Sten-Gunnar Hedin välkomnar offentligt samtal om Knutby

Sten-Gunnar Hedin var 2004 föreståndare för Filadelfia i Stockholm och blev pingströrelsens talesperson utåt efter Knutbymordet. Han säger att det för honom själv inte är några direkta nyheter som har presenterats i SVT-dokumentären, varken om Kristi brud-lära eller äktenskapsbrott, men att det har varit gripande att få lyssna till vittnesbörden inifrån den numera nedlagda församlingen.

Läs mer Ny dokumentärserie om Knutby – "Hoppas alla samfundsledare ska titta på detta"

Siffran nio i huvudet

Han berättar att han framför tv-kamerorna efter mordet på pastorsfrun Alexandra Fossmo hade nästan som ett mantra i sitt huvud att han behövde kunna förklara det obegripliga som hade hänt för en skiftande skara människor.

– Jag skulle göra det för 9 miljoner svenskar, och samtidigt för 90 000 pingstvänner som nästa morgon skulle gå till jobbet och skolan, liksom det skulle säga något till de 90 församlingsmedlemmarna i Knutby.

Gudstjänst i Knutby Filadelfia i december 2013.

Kunde du då i din vildaste fantasi föreställa dig det som sedan har hänt under 16 års tid?

– Nej, men jag sa tidigt att den osunda miljön i Knutby inte kan hävas förrän ledarskapet byts ut. Det räcker inte med att Åsa Waldau avgår – hon måste flytta från orten, sa jag.

Sten-Gunnar Hedins uppfattning, också efter Uppdrag Gransknings program, är att katastrofen i Knutby hade sitt upphov i att en auktoritär ledare med pastor Åsa Waldaus personlighetstyp kunde forma hela gemenskapen.

– Övriga ledare var naturligtvis medansvariga. Men själva roten måste ryckas upp. Det här var dessutom en församling som inte relaterade till någon rörelse under de här åren, utan var sig själv nog.

Han delar analysen från Joel Halldorf i SVT, där det beskrivs hur i princip alla äldre medlemmar i Knutbyförsamlingen lämnade, utom en familj, och det i stället flyttade in en ny yngre generation utifrån med en stark längtan efter att finna något ursprungligt äkta och Kristuslikt.

– Där ligger möjligheten för en auktoritär ledare att forma, inte bara med värme och gemenskap, utan också med påstådda gudomliga tilltal om hur barn skulle fostras och vilka som var ämnade för varandra i äktenskap.

Den karismatiska personlighetstypen, som kan fylla ett rum, förväxlas ofta i en sådan miljö med längtan efter en andlig auktoritet, säger Sten-Gunnar Hedin.

Allmänmänsklig förfäran

Att Knutbytragedin fortfarande är laddad förklarar den tidigare pingstledaren med att vi rent allmänmänskligt förfäras över människor som har skadats, och över skrämmande exempel där barn vuxit upp med aga och annat.

Det spelar också roll när det är en gemenskap med en hög bekännelse och det bakom visar sig finnas ett sådant mörker och ondska, uppger han.

– I den kristna gemenskapen som jag själv tillhör känner vi det naturligtvis smärtsamt med ifrågasättandet kring hur vi kunde låta detta ske.

Vad var det egentligen som gick snett? Handlar det om teologi, psykologi, bibelsyn/bibeltolkning, karismatik, ledarskap, isolering, fanatism ... eller om alltihop på en gång?

– Det handlar om alltihop. Psykologi – för du kan överallt där människor samlas hitta det här. Det handlar långt ifrån bara om pingströrelsen, frikyrkan och Svenska kyrkan. I tv-serien "Vår tid är nu" speglades en vänsterradikal politisk grupp på 1960-talet med en stark karismatisk ledare där nästan samma mönster upprepas.

– Sedan behöver naturligtvis vi som lever i en kristen miljö också fundera över vår bibelsyn och hur vi tänker kring bibeltexterna. I det sammanhang jag finns vill vi mena att Bibeln är Guds ord givet till oss för att vi ska kunna få vägledning.

– Men att från detta läsa texterna, och försöka tillämpa dem direkt i dag, blir ibland svårt, säger Hedin och exemplifierar med att Jesu ord om att tvätta varandras fötter behöver sättas in i samtiden och förstås med andemeningen bakom.

