“Svenska kyrkan är en vit verksamhet”

Svenska kyrkan predikar mångfald och inkludering. Men kyrkan själv lever inte alltid upp till sina ideal, exempelvis när det gäller präster och diakoner verksamma i de mångkulturella förortsområdena.

Dagen var på plats då nätverket ”Framtiden bor hos oss” tog hjälp av en muslimsk vänsterskribent för att vässa sitt mångfaldsarbete.

Biskop Andreas Holmberg sätter tonen då han i en förinspelad video håller ett kort anförande om den inkluderande Jesus. Temat för dagen är ”Finns det rum för mig och alla som kommit hit vill nog stämma upp i ett rungande ja, Svenska kyrkan ska vara öppen för alla, inte minst för människor som kommit hit från andra länder.

Samtidigt ringer varningsklockorna. För det är inte så enkelt med mångfald inom de egna leden.

”Det finns ett stort underskott av medarbetare med annan etnisk bakgrund inom alla profilyrkena”, lyder den dystra verklighetsbeskrivningen som nätverket ”Framtiden bor hos oss” skrivit in i sin årsrapport.

Samlas mot rasism

Nätverket består av församlingar verksamma i olika mångkulturella förortsområden och det är också de som sammankallat till denna nätverksdag i Flemingsbergs kyrka. Ett hundratal personer är närvarande. Nästan alla i rummet är vita svenskar. En av få med mörkare hy är den som bjudits in som föreläsare, Bilan Osman, journalist på vänstertidningen Etc och muslim.

Det är en föreläsare som verkar stortrivas i sammanhanget, inte minst då är ett sammanhang där de flesta verkar bekant med hennes resonemang om vikten av att bekämpa rasism.

– Jag älskar Svenska kyrkan, utbrister Bilan Osman till slut efter att ha lyckats charma sin publik.

Men hon, som muslim, kommer samtidigt aldrig att bli en del av den mångfald som kyrkan önskar i sina egna led.

Vita präster och diakoner

Beatrice Lönnqvist är kyrkoherde i Botkyrka församling samt ordförande i nätverket Framtiden bor hos oss. Hon bekräftar att Svenska kyrkans anställda i de mångkulturella förorterna oftast består av etniska vita svenskar, framför allt när det gäller präster och diakoner. Problemet är att det inte avspeglar det omgivande samhället.

– Men vi jobbar för att det ska bli en större mångfald i profilyrkena, säger Beatrice Lönnqvist.

Hon exemplifierar sedan hur viktigt detta är genom en självupplevd anekdot. Det var när hon började en predikan med tv-programmet På spårets kända fras ”Vart är vi på väg��. Det visade sig att det var en referens som långtifrån alla som kommit till Ljusets kyrka i Botkyrka kände till.

– Vad händer med predikan när vi inte delar vår vardag, frågar sig Beatrice Lönnqvist utifrån detta?

– Som kyrka vill vi gestalta mångfalden, men är det möjligt om alla kommer från samma bakgrund?

Förhoppningen, berättar hon, är att Svenska kyrkan ska vara en rekryterande miljö och målet är att de som bor i de mångkulturella områdena också ska lockas in i tjänst. Men det har visat sig vara svårt.

– Vi möter människor och ser ofta att det här skulle kunna bli en diakon, musiker eller präst. Men sedan märker vi att det är jättesvårt att bana väg för dem in i Svenska kyrkan.

Vad är problemet?

– Att det krävs utbildningar som de här personerna inte har, samt att man behöver en hög språkkunskap. De som har sökt utbildningar har också haft svårt att bli antagna är den erfarenhet som vi har.

Så därför är det svårt att få en mångfald bland präster och diakoner. Desto enklare är det med tjänster som assistenter, husmödrar och vaktmästare.

Rasism i kyrkan

Att det behövs en större mångfald i Svenska kyrkan är något som föreläsaren Bilan Osman också skriver under på. Hon har i sitt föredrag berättat om rasism med exempel hämtade från den kristna västvärldens historia. Hennes beska slutsats är att Sverige har ett stort problem med rasism och att det även handlar om strukturer många är omedvetna om.

Är rasism också ett problem inom Svenska kyrkan?

– Absolut, det finns nog ingen plats i samhället där rasismen inte finns. Men Svenska kyrkan, har jag upplevt, försöker ta det här på allvar och det gör inte alla verksamheter, säger Bilan Osman till Dagen efter föreläsningens slut.

Vilken typ av rasism finns då?

– Det handlar om föreställningar om minoriteter, muslimer och till viss del antisemitism. Men Svenska kyrkan sticker inte ut på något sätt, utan är en återspegling av samhället.

Hon poängterar också att kyrkan är en bred sammanslutning. Just här har hon predikat för dem som till stor del delar hennes syn, medan hon på andra platser har blivit mer ifrågasatt.

Finns det ett problem med att kyrkans anställda ofta är ”vita”?

– Jo, det tror jag. Svenska kyrkan är en väldigt vit verksamhet, vitare än många andra sammanhang. Jag tror att det finns ett problem med homogena sammanhang, man får inte samma diskussioner när alla kommer från samma bakgrund och det kan också skapa en viss distans till minoritetsgrupper.

Bilan Osman vill också lägga till att det i kyrkliga sammanhang finns ett ”saverkomplex”, ett svengelskt uttryck hon slänger sig med för att beskriva en stark välvilja att vara den som ska rädda alla andra, något som i sig också kan bli lite självcentrerat och fördomsfullt.

Finns det motsvarande problem bland muslimska grupper?

– Absolut, ingen är immun mot rasidéer och det gäller även muslimer. Det kan vara alltifrån antisemitiska föreställningar i vissa muslimska grupper eller synen på svarta. Det är också något som jag märker av.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.