon har ringt runt till många, och säger att det verkar som att många är vid gott mod trots isoleringen.

Vid ett tillfälle har Betania firat nattvard digitalt.

– Jag tycker att man kan göra det, säger Hanna. Hon säger att många är vana vid att fira nattvard regelbundet, och hon är orolig för att de ska hamna vid sidan av, känna sig avskurna.

– Att människor ska hamna vid sidan av elden och sluta brinna. Man kan ju tycka att digital nattvard inte är ett fullgott alternativ, men jag tänker att om det kan göra att de känner en gemenskap så är det bra.

Träning i enkelhet

Live-sändningarna är lite kortare än vanliga gudstjänster, och kanske är de också lite annorlunda till karaktären, säger Hanna.

– Jag tänker mer på att det kan vara så att någon ser på gudstjänsten som inte är van kyrkobesökare. Det är svårare att hålla i den tanken i vanliga fall. Då tänker man: ´det är ingen här som behöver en frälsningsinbjudan´. Nu har det blivit en träning i att budskapet ska vara enkelt att ta till sig. Att det ska vara relevant för många.

Att digitala gudstjänster blir annorlunda till sin karaktär är något som även Samuel Furingsten i Johanneskyrkan i Linköping har reflekterat runt. Liksom Hanna Sköld tycker han att en av de stora utmaningarna under våren har varit att församlingen inte kunnat mötas fysiskt.

– Vår församling bygger på husförsamlingar. Den lilla lungan i församlingen är husförsamlingen, men församlingsgemenskapen är den stora lungan. En stor del av syretillförseln går förlorad när man inte kan mötas.

Det är inte bara själva gudstjänsten som tillför syre, menar han: det så viktiga ”småpratet” vid kaffet, eller "efterpratet" öga mot öga försvinner. Och därmed en viktig del av gemenskapen.

Levande gudstjänst

Johanneskyrkan tillhör Evangeliska frikyrkan och är till karaktären mer av en storstadsförsamling än Betania. Här samlar gudstjänsterna vanligtvis över 50 personer, och därför är offentliga gudstjänster inställda. Församlingen har sänt digitala gudstjänster, men liksom i Betania har man valt att sända live-gudstjänster.

– Det är en levande gudstjänst, med ett mindre antal personer närvarande. Vi har vinnlagt oss om att skapa en så nära, enkel och avskalad gudstjänst som möjligt. I början hade vi också nattvard, berättar Samuel Furingsten.

Nu har man övergått till att uppmana husgrupper att fira nattvard efter gudstjänsten. Just lovsång och nattvard är inslag i gudstjänsten som fungerar bättre i små grupper som kan mötas fysiskt, tycker Samuel Furingsten.

Församlingen har jobbat mycket med frågor som rör hur digitala gudstjänster kan utformas och hur kyrkan kan fortsätta att vara kyrka i coronatider.

– Vi har gått mot ett kortare format. Kanske är detta en tankeställare också inför tiden efter corona. Vi har utmanat oss själva att vara mer kärnfulla. Vi människor utsätts för så mycket information i dag. Om förkunnelsen kan vara ännu mer sparsmakad så är det en vinst, säger Samuel Furingsten.

Fortsätta sända digitalt

Johanneskyrkan funderar på att vidareutveckla den podd de har nu och också även efter corona sända digitala gudstjänster.

– Det finns samtidigt en uppenbar risk att vi vänjer oss vid digitala gudstjänster, där vi får det vi vill ha med ett knapptryck. Där vi kanske tänker: ´den här söndagen vill jag höra Tomas Sjödin predika i Smyrna´. Då blir frågan varför man ska gå till sin lokala församling.

Men de signaler Samuel Furingsten har fått från människor talar än så länge om det motsatta, säger han.

– Jag hör mer om att människor ser gudstjänsten som församlingens centrum, och att man vill komma samman, söka Gud tillsammans och se varandra.

En annan fråga som berör svårigheterna att mötas fysiskt är hur man gör med församlingsmöten. Den frågan blev akut i Equmeniakyrkan Rimforsa, som tidigare hette Rimforsa Missionskyrka.

Möte utomhus

Det är en församling i Östergötland som tillhör Equmeniakyrkan. Församlingen har fortsatt fira gudstjänst, eftersom det nu kommer färre än 50 på gudstjänsterna. Men hur skulle man göra med viktiga församlingsmöten? Sören Johansson berättar att man fann på råd.

– Vi gjorde så att vi sände ett googleformulär i förväg. Där fick församlingsmedlemmarna tycka till i förväg. Sedan hade vi ett möte utomhus – med en högtalare under tak, berättar Sören Johansson, pastor i Rimforsa.

– När det gäller gudstjänster avråder vi de äldre att komma, men vi tycker inte att man kan avråda dem när det är ett församlingsmöte. Nu fick de möjlighet att tycka till. Det skapade en delaktighet.

Trots några regnstänk fungerade det hela bra, säger han- och antalet deltagare höll sig under 50.

Motstridig information

Men just församlingsdemokratin är en utmaning i coronatider, menar han. En annan svår fråga i Rimforsa har varit att hitta ersättare till medarbetare som varit sjuka – till exempel pastorn själv.

– Ja, jag var sjuk och hemma i en månad. Jag vet inte om det var corona, men jag tappade luktsinnet helt och hållet, så det är ju troligt.

Sören Johansson beskriver hur barnen fick handla mjölk åt familjen och hur han själv försökt upprätthålla arbetet i församlingen via mejl och telefon. Han är den ende anställde pastorn i församlingen, men det finns också två ungdomsledare. De gudstjänster som hålls i Rimforsa sänds också på Youtube, så att äldre församlingsbor på det sättet kan delta.

Sören Johansson tycker att han har fått god hjälp av Equmeniakyrkan centralt när det gäller olika riktlinjer och förhållningssätt. Det har behövts: att navigera efter Folkhälsomyndighetens rekommendationer har inte alltid varit lätt.

– Det är väldigt mycket information och ibland delvis motstridig, säger han.

Nått nya målgrupper

Men det finns också ljus i vårens coronamörker, säger flera av de pastorer Dagen talat med. En ljuspunkt är att församlingarna upplever att de också nått nya målgrupper.

– Det kan säkert vara tröskelsänkande att sända digitalt. Här kan man se hur det går till hos oss, ”kika in” på ett annat sätt, funderar Hanna Sköld.

Samuel Furingsten säger att också i Linköping finns signaler på att de digitala gudstjänsterna når ut brett.

– Vi får fler träffar på vår videolänk än vad vi har besök per söndag. Det sätter ju i gång tankar.

Det finns – mitt i krisen – också sådant som vi kan bära med oss som lärdomar och en eftertanke, säger Samuel Furingsten.

– Coronakrisen kom ju under fastan. Fastan påminner oss om gränser. Den frivilliga fastan och den ofrivilliga sammanföll den här gången. Vi fick en påminnelse om vad som är de viktiga värdena i livet och hur just gränserna kan vara en hjälp i detta.

Inger Alestig

Inger Alestig är tidigare reporter på Dagen.