Nyheter
Starkare reaktioner än förväntat på EFK:s hbtq-rapport
Församlingsledare och teologer om oro för splittring, vikten av trygga rum och behov av nytt språk för samtalet. “Kan vi bara säga att läggningen är synd?” frågar sig Mikael Tellbe.
Oro och spänningar inom Evangeliska frikyrkan – och het debatt bland kristna ledare och tyckare. Snart två månader efter rapporten om samkönade relationer har det talats om splittring, förvirring, liberalevangelikal kulturanpassning och sektvarning – men också uttalats bekymmer för missförstånd och obefogad oro.
Samuel Furingsten, pastor och föreståndare i Johanneskyrkan i Linköping:
– Reaktionerna på rapporten har blivit starkare än jag på förhand trodde att de skulle bli, säger han.
Det var på EFK:s representantskapsmöte på Hjälmargården utanför Örebro, 12–13 maj, som en arbetsgrupp presenterade den 280-sidiga rapporten ”Helighet och barmhärtighet” efter närmare tre års arbete. Gruppen gav bland annat församlingarna rådet att välkomna och döpa människor som lever i samkönade relationer som medlemmar.
Många med i debatten
Sedan dess har debatten gått het i de kristna tidningarna, i sociala medier och bland pastorer och församlingsmedlemmar inom Evangeliska frikyrkan. Men den har också väckt uppmärksamhet utanför frikyrkosamfundet, där tidigare ärkebiskopen Antje Jackelén, Svenska evangeliska alliansen och andra gett sig in i samtalet, och bland annat diskuterat bibelsyn och hur orden bibeltrogen och liberal används.
Tidningarna Dagen och Världen i dag har gjort olika analyser och ställningstaganden på ledarplats. Rapportsläppet inramades också av karismatiska konferensen ”Jesus älskar hbtq”, som hölls i Immanuelskyrkan i Stockholm helgen efteråt. Liksom av att Filadelfias föreståndare Niklas Piensoho tidigare har väckt frågorna i Pingst genom ett bibelstudium, samt att exempelvis bönerörelsen med Lars Enarson i sociala medier kallar EFK-rapporten för ”ren villfarelse”.
---
Har du missat något i debatten kring synd, bibelsyn och hbtq?
---
Respektfulla samtal
Samuel Furingsten uppfattar att man inom EFK efteråt har haft ett respektfullt samtal i pastorskåren, även om det finns starkt skilda uppfattningar i sakfrågorna, och det ibland används starka ord i debattartiklar och sociala medier.
Frågan har också belysts vid ett välbesökt seminarium på Torpkonferensen.
Hur orolig är du för splittring inom EFK?
– Just nu står det och väger lite. Det finns en befogad oro för att enskilda medlemmar och församlingar skulle lämna, men jag tror inte på någon delning hälften-hälften. Det är oerhört viktigt hur samtalen förs framöver, säger han.
Han tror att EFK måste leva med den här frågan ett tag, och menar att det är betydelsefullt på vilket sätt den kommer att lyftas igen på samfundets kongress 2024.
Rapporten har inte tyngden av ett nytt tro- och självförståelsedokument inom EFK, och har inte antagits i något beslut, framhåller han, utan är underlag för fortsatta samtal i församlingarna och rörelsen.
Försökt skapa trygga rum
För den egna församlingen är Samuel Furingsten desto lugnare, även om det också där finns olika åsikter i sakfrågan. Han berättar att de har haft en process där såväl ledarskap som medlemmar, i husgrupper och andra forum, har fått 15 minuter var att beskriva sina tankar och känslor i det laddade ämnet utan att bli avbrutna och i frågasatta – och att man på det sättet har lyssnat in varandra och byggt tillit.
– Vi har försökt bygga trygga rum för samtal. När man har sett tårar på båda sidor, så präglar det processen, säger han.
Redan innan EFK-rapporten lades fram klargjorde Johanneskyrkan att de var redo att välkomna och döpa den som lever i en samkönad relation in i församlingen. Det var man överens om inom församlingen oavsett om man hade en mer traditionell eller en mer bejakande hållning till samkönade relationer. Däremot återstår fortsatta samtal kring exempelvis ledarskapsfrågan.
Församlingar överväger
Korskyrkan i Gävle lämnade EFK redan innan rapporten lades fram på grund av vart man tyckte frikyrkosamfundet var på väg kring synen på homosexuell samlevnad. Pastor Samuel Liljeblom ångrar inte ställningstagandet. Han uppger i kontakt med Dagen att företrädare för kanske tio EFK-församlingar nu har hört av sig direkt eller indirekt till honom efter att rapporten släpptes – för att de funderar över att antingen stanna kvar eller lämna.
Niclas Ljung, pastor i Immanuelskyrkan i Malmö, leder en församling som brukar betraktas ha en klassisk bibelsyn. Han uppger också att det gällande frågan om samkönade relationer spänner en del i åsikterna inom EFK just nu, hör en del oro, men hoppas att rösterna om att församlingar ska lämna inte stämmer.
