Så ska Equmeniakyrkan hantera det utlysta klimatnödläget

Minska sina utsläpp, hitta sina spetsfrågor och bearbeta klimathotet teologiskt. Equmeniakyrkan har nu tagit fram en plan efter att ha utlyst klimatnödläge.

“Att utlysa klimatnödläge är inte så svårt. Men ord behöver följas av handling”. Så formulerade sig Equmeniakyrkans kyrkostyrelse efter att samfundet förra året beslutade att utlysa klimatnödläge. Det är också inledningsorden i den handlingsplan som nu tagits fram, som fortsätter med att handlingar för klimatet “är en omistlig del av evangeliets efterföljelse i dag.”

Så vad är det då Equmeniakyrkan vill göra?

För det första är det att minska samfundets egna utsläpp. Sedan vill man hitta sina egna spetsfrågor för att bli en relevant påverkansaktör. Även internt finns det en hel del att göra, anser kyrkostyrelsen, som föreslår att klimatnödläget ska hanteras teologiskt på församlingsnivå och i ekumeniken.

Oklart med utsläpp

Karin Wiborn är biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan och är med och leder arbetet.

Ni skriver att ni vill minska era egna utsläpp fram till 2030, men hur mycket utsläpp har egentligen Equmeniakyrkan?

– Vi håller på att räkna på det nu, vilket är steg ett. Ett tag hoppades vi på att ta fram en procentsats på hur mycket våra utsläpp skulle minska, men det är inte lätt då vi inte vet hur stora de är, säger Karin Wiborn till Dagen.

Hon berättar att de nu anlitat experthjälp för att få en siffra på sina utsläpp, där det bland annat handlar om resemönster samt hur man hanterar sina lokaler.

– Vår produktion, det som ofta ger mycket utsläpp, är ändå rätt så begränsad, konstaterar hon.

Vill vara trovärdiga

På det stora hela går det inte att beskylla Equmeniakyrkan för att vara ett stort problem när det gäller de globala utsläppen. Men Karin Wiborn menar att samfundets beslut ändå spelar roll.

– Det handlar om tro och lära, att vi ska veta vad vi står för och påverka det som vi kan påverka. Det gör oss trovärdigare i relation till andra aktörer.

Ni föreslår en starkare resepolicy, men har i nuläget inga konkreta förslag. Kan det bli så att Equmeniakyrkans företrädare i framtiden inte får flyga i tjänsten?

– Troligen inte. Vi inser att det kommer att behövas resor så länge vi har internationell mission och är en del av den världsvida kyrkan. Det vi menar med en starkare resepolicy är att vi ska göra större avvägningar och alltid fråga om det här är en nödvändig resa eller inte, säger Karin Wiborn.

– Man kan åka till möten i Europa med andra färdmedel än flyg, men det är också en avvägning när det gäller tid.

I framtiden, menar hon, kommer det nog att krävas en chefs ögon för att avgöra vilka resor som är nödvändiga.

Gäller detta varenda pastor i samfundet?

– Nej, vi fokuserar på det nationella arbetet. Vi uppmuntrar även församlingarna att göra detta, men vi kan inte tvinga dem.

Inte privatlivet

Karin Wiborn konstaterar också att de som samfund inte kan gå in och ställa krav på människors privatliv bara för att de är medlemmar i Equmeniakyrkan. Snarare handlar det om att uppmuntra människor att göra klimatsmarta val, eller att omvända sig, som hon väljer att formulera det.

– Det är själva kyrkans grundgrej. När vi överlämnar oss till Jesus och blir en del av den kristna gemenskapen, då lever vi ett omvänt liv. Omvändelse handlar också om att omvända oss till den klimatsituation som vi befinner oss i.

Karin Wiborn säger att Equmeniakyrkan vill hjälpa individer att göra klimatsmarta val, men samtidigt betonar hon att de inte ska ta fram en syndakatalog baserad på miljösynder.

– Alla får göra sina egna bedömningar, säger hon.

– Men vi vill ge människor råg i ryggen för klimatsmarta val, för Guds och världens skull. Vi tror mer på morot än piska.

Hitta spetsfrågor

Enligt den nya handlingsplanen ska Equmeniakyrkan hitta några spetsfrågor för att på så sätt kunna påverka samhällsopinionen.

Vad kan det bli för frågor?

– Det kan till exempel bli det eskatologiska hoppet. Jag tycker att omvändelsebegreppet i sig är intressant för oss som kyrkor. Det är en del av vår profession att skapa omvändelse och det är omvändelse som behövs för att ställa om för klimatet. Vi har en modell som fungerar.

Även livsstilsfrågor och existentiella frågor skulle kunna bli den spetsfråga som samfundet söker, exempelvis om det verkligen är livets mening att flyga runt jorden. Karin Wiborn vill också lyfta fram ansvaret för de fattiga och att föra fram klimaträttvisa som ett perspektiv.

Men vilka spetsfrågor som Equmeniakyrkan till slut kommer att välja återstår att se. Arbetet med att hitta åtgärder mot det utlysta klimatnödläget har bara börjat och en mer detaljerad handlingsplan väntas komma de närmaste åren.

Vad tycker du att en pastor i en lokal församling ska göra just nu?

– Om jag vore pastor i en församling skulle jag hitta samverkanspartner lokalt, för att jobba för en klimatomställning. Jag skulle tillsammans med studieförbundet Bilda bjuda in till samtalsgrupper om existentiella frågor kopplade till klimatfrågan och jag skulle ta upp det eskatologiska hoppet, säger Karin Wiborn.

– Jag skulle också fundera på blommorna på nattvardsbordet, är de miljösnälla eller inte. Jag skulle ställa ut odlingslådor utanför kyrkorna, med potatis och sallad, som folk i området fick gå och plocka ur. Jag skulle tänka på hur vi kan bli en positiv aktör, inte bara vara den som säger att man inte ska flyga, utan den som säger gör det här i stället.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.