Kollektiv prövning behövs

Karismatik och profetiska budskap ska prövas i församlingen, och det som inte är gott kan kastas på skräphögen. På samma sätt har bibelprövningen traditionellt skett kollektivt i pingströrelsen – något som saknades i Knutby, framhåller Hedin.

Vad tänker du om den debatt om kristenhetens och pingströrelsens ansvar som har förts här i Dagen och på andra håll efter SVT-serien om Knutby?

– Jag gillar inte tonläget i debatten, men jag tror att den är nyttig i flera avseenden. Vi behöver belysa vad det är för krafter som rör sig i sådana här gemenskaper och kunna lyssna till varandra.

– Vad hade vi kunnat göra annorlunda? Det behöver vi fundera över utan att bli varandras åklagare. Att lyssna betyder att jag hör, tar in och låter mig korrigeras. Jag tror det är möjligt.

– Ett levande samtal tar sina egna vägar som inte går att förutbestämma. Det krävs öppenhet för att delta i det, säger Sten-Gunnar Hedin.

Han berättar att han själv funderar över om han hade kunnat göra några saker annorlunda, och säger att det är möjligt att han hade kunnat göra det – och att han fört dialog med bland annat tidigare Knutbypastorn Peter Gembäck om saken. Hedin återupprepar att han hela tiden hade både svenska folket, pingstvännerna och Knutbymedlemmarna att tänka på samtidigt.

Läs mer Debatt: Knutby

Inte 100-procentigt stöd

Den tidigare pingstledaren uppger samtidigt att pingströrelsens avståndstagande från Knutby Filadelfia inte var helt entydigt. Hans egna agerande hade inte 100-procentigt stöd från hela pingströrelsen, hävdar han.

Samma vår som mordet skedde inbjöds ledarskapet i Knutbyförsamlingen till pingströrelsens evangelistvecka och fick förbön. Hedin själv var inte särskilt förtjust i det hela, påpekar han, och var rädd för att det skulle misstolkas som en bekräftelse för det som var fel.

Det fanns också namnkunniga predikanter som stöttade Knutby med sin närvaro, och en församling som inbjöd till gemenskap.

– Det här omslutandet av Knutbyförsamlingen från en del håll gynnade inte uppvaknandet som kom först 14-15 år senare hos ledarskapet, säger Sten-Gunnar Hedin.

Han berömmer SVT:s nya Knutbyserie som han tycker varit skrämmande. Han har också läst att programledaren Anna Lindman anser att pingströrelsen bör skämmas.

– Då skulle jag vilja säga att med några få undantag borde journalisterna skämmas. De borde haft yrkeshedern att tidigare gräva lite djupare kring det jag berättade för dem i olika samtal vi hade.

– Då hade det kanske inte behövt gå 16 år och personer hade kunnat räddas från att få förstörd barndom och livsrum.

– Men de trodde inte på mig, och tyckte kanske inte att äktenskapsbrott var något ovanligt.

Åsa Waldau 2009.

Waldau i tv-shower

– I stället bjöd man in Åsa Waldau till allehanda tv-program och poddar. Man frapperades och hänfördes av karismatiken hos denna ledare i stället för att gräva ett varv till.

– Det var bara att läsa polisutredningen från 2004 så hade man kunnat se att ledarskapets livsstil inte var som i en traditionell frikyrka sammanväxt med demokratirörelsen och nykterhetsrörelsen.

Hur ser du på risken att liknande felnavigeringar skulle kunna ske i församlingar igen?

– Det mina efterträdare har gjort är utomordentligt viktigt och bra. Man har tagit vara på de möjligheter som samfundsbildningen 2004 gav. Men ingen organisation eller mänsklig gemenskap kan garantera att det inte kommer att upprepas någonstans. Vi kommer tyvärr att få se det.

Tjänande ledarskap

– Enda möjligheten att bli bevarad är att studera hur mästaren i ledarskap, Jesus Kristus, själv utövar ledarskap. Han saknade inte auktoritet och var ingen dörrmatta, men säger att mitt ibland er står jag som är er tjänare.

Läs mer Åsa Waldaus son Victor om barndomen i Knutby

Thomas Österberg

Thomas Österberg är reporter och stf ansvarig utgivare på Dagen.