Svenska pingstvänner firade 100 års samarbete på plats i DR Kongo

Åtta svenska pingstvänner åkte till DR Kongo för att fira ett hundraårigt samarbete för Guds rike. På plats i landet mötte de ett samfund som utgör en stark kraft i samhället och som formligen exploderat de senaste årtiondena.

Pastorsparet Urban och Carina Ringbäck från Smyrnaförsamlingen i Göteborg ingick i den svenska delegationen.

Bilderna från jubileumsfirandet talar sitt tydliga språk. Sång, musik, dans och glädje, men också möten av både allvar och uppsluppenhet. Själva firandet skulle egentligen ha ägt rum 2021, men då var det pandemi, så kongoleserna och svenskarna fick fira sitt samarbete på var sitt håll då. Härom helgen blev det gemensamma firandet äntligen av. En fotbollsstadion i Bukavu hade bokats och dit marscherade 15 000 festyra deltagare som redan inlett firandet på annat håll. Dels med att lyssna på fredspristagaren doktor Denis Mukweges tal där han lyfte kyrkans samhällsansvar kopplat till kvinnors rättigheter, dels genom att bevittna när ett monument avtäcktes utanför den nationella pingströrelsen, Cepacs kontor.

– Det var mäktigt, berättar Urban Ringbäck som också hade fått förtroendet att hålla i bibelundervisningen under den generalkonferens för landets pingströrelse som inledde själva firandet.

Under en sex timmar lång gudstjänst på denna fotbollsstadion fick Urban Ringbäck tillfälle att framföra en sång, där texten delvis är på swahili, som han skrivit tillsammans med musikern Edo Bumba. Den handlade om vänskapen mellan Kongo och Sverige och texten fick i gång publiken rejält.

– När vi gick ner från estraden sjöng de allihop från läktarna. Efteråt blev vi omringade av folk som ville ta kort tillsammans med oss, berättar Urban Ringbäck som upptäckt att hans gitarr är en fantastisk dörröppnare när han besöker platser som DR Kongo.

– Jag har satt en ära i att komma som sångarevangelist och inte presentera mig som en stor predikant. Där nere är det vanligt att när man som pastor blir föreståndare för en församling så slutar man sjunga. Sådant skapar avstånd, men jag kanske har fått vara med och bryta det lite.

Vad betyder sången och musiken i mötet med människor i utsatta miljöer som exempelvis DR Kongo?

– Musiken är en kraft som ska tas på stort allvar. Det är inte bara en fråga om att få lite krydda i tillvaron eller en avkoppling från vardagens elände. Kreativitet och skapande förlöser någonting. I många kulturer sen man att ledarna också var musiker eller kulturpersonligheter. Jag tror att det finns en enorm kraft i det. Det ser man på Bibelns blad också, säger Urban Ringbäck.

Åsynen av väldiga folkmassor gjorde intryck, men de djupaste avtrycken kom i de personliga mötena. Speciellt minns Urban och Carina besöket på Panzisjukhuset en tidig morgon när de mötte patienter i form av sjungande skara.

– Dessa kvinnor hade blivit utsatta och skändade å det grövsta. Ändå sjöng de om sin tacksamhet till Gud för att de hade fått hjälp. Ett annat möte som vi blev otroligt tagna av var besöket på handikappcentret Mephiboset där varje litet framsteg sågs som ett mirakel. Barn som annars göms undan får komma fram och synas och det ligger så mycket kraft i det. I den kärleken. Här finns en annan människosyn än i övriga samhället, en människosyn som gör att de blir sedda och älskade, förklarar Urban Ringbäck och tillägger:

– Starka förändringar är möjliga med ganska små medel. Både för enskilda människor och samhället i stort.

Samtidigt, påminner han, finns det i DR Kongo också gigantiska utmaningar.

– Den största utmaningen är att samhället är så sargat att man inte får till någon utveckling. Landet bryts ned av att det pågår ett lågskaligt krig som förstör själva samhällsstrukturen. Milisgrupper härjar och den otäcka trenden med våldsutsatta kvinnor fortsätter.

Att fredspristagaren Denis Mukwege deltog i jubileet var närmast självskrivet.

– Han är ju profeten, den som inte bara stryker medhårs. Han utmanar kyrkan som han menar inte alls tagit sitt samhällsansvar till fullo än. Om man vänder det positivt kan man säga att kyrkan har en enorm potential, men den är en sovande jätte. Kvinnorna i Kongo är också en stor potentiell kraft. Det är de som är kittet i samhället. Där tror jag att det finns en nyckel till framtiden, säger Urban Ringbäck.

– Pingstvännerna lanserar Mukwege som en presidentkandidat, men jag vet inte hur mycket han själv är med på det.

De åtta svenskarna som deltog i jubileet framförde varma hälsningar från församlingarna och från Pingst i Sverige. Och precis som de vise männen överlämnade de tre gåvor. Från Smyrna fick kongoleserna en stor bild på bygget av den nu halvfärdiga kyrkan med texten: Vi bygger Guds rike tillsammans. Filadelfiakyrkan i Stockholm överlämnade en minnesplakett och Pingst bidrog med en symbolisk ljusstake. En av de svenska missionärerna som var med, Daniel Halldorf, fick en alldeles särskild hyllning.

– Han och hans fru Märtha-Greta, som dog för inte så länge sedan, har gett sina liv där ute. Daniel Halldorf är nestorn som har byggt upp pingströrelsens universitet och Märtha-Greta har byggt upp stora delar av rörelsens kvinnoarbete. Han blev otroligt firad och avtackad.

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.