”Sverige var en aktör i Förintelsen”

Förintelsen ägde rum i vår absoluta närhet – och kunskapen måste bli större om det i Sverige. Det säger Anna Florén, som tilldelats årets stipendium från Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen.

– Att åka till de här platserna hjälper till att fördjupa bilden av Förintelsen, säger hon.

26 november 1942 tvingades 529 norska judar gå på fartyget Donau i Oslos hamn. Det ankom några dagar senare till Stettin på Polens kust, där de deporterade judarna fick gå på ett tåg med destination Auschwitz några dagar senare. Vid ankomsten blev 183 av männen uttagna till arbetstjänst – resten mördades i gaskamrarna samma natt.

Händelsen är en av berättelserna som Voksenåsen vill sprida kunskap om bland svenska skolungdomar. Anna Florén är programchef på Voksenåsen – som gavs från Norge till Sverige som nationalgåva för hjälpen under andra världskriget – och hon har sedan 2016 varit ansvarig för att utveckla olika koncept att utbilda om Förintelsen.

– Vi tror på riktigt att det finns mycket att lära av historien och att genom den kunskap kan man också reflektera över utmaningar mot demokratin och tolerans som vi möter i dag, säger hon.

För det arbetet har hon i år mottagit stipendium från Micael Bindefelds Stiftelse till minne av Förintelsen,

– Jag är väldigt glad över stipendiet och samarbetet med stiftelsen, det kommer att göra det möjligt för fler skolungdomar att ta del av vårt arbete, säger hon.

En av Voksenåsens centrala punkter är nämligen att arrangera resor till platser i Norge som på något sätt har koppling till Förintelsen. Hit kan ungdomar komma närmare det som skedde.

– Vi åker exempelvis och tittar på snubbelstenar, ett konstprojekt där gatstenar har mässingsplakett som berättar var människor som mördades i Förintelsen levde. Med utgångspunkt i dem kan vi följa individuella livsöden och se var de bodde eller gick i skolan, så att man kommer verkligt nära, säger hon.

De besöker också platsen för deportationen av de över 500 judarna från Oslos hamn i november 1942 – en viktig händelse även ur svenskt perspektiv.

– Det var en tydlig vändpunkt också i den svenska opinionen och det skrevs mycket om det – det var protestmöten i svenska kyrkor dagarna efter och jag är fullständigt övertygad om att det var den deportationen som ledde till att danska judarna kunde räddas när de hotades året efter, säger Anna Florén.

Det är just den närheten till händelserna som bidrar till att kunskapsnivån måste höjas.

– Att åka till de här platserna hjälper till att fördjupa bilden av Förintelsen och se att Sverige var en aktör i det, säger Anna Florén.