Syster Luma flydde från IS – nu har hon kunnat återvända

– Vi ärvde vår tro, och vi har inte behövt arbeta hårt för den. Men när en sådan här sak drabbar en, då kommer frågorna. Varför är vi kristna, vad är det vi egentligen tror på?

Syster Luma sitter med datorn framför sig i Stockholm. Bild efter bild vittnar om förstörelsen av hennes hemstad Qaraqosh, strax utanför Mosul i Irak. Staden har nyligen befriats från Islamiska staten, och syster Luma var en av sju nunnor som för tolv dagar sedan åkte dit i syfte att dokumentera, och om möjligt planera för ett återvändande.

Dagen möter henne i Stockholm.

– Ända sedan vår stad intogs har vi hoppats på att återvända. Men att besöka den befriade staden var chockerande. Även om vi sett bilder därifrån var det en helt annan sak att se förödelsen själv, säger syster Luma.

Färska upplevelser

Hon berättar om totalförstörda hus, tak som rasat in, fasader som rämnat. Till och med vägarna är fulla med sprickor. Syster Luma är saklig i sitt berättande, men det är också tydligt hur pass känsligt ämnet är för henne, och att upplevelserna fortfarande är färska.

Hon är själv uppvuxen i Qaraqosh, en av städerna med kristen majoritetsbefolkning på Nineveslätten. Hon har studerat på universitetet i Mosul, staden som just nu står i brand. Men hon har också bott flera år i USA och kan flytande engelska. Därför har hon inte några problem att dela med sig av sina intryck.

Samtal i natten: IS kommer!

Syster Luma är en av 23 dominikansystrar som bodde i ett kloster i Qaraqosh innan IS tog över staden. Hon berättar att nunnorna fick ett telefonsamtal, precis innan midnatt den 6 augusti 2014, med budskapet att IS var på väg.

– Vi tog med oss våra viktigaste dokument, och lämnade på en gång.

Nunnorna var en del i en större flyktingvåg som forsade fram i riktning mot Erbil, i det kurdiska självstyret i Irak.

– Det var så många kristna som flydde i den riktningen. Det fanns ingen annan säker plats för oss än hos kurderna.

Även andra religiösa minoriteter rensades bort från de områden IS tog över, men majoriteten var kristna.

Sedan dess har många av dem bott i flyktingläger. De flesta hoppades på ett snabbt återvändande, men ganska snart blev det klart att IS skulle bli kvar under en längre tid.

Sönderbrutet kors

Nu, två år senare, görs de första trevande försöken att ta tillbaka den gamla hemstad. Syster Luma berättar om besöket i klostret där i stort sett allt var sönderslaget eller försvunnet.

På väggarna stod slagord som ”IS kommer att bestå för evigt” och inne i kapellet var korsen sönderbrutna och stenaltaret sönderslaget.

– Nej, det är inte möjligt att återvända nu. Det här kommer att ta lång tid att bygga upp, säger syster Luma.

Hon berättar att även flera familjer vågat sig tillbaka för att ta sig en titt på sina hus. Men ofta är det med stor besvikelse. IS har lämnat efter sig flera dödsfällor innan de försvann.

– Jag kan inte förstå varför de hatar oss så mycket, säger syster Luma.

– Vi har inte gjort något för att såra andra utan har levt fridfullt tillsammans med människor med olika religioner. Muslimer kom till våra sjukhus och skolor. Vi har alltid varit öppna. Varför detta hat?

Var det bara IS som gav sig på er?

– När vi lämnade staden var det de muslimska grannarna som plundrade hemmen. Hur ska vi efter det här kunna lita på muslimerna som finns runt oss?

Kommer kristna att återvända?

– Om regeringen garanterar oss skydd kommer människorna att återvända, säger syster Luma.

Hon tror också att det är viktigt att få institutioner på plats, så att det inte bara är upp till enskilda individer att återvända. Att bygga upp nunneklostret är ett exempel.

– Men det kommer att ta tid. Kanske upp till ett år.

Syster Luma säger att mycket tyder på att det sista IS gjorde innan de förlorade staden var att förstöra så mycket som möjligt. För stora delar av förstörelsen känns ”färsk”, det känns på lukten och när man känner på de sönderbrända väggarna.

Låtsades vara efterbliven

Trots att IS i praktiken inte tillåtit några andra religioner under sitt styre, har ett fåtal kristna ändå funnits kvar. Syster Luma berättar att hon har träffat några av dem, både de som stannade kvar i Qaraqosh, men även några få som nyligen lyckats fly från Mosul.

För några dagar sedan träffade syster Luma en kristen mamma och son som de senaste två åren bott i Mosul.

– När vi tog emot henne hade hon en heltäckande slöja, och vi tog av lager efter lager. Hon berättade att IS sagt till henne att hon skulle bli muslim, annars skulle de döda hennes son.

Den 16-åriga sonen ska ha spelat efterbliven, och mamman satte på sig alla kläder som IS krävde, men hon blev aldrig muslim.

– Pojken sa att det kändes som att han blivit född på nytt. Gång på gång sa han att han gått från mörker till ljus, berättar syster Luma.

Borde det som IS gjort betraktas som ett folkmord?

– Självklart, svarar syster Luma.

Inte med eftertryck, utan lojt, som om det var så självklart att frågan inte behövde ställas.

I stället går hon över till ett annat ämne, och säger att de kristna i Irak behöver all hjälp de kan få, för att kunna återuppbygga sina hem och kyrkor.

När du fick se de kristna miliserna sätta upp egengjorda kors på kyrktaken igen, vad tänkte du då?

– Jag kunde inte sluta gråta. Det var något jag drömt om länge. Vi tvingades lämna våra hem för att vi trodde på korset, och det var också det första vi ville se igen när vi återvände. Det gav oss hopp, att nu kan vi komma tillbaka.

Kan du förlåta IS för allt de har gjort?

– I början var det riktigt svårt att be för dem. Men vi började göra det, säger syster Luma.

– Men att förlåta är inte lätt. Det vi dokumenterat nu kommer att vara en ständig påminnelse av vad som har hänt. Det kommer att ta lång tid att fullständigt förlåta dem för allt.

Tron på Jesus har blivit viktigare

En sak som IS fördrivning av de kristna har inneburit är att människor fått upp ögonen för sin tro. Syster Luma säger att tidigare har det varit lätt att vara kristen. Alla har ärvt sin tro, och levt tryggt i sin tradition. Men när allting ställdes på sin spets, då ställs också frågan: varför är vi kristna?

Mitt i allt elände, säger hon, har också tron på Jesus blivit så mycket starkare och viktigare.

– Jesus lovade oss aldrig ett enkelt liv.

– Han sa att vi inte ska gå den breda och enkla vägen, utan den smala. Det är precis vad vi kristna i Irak har fått göra de senaste två åren.

Jacob Zetterman

Jacob Zetterman är reporter på Dagen.