Som barn fick hon lära sig att slöjan ”skyddade henne från mäns ögon”

Hon är en färgstark och ung pingstpastor i Borås som tidigare har burit slöja i Iran – och som där har stött på moralpolisen. Hennes kristna tro gör det omöjligt att besöka hemlandet igen utan risk för livet. Nu vill Ghazal Zekavat väcka kyrkorna i Sverige att höja sin röst mot förtrycket som drabbar hennes vänner i Iran.

– Jag kunde ha varit en av kvinnorna som dött i revolutionen, säger hon.

För en dryg vecka sedan tog Ghazal Zekavat, 30 år, på sig pastorsskjortan och deltog i en protestdemonstration i Göteborg mot våldet och det islamiska styrets begränsningar av kvinnor i Iran. Hon var på plats med håret flätat i grönt, vitt och rött, samma färger som den iranska flaggan. Den senaste tiden har hon också postat många inlägg i sociala medier i kampen för frihet och mänskliga rättigheter, och för att stötta det hon beskriver som en pågående revolution i landet.

– Väldigt många kom fram till mig vid demonstrationen när de såg min pastorsskjorta, och sa: “Be för Iran!” Jag är så tacksam för många kristna som ber för landet och folket, men kyrkorna behöver också bli synliga i protesterna och i sociala medier, säger Ghazal Zekavat till Dagen.

I somras medverkade hon vid pingströrelsens ungdomskonferens vid Nyhem utanför Jönköping, och det är svårt att inte lägga märke till pingstpastorn.

Släkt och vänner

Det stockar sig i rösten på henne när hon berättar om sina släktingar och vänner i landet som hon lämnade med sin mamma och bror när hon var 17 år. I dag är det svårt att ha kontakt med vännerna eftersom den islamiska republiken stänger ner internet i landet. Hon är pastor för en persisktalande grupp i pingstkyrkan i Borås som samlar ett 50-tal aktiva till gudstjänster och bibelgrupper, och där många kommer från just Iran.

– Ingen mår riktigt bra just nu. Vi är alla väldigt oroliga. Men vi gör vårt bästa för att sprida kunskap om vad som händer, till varandra och till världen runt omkring, säger hon.

22-åriga Mahsa Amini i Iran dog den 16 september sedan hon burit sin slöja på felaktigt sätt och blivit gripen av den iranska sedlighetspolisen. Sedan dess har över 400 personer dött under demonstrationer och folkliga protester mot de styrande i landet, därav minst 58 barn. Nu senast har olika iranska idrottslandslag låtit bli att sjunga med i nationalsången vid internationella tävlingar som en tyst protest.

Slöja skyddade från männen

Ghazal Zekavat har lätt att identifiera sig med de unga muslimska kvinnorna. Hon har själv varit en av dem under sin uppväxt. Hennes familj var religiös och bad fem gånger om dagen, fastade och gick på muslimsk bön. Precis som sin mamma bar hon slöja när hon gick utanför huset. Då kändes det ganska normalt, säger hon, och fick lära sig att slöjan “skyddade henne från männens ögon”.

Ghazal Zekavat minns särskilt ett tillfälle när hon var runt 13–14 år och var ute med sin mormor och lillebror.

– Jag kommer i håg att det kom förbi en sådan där moralpolis och stannade bredvid mig, och började säga att jag hade dålig slöja.

– Det är ju helt sjukt, tänker jag nu. Brainwash! [hjärntvätt!]. Men trycket fanns där hela tiden. Vi hade särskilda tjej- och killskolor och till och med i klassrummet skulle vi ha slöja – och bära den på rätt sätt. Det kunde man inte säga emot.

Upprörd över det som hänt

Efter den unga Mahsa Aminis gripande och död i Iran reagerade den numera iransk-svenska pingstpastorn starkt.

– Det blev så allvarligt för mig hur onda de är. De kan döda för att någon har slöjan på fel sätt. Jag har tack och lov inte upplevt det på samma sätt. Men jag kunde ha varit en av kvinnorna som dött de senaste två månaderna, säger Ghazal Zekavat, som liksom sin mamma tog av sig slöjan när hon kom till Sverige.

Hon har vänner och släktingar kvar Iran, och flera av dem ville slippa slöjan redan som barn, minns Ghazal Zekavat. Hon har tidigare berättat här i Dagen hur hon blev kristen när hon kom till Sverige och fick kontakt med Smyrnakyrkan i Göteborg. Där ställde Ghazal många frågor. Hon blev nyfiken på “den där Jesus” och lät döpa sig, och läste så småningom till pastor.

Dödsstraff för att ha blivit kristen

Hon har inte varit tillbaka i Iran sedan hon lämnade landet för 12–13 år sedan. Att återvända för att hälsa på är omöjligt i dagsläget, menar hon.

– Det är dödsstraff på att konvertera från islam till kristendom. Jag är dessutom pastor, det säger väl hur farligt det skulle vara att åka tillbaka.

Besviken över kyrkorna

Med gråten i rösten hoppas hon att det ändå ska kunna ske i framtiden, när som hon säger “revolutionen är över”. Just nu vill hon puffa på alla kyrkor i Sverige att höja sin röst och visa Guds kärlek för det iranska folket.

– Pingströrelsens och kyrkornas tystnad är plågsam. Låt oss inte vara prästen eller leviten som tittar och går förbi, utan den barmhärtige samariern som stannar till och bryr sig.

– När revolutionen är vunnen måste vi kristna kunna säga att vi var en del av den. Jag är iransk svensk. Jag har varit muslim. Nu är jag pastor, och sätter mitt liv i fara för mitt folk. Men ni svenskar behöver inte vara oroliga.

Kristna behöver både be och protestera i sociala medier, och kyrkorna behöver bli synliga för omvärlden och använda de plattformar man har i detta, vädjar Ghazal Zekavat.

---

Fakta: Mahsa Amini

• Kurdiskan Mahsa Amini blev tillfångatagen av den iranska moralpolisen i Teheran i september för att hon bar sin sjal på fel sätt.
• Den 16 september dog hon på sjukhus under oklara omständigheter, vilket blev startskottet för drygt två månaders protester i Iran.
• Den islamiska regimen i Iran tog över den politiska makten i samband med revolutionen 1979.

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.