”Svenska kyrkan måste ta sitt ansvar och öka tillgängligheten”

Svenskarna fortsätter att ta lång tid på sig med att få till begravningarna för sina döda anhöriga. Tiden mellan dödsdag och begravningsdag fortsätter att öka visar nya siffror från Sveriges auktoriserade begravningsbyråer (SBF).

– Vi hoppades att det skulle bli bättre när restriktionerna släppte i februari förra året, men så blev det inte, säger Ulf Lernéus, förbundsdirektör för SBF.

Numera tar det 24,9 dagar för en svensk död att ha begravningsceremoni. Som en jämförelse så har man i Norge enligt lagen 14 arbetsdagar på sig att begrava sin anhöriga, något man hinner. Och i Danmark gäller 8 dagar. Finland har ingen lagstiftning i frågan men snittet där ligger på 14 dagar, tio mindre än i Sverige. Och för att få ett perspektiv i frågan så klarar man i Frankrike och Belgien att begrava sina döda fem arbetsdagar efter dödsdagen. Då har vi i Sverige knappt hunnit ta kontakt med begravningsbyrån.

Och ökningen sker trots att det blir allt fler muslimska och ortodoxa begravningar i Sverige och räknas in i den här statistiken. Och kort sagt så för svenskar som är muslimer och ortodoxa går det mycket fortare att begrava människor än för de andra. Så de svenskar som inte är muslimer står för den absolut största ökningen i tid mellan dödsdag och begravningsdag.

Och i SBF:s statistik räknar man heller inte med de fall där det går över två månader, då hade ju siffran stuckit iväg ännu mer.

Så varför är det så här? Det finns inte bara en flaskhals i systemet, anledningarna till de internationellt sett extrema väntetiderna mellan dödsdag och begravningsdag är flera, framhåller Ulf Lernéus

– Det här är ett facit över hur samhället ser ut och mår, säger Ulf Lernéus och lyfter fram flera orsaker.

Om man börjar från början i kedjan tar det allt längre tid för de anhöriga att över huvud taget kontakta en begravningsbyrå. År 2011 tog det 2 dagar från dödsfall till att den första kontakten togs. I dag är siffran uppe i 4,5 dagar. Ett omtänksamt ”Det brådskar inte att ta kontakt med begravningsbyrån, ta den tid ni behöver” från till exempel vårdpersonal betyder kanske inte att man får ta hur god tid som helst på sig,

– Vi har pratat mycket om det här i branschen, säger Ulf Lernéus. Fram till 2012 hade vi ofta just det budskapet i våra reklamblad: ”Det brådskar inte”. I dag kanske budskapet mer ska vara att ”Nja, nog brådskar det lite ändå”.

Sedan efter det att man tagit kontakt med begravningsbyrån gör flera saker att hanteringen kan bli långdragen.

– En anledning är att de döda kan ha tillhört ett ensamhushåll, vilket gör att det inte är naturligt vilka anhöriga som ska ta tag i frågan, eller ens kände den döde väl, och detta gör att det hela tar längre tid.

– I dag är också familjekonstellationerna mer komplicerade än tidigare, med olika viljor som följd. Det kan göra att det dels kan vara svårt att komma överens om tid hos begravningsbyrån, men sedan dels också svårt att komma överens om en tid för begravning.

För valet av begravningsdag blir också en flaskhals. För alla vill ha begravningen på en fredag. Eller nästan alla, vid 70 procent av alla dödsfall vill de anhöriga ha en tid på fredagar. Och det säger ju sig självt att då blir det en tillgänglighetsbrist både vad gäller präster och lokaler.

– I många småorter har kyrkorna bara begravningar på torsdagar och fredagar, övriga dagar inga.

Här menar Ulf Lernéus att Svenska kyrkan måste ta sitt ansvar och öka tillgängligheten både vad gäller präster och lokaler. Och att det brådskar.

– I dag har vi i runda slängar 92 000 dödsfall per år. År 2050 kommer den siffra vara 120 000 dödsfall per år.

Ett ännu större tryck på hela begravningsbranschens alltså. Och ännu längre väntetider i framtiden?

Det här problemet är dock inte nytt. För tio år sedan försökte regeringen Reinfeldt få ordning på torpet och få ner de långa väntetiderna och införde ny lagstiftning. Tidigare hade den lagstiftade perioden innan en person måste vara begravd legat på två månader. Men den nya lagen innebar att det från första maj 2012 endast var en månad som gällde. Allt för att förkorta tiden mellan dödsfall och begravning. När den nya lagen infördes låg snitt-tiden i landet på 21,6 dagar, men sjönk snabbt till 19 dagar. Men därefter började snittiden åter att öka, och har gjort så sedan dess och ligger nu alltså betydligt högre än vad den gjorde innan den nya lagen infördes.

Martin Einald

Martin Einald är Dagens familjeredaktör.