“Svenskt bistånd sprider inte sekulära värderingar”

Han växte upp i fredsrörelsen och drömde om en värld utan gränser, men företräder nu själv den svenska staten. Dessutom anser han att pingstpastor Niklas Piensoho har fel i sitt påstående att Sverige exporterar sekulära värderingar via sitt bistånd.

Dagen har träffat Sveriges biståndsminister Per Olsson Fridh (MP).

När han i februari klev fram ur skuggorna var det nästan som en färdigbakad proffspolitiker, med kavaj, sakkunskap och erfarenhet. Flera hade beskrivit det som att Per Olsson Fridh redan var den som bestämde, statssekreteraren som verkade först bakom Alice Bah Kuhnke och sedan Peter Eriksson, där ansvaret först var kulturfrågor och sedan biståndsfrågor.

Han sticker glatt ut huvudet från sitt kontor inne på Utrikesdepartementet när han hör att det pratas om honom i korridoren utanför, där det verkar råda en familjär jargong med kollegorna. Vi slår oss ned i myshörnan och den första frågan handlar om hur han hamnade här.

Rötterna i fredsrörelsen

– Jag är uppvuxen i en del av fredsrörelsen som heter CISV, numera Building globala friendship, säger Per Olsson Fridh.

– Det handlar om att föra samman barn och unga från olika länder för att bygga en fredskultur. Jag har varit med sedan jag var barn, först som deltagare, sedan ledare och styrelsemedlem.

Organisationen finns i drygt 50 länder och har i Sverige några tusen medlemmar. Per Olsson Fridh berättar hur han som ung fick träffa människor som borde se varandra som fiender, men via fredsrörelsen kunde sitta och skratta tillsammans på ett läger.

– I CISV sa vi att man bombar inte den man känner.

Gränser skulle bort

Engagemanget i fredsrörelsen blev också inkörsporten till Miljöpartiet, där Per Olsson Fridh började som fritidspolitiker efter flytten från Malmö till Stockholm. Vid valet 2014 kom han sedan in i riksdagen, men plockades snart in som statssekreterare då MP var med och bildade regering.

– Jag är fostrad i att se mig själv i andra, att fokusera på likheter, säger Per Olsson Fridh om sin bakgrund och fortsätter:

– Det som inte ses som likheter ska kunna användas som tillgångar och styrkor.

Gränser, förklarar han, är konstruktioner. Det var i alla fall budskapet han fick i sin tid i fredsrörelsen, där målet var att världens gränser skulle monteras ner.

Ser du det så fortfarande?

– Ja, så är det fortfarande för mig. Nationalstaten är en konstruktion och min omedelbara reflex är att världen består av människor, inte stater.

– Sedan företräder jag numera staten Sverige och sitter i regeringen. Jag är högst medveten om vilken funktion och vilket ansvar staten har, för att skydda sin befolkning och för att bidra i världen. Jag sitter inte här och motarbetar det.

Men världen är mer än så, fortsätter biståndsministern, där han beskriver ett myller av kulturer, språk och traditioner och en mänsklighet som han menar har mer som är gemensamt än som skiljer den åt.

Men stater, ja, trots att han inte brister ut i ett brandtal för deras existens så är det bara att acceptera att det är stater som bär upp världsordningen, det är stater som är medlemmar i FN, som samarbetar i biståndsfrågor och som skriver under viktiga klimatavtal.

Jobbat med trossamfunden

Via sitt jobb har Per Olsson Fridh på olika sätt kommit i kontakt med trossamfunden i Sverige, på tiden i kulturdepartementet hade hans departement till och med ansvar över det politikerområdet.

– Det jag minns mest var den enorma roll trossamfunden spelade 2015, säger Per Olsson Fridh och syftar då på kyrkornas insats då mängder av flyktingar kom till Sverige.

Även i biståndet kommer han regelbundet i kontakt med de kristna biståndsorganisationerna, som han gång på gång talar gott om under intervjun.

Men någon kristen bakgrund har han inte själv och Per Olsson Fridh säger att han inte heller är medlem i något trossamfund.

Svenska kristna biståndsorganisationer trycker ofta på vikten av att förstå religion, håller du med?

– De har poäng i det. De är duktiga på att se hela människan där de även förtjänstfullt lyfter fram andlig hållbarhet som ett komplement. Jag är sociolog i botten och förstår verkligen behovet att se människan i sitt sammanhang.

Men det Per Olsson Fridh själv väljer att peka på är att de kristna biståndsorganisationerna är duktiga att se individen, inte bara volymer, statistik och siffror, som biståndsfrågor ofta handlar om. Det rimmar väl med hans egen självbild att se sig själv i andra.

– Vi pratar nu om en situation där 43 miljoner människor i världen riskerar svält. Vi kan inte relatera till det, konstaterar han.

Själv är han därför mån om att ha mötet med utsatta människor med sig i sitt jobb, och tar upp en resa till Bangladesh där han träffade en femårig pojke vars by förstörts på grund av klimatförändringarna.

– Varför är det viktigt att staplarna pekar åt rätt håll när det gäller klimatet, jo, för att den här femårige pojkens framtid hänger på det.

Pingstpastorns kritik

Nyligen skrev pingstpastor Niklas Piensoho en krönika i Dagen där han utdelade hård kritik mot det svenska biståndet. Han skrev att Sverige via sitt bistånd exporterar sekularism och att det finns en beröringsskräck för religion.

Håller du med, sprider svenskt bistånd sekulära värderingar?

– Nej, jag håller inte med, svarar Per Olsson Fridh efter att först ha resonerat kring frågan.

Han menar att vi i det sekulära Sverige ofta använder ord som solidaritet och medmänsklighet, vilket speglar det arv som kommit från kyrkan och kristendomen.

– Det är ett av de finaste arven vi fått, säger han.

– Men någonstans har vi hittat begrepp som är annorlunda än de som återfinns inom kristendomen.

Hans svar till Niklas Piensoho är att det bistånd som Sverige jobbar med i dag på många sätt bottnar i det arbete som kyrkan tidigare gjort. Begreppsfloran kanske är annorlunda, men någon beröringsskräck för troende finns inte, menar Per Olsson Fridh.

Ta vara på tron

Han säger också att Sverige inte infört någon slags förbud för kristna hjälporganisationer som vill kombinera en bön med att räcka ut en hjälpande hand. Som biståndsminister säger han sig ha ett stort förtroende för organisationer som PMU, Diakonia och Act Svenska kyrkan och menar att de tillför något just för att de är kristna.

– Sedan får frågan ställas till dem, tonar de ner sin trosbaserade grund för att få biståndspengar? Det är inte min bild. Tvärtom, i många svåra frågor där vi jobbar globalt är de trosbaserade rörelserna helt avgörande för att vi ska kunna nå ut.

Han tar som exempel frågan om kvinnlig omskärelse eller familjeplanering, där han menar att det är viktigt att samarbeta med religiösa ledare.

– Om de här organisationerna inte tog vara på sin religiösa grund, då skulle de inte nå ut.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.