– Jag är glad för att EFK tar i den här frågan. Det är modigt som samfund. Man har gjort ett gediget arbete med rapporten, där mycket är bra.
– Men framåt slutet av rapporten får jag inte riktigt ihop logiken. Det finns en otydlighet där jag tycker att det ges dubbla budskap.
Efterlyser nytt språk
Niclas ser behov av att också tala om församlingssyn och bibelsyn, och vad det innebär att vara medlem och lärjunge.
I Immanuelskyrkan i Malmö kommer man under hösten att beröra de här frågorna – men i ett lite större sammanhang, uppger han.
– Det kommer inte bara att handla om samkönade relationer, utan om hur vi kan vara en församling där människor kan möta Jesus oavsett var de befinner sig. Det är ett viktigare samtal. Hur vi på bästa sätt bemöter och hjälper människor att nå Jesus.
Har man tidigare talat om ”innanför eller utanför” i församlingen, eller om ”höga och låga trösklar”, så tror Niclas Ljung att man i dag behöver hitta ett nytt språk där det mer handlar om att hjälpa människor på en resa – och ställa frågan: Vad är ditt bästa nästa steg i vandringen med Jesus? – i stället för att det ska handla om att någon får vara med, eller inte får.
– Hur kan vi hjälpa dig på din vandring med Jesus? Jag tror vi kan klara av att hitta ett språk utan att hamna i något dike och samtidigt ha kvar vår klassiska äktenskapssyn, säger han.
Niclas Ljung säger att han blir något ledsen på tonen kring EFK-rapporten som varit i medier och sociala medier där han uppfattar lite för mycket skyttegravskrig.
– Jag tror mer på samtal ansikte mot ansikte, säger han.
Tellbe positiv till rapporten
Mikael Tellbe är docent i Nya testamentet och lektor vid ALT, Akademi för ledarskap och teologi, och en av EFK:s främsta teologer. Han välkomnar rapporten från arbetsgruppen, och tycker att den ”radikala medelväg” de talar om är ett bra uttryck.
– Det kanske kan låta som en motsägelse, men de försöker navigera mellan två poler i detta. Jag tror att den väg de väljer är det klokaste sättet att hålla ihop en rörelse, säger han.
Men riskerar det inte att bli en urvattnad kompromiss då?
– ”Helighet och barmhärtighet” heter rapporten. Vilket av detta är viktigast i den kristna gemenskapen? Eller, med andra ord, vad är viktigast av nåd och sanning? Jesus är modellen för att hålla ihop helighet och barmhärtighet, liksom han i sig själv är både nåd och sanning. På samma sätt måste vi hålla ihop de här begreppen.
Paulus-experten Mikael Tellbe konstaterar att Bibeln beskriver homosexuella handlingar som en slags följd av en stukad skapelse som inte riktigt var tänkt från början. Men Bibeln uttalar sig enbart om homosexuell handlingar och säger ingenting om homosexualitet som läggning och identitet, det som modern forskning nu är inne på, påpekar han.
– Har homosexualitet på något sätt med genetik att göra så blir det så mycket svårare, menar han, och jämför med hur han kände tveksamhet när en kvinna frågade om han hade tro att be om helande för hennes systerson med Downs syndrom.
– Kan vi bara säga att läggningen är synd? Eller är det en konsekvens av synden och något som vi måste lära oss att hantera som människor och i den kristna församlingen?
Uppmanar hela kristenheten att läsa
Allt fler kristna organisationer som lever nära och för samtal med homosexuella personer backar på frågan om det går att bli fri från sin läggning, noterar han och konstaterar att EFK:s arbetsgrupp landar i beteckningen ”naturlig brustenhet” för att inkludera gruppen. Här är det dock viktigt att skilja mellan en homosexualitet som promiskuös livsstil och en homosexualitet som är överlåten till trogna relationer, påpekar Tellbe.
Mikael Tellbe har mött kritiska frågor kring rapporten främst av konservativa kristna, men har samtidigt noterat att många inte har läst den själva. Han uttrycker oro över att frågan ska orsaka mer splittring än nödvändigt.
Han menar att rapporten är ett av de bästa och mest gedigna underlagen för fortsatta samtal som i dag finns på svenska. Även om man inte håller med om allt hoppas han den ska läsas i hela kristenheten, och att man ska lyssna till varandra med respekt och kärlek.
– Vad Bibeln säger är oerhört viktig. Men här måste också finnas lyhördhet för de människor som definierar sig som homosexuella, säger Mikael Tellbe.
---
Fakta: EFK:s rapport om samkönade relationer
- Gav församlingarna rådet att välkomna människor som lever i samkönade relationer som medlemmar. Och uttalade att det ibland kan vara bättre att två personer av samma kön lever troget och livslångt ihop, än att de inte gör det.
- Rapporten beskriver homosexuell läggning i termer av ”naturlig brustenhet” och ger rådet att be hbtq-personer som farit illa inom kyrkorna om ursäkt.
- Är ett underlag för fortsatta samtal inom rörelsen – inget antaget beslut.
Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